Final Fantasy VII: Ever Crisis

Tänk om man kunde få hela Final Fantasy VII-berättelsen serverad på ett bräde. Med alla remasters och expansioner inräknade. Tänk också om det inte bara var en enda lång nostalgitripp genom familjära miljöer och välbekanta ansikten utan också bjöd på lite nytt och fräscht. Och tänk sedan om det kom paketerat i en bedårande vacker utgåva som gick att avnjuta var som helst, när som helst. Den goda nyheten är att allt det där finns nu. Den dåliga nyheten är att det är en grind-fest som kommer med oändliga möjligheter att kunna tömma våra plånböcker.

Samtidigt som Final Fantasy VII: Ever Crisis på ytan är något av en "best of Final Fantasy" så är det också i grunden ännu ett skrupellöst och simpelt mobilspel. Det är långt ifrån det värsta i klassen, faktum är att det rent gameplay-mässigt och sett till produktionsvärden snarare tillhör toppskiktet men ett mobilspel slår förstås alltid ur underläge, det är ofrånkomligt. Även om vi har kommit otroligt långt på vår teknologiska resa så sätter de tekniska begränsningarna ändå käppar i hjulen men framför allt är det "behovet" av att klämma in mikrotransaktioner och reklam för att kunna motivera spelets existens, som det så fint heter som gör att ett mobilspel av undertecknad alltid kommer att ses på med skepsis, oavsett utvecklare eller franchise. Vi vet förstås, efter att ha läst diverse kvartals och årsrapporter från marknadsledande utvecklare att mikrotransaktioner gör betydligt mer än bara motiverar ett spels existens. Det är snarare så att den intäkten i dag står för majoriteten av utvecklarnas avkastning och det är till och med en avgörande faktor när en aktör köper upp en annan för miljardbelopp. Potentialen att snabbt kunna få ut free-to-play-titlar på mobilmarknaden väger tyngst och i dag har de flesta giganter vandrat den här vägen. Mario, Diablo, Grand Theft Auto, Nier, PUBG, Hitman, Call of Duty, för att nämna några och senast i raden, The Sims. När nu ännu en av våra allra mest älskade spelserier går samma öde till mötes så är det med blandade känslor jag tar mig an Final Fantasy VII: Ever Crisis.

Det skall visserligen sägas att ett Final Fantasy redan har släppts till mobila enheter, under namnet Dimensions men det var över tio år sedan nu och i en tidsålder då intäktsgenerering medelst mikrotransaktioner ännu inte hade exploderat. Där en mobilversion mer sågs som ett komplement till "huvudtiteln", än den primära kassakon. Det var också ett spel som utvecklades helt av Square Enix själva och inte lades ut på kontrakt, eller via uppköpt studio, specialiserad på "digitala affärsmodeller." I detta fallet är utvecklaren Applibot, samma studio som gjorde Nier Re[in]carnation för två år sedan och upplägget känns igen direkt. På många sätt är det som att spela samma spel men i en annan kostym. En fantastisk och intagande spelvärld som skickligt döljer ett i grunden rätt risigt och framför allt trivialt spel med repetitiva strider. Något annat som känns otäckt bekant är den huvudmeny som består av så mycket reklam och lockvaror att jag känner mig hjärntvättad redan efter första dygnet. Så många erbjudanden, så lite tid. Skulle jag nappa på rubbet så hade jag suttit på härbärget nu, äldst i byn och fattig som en kyrkråtta för det finns verkligen ingen gräns för hur mycket tid och pengar jag kan spendera i spelets gacha-system och live-event om jag vill . Men det vill jag inte och faktum är att jag inte heller måste även om spelet öser belöningar över mig efter att ha stått som segrare i mina inledande strider. Jag skall förstås spendera dessa för att få bättre vapen och annan utrustning. Efter det blir det mer skralt med uppmuntran, helt enligt affärplan.

Det är nämligen här Applibot och Square Enix vill vittja min plånbok och att köpa sig till framgång kommer absolut att underlätta, spelet blir likt de flesta svårare ju längre jag kommer och jag levlar inte längre upp lika snabbt samtidigt som den rekommenderade styrkenivån höjs för varje uppdrag. Men efter tjugo timmar plus i Final Fantasy VII: Ever Crisis så har jag ändå lyckats alldeles utmärkt med att uppgradera både min karaktär och mitt buster sword till max och dessutom ständigt ta mig vidare i berättelsen och i den delen finns det inte mycket att klaga på även om den precis som i många av de här titlarna är mer eller mindre självspelande. Det är inte mycket man behöver fundera över utan det finns en enda väg att ta och om man inte ens orkar styra själv så går det att automatisera rubbet, inklusive striderna. Mellan dialoger och vackra vyer så springer jag nämligen då och då på diverse otyg som behöver tyglas och hamnar då automatiskt i combat mode.

Här kommer Final Fantasy-spelare att känna igen sig i ATB-systemet (Active Time Battle), som i princip är ett annat namn för turbaserade strider men där man själv kan byta karaktär mitt i striden och den som är bekant med hur det fungerar vet ju att de olika karaktärerna har olika förmågor och energinivåer för respektive attack. När Cloud är tom på energi så är förhoppningsvis Barret eller Tifa bättre rustade för att dela ut en rejäl omgång stryk. Det kan låta djupt men särskilt imponerande är det faktiskt inte. I grund och botten går det hela går ut på att vänta på att ett antal rutor med ikoner skall tändas på skärmen så att jag till slut kan bränna iväg en specialattack för maximal skada. När rutan är full trycker jag på skärmen, sedan väntar jag på att nästa ruta skall bli redo och så trycker jag på skärmen igen. Tills fienden är död. Så ser varje strid ut, oavsett om det rör sig om basala fiender som finns överallt eller om det vankas bossfight. Efter ett tag fick jag nog och tryckte på "auto" för att snabbt kunna komma vidare i berättelsen.

Och om vi för en stund bortser från alla möjligheter till sedeslöst spenderande så är hela berättelsen faktiskt gratis och fri från betalväggar, pay walls eller time walls - kärt barn har många namn. Och jag skriver det med viss förvåning då det inte är ovanligt att man i den här typen av titlar antingen behöver betala en mindre summa för att få åtkomst till nya kapitel eller att man måste vänta ett antal timmar innan det låses upp. Här kommer storyn visserligen i just kapitel men dessa är alltså helt befriade från den typen av blockering. I alla fall för tillfället skall väl tilläggas. Det vore knappast varken första eller sista gången en utvecklare ändrade förutsättningarna i ett free-to-play efter release.

Det låter ju dystert det här när jag läser vad jag själv har skrivit men det blir ju tyvärr oundvikligt när det kommer till free-to-play-titlar och i synnerhet på mobiler. Då finns det mycket att ogilla men samtidigt är det en skala som oundvikligen måste bedömas efter vad det är för Final Fantasy VII: Ever Crisis är trots allt ett av de bättre mobilspelen jag har spelat på länge. Det må som sagt kanske inte låta så men sättet på hur man har klämt in hela spelsamlingen i en ytterst stilfull förpackning är enastående och dessutom är det exceptionellt välpresterande och flyter utmärkt på samtliga enheter jag provat på, det vill säga iPhone 14 Pro, iPad Pro och Samsung Galaxy 5 Fold men de flesta timmarna har lagst på iPhone 14 Pro. Prestationen åsido, så är det alltså en härlig nostalgitripp men det är också en resa mot helt nya mål. Har du varit här innan så kommer du att känna igen dig i Midgar men det betyder inte att du bara behöver plöja igenom samma innehåll igen. Applibot har lyckats väl med att plocka de allra finaste russinen ur respektive kaka. Det krävs dock ingen direkt förkunskap även om det förstås är att föredra. Nej, här finns det helt enkelt något för alla. Gamla rutinerade Final Fantasy-rävar och helt nya adepter kommer att kunna hoppa rätt in i äventyret och känna sig hemma direkt.

Kan man se bortom de irriterande och i eget tycke oetiska inslagen av "Super deal of the day!" och motstå lootbox-frestelsen så finns det många härliga timmar att hitta här. Det blir en sjua till slut men betyget kunde varit ännu högre för även om inte mikrotransaktionerna är påtvingade så är de så pass irriterande och diaboliskt utformade att det kostar en pinne. I alla för mig som inte alls håller med Generation Alpha och Z om att spel skall vara free-to-play, alltid tillgängliga och multiplayer, med särskilt fokus på interaktion med sociala medie-plattformar. Själv föredrar jag att låsa dörren och dra ur routern. Hålla mig så offline jag bara kan, vilket såklart är svårt med dagens spel men en sak är ju bra med free-to-play och det är att man kan ladda ner och prova för att helt enkelt känna av om det är något som passar ens egna preferenser så gör det om du är det minsta nyfiken eller kanske till och med intresserad, prova. Men glöm för allt i världen inte att stänga av VPN om du har det aktivt. På grund av högt tryck på servrarna så har nämligen Square Enix strypt den möjligheten.