Filmvärldens bästa seriemördare

(10) Ghostface
I grunden är han ju kanske inte så läskig, ändå. Mördaren i Scream. Han har en billig maskeradluva, en Rusta-kniv och han ringer folk och låter som ett raspigt pervo i telefonen. Men ja, sen styckar han ungdomar också och det är ju läskigt, åtminstone så pass att spökfejset kvalar in på en sistaplats på denna lista.

(09) Candyman
Kroken från Cabrini Greens är ännu en av Barkers otäcka kreationer och definitivt en av de smutsigare och råare bland filmvärldens skräck-busar. En roll som Tony Todd fyllde med direkt obehaglig precision och finess som verkligen fick Candymans rika bakgrundshistoria att komma till liv. En karaktär lika mörk som den är tragisk och ett gäng mediokra uppföljare plus en halvbakad remake till trots så står sig godismannens rykte ännu stadigt som en av genrens giganter. Med en köttkrok till hand, en dundrande dominerande röst och hundratusentals honungsbin så undkommer ingen den otäckt imponerande och reslige Tony Todd. Ingen som var uppväxt under tidiga 90-talet kunde undkomma Candyman som likt Freddy Kreuger, Jason Voorhees och andra storheter lever kvar i våra mörkaste av minnen, mardrömmar som aldrig lämnar en och ett av genrens mest unika, otäcka monster till män.

(08) Jigsaw
Finns det något mer ondskefullt än en seriemördare som fortfarande inspirerar våld och tortyr från graven? Premissen om en cancersjuk gubbe som är ute efter att straffa otacksamma syndare fungerar ju i sig, men det som gör Jigsaw minnesvärd är varken den cyklande clowndockan eller resurserna som krävdes för att bygga ihop prygelpjäserna; det som gör Jigsaw så hotfull i våra ögon är att hans vridna idéer levde vidare långt efter dennes död och även om originalkaraktären dog av naturliga orsaker hindrade det ju inte Saw-serien från att fortsätta utsätta människor för blodsprutande tortyrfällor, där Jigsaws pussliga påhitt blev begynnelsen för en lång äckelpäckel-trend som varade i flera år. Nu när Tobin Bell, skådespelaren som förevigade skräckgubben, har bekräftats återvända till den tionde filmen nästa år räknar vi såklart med ännu mer splatter signerad pusselmästaren.

(07) Pennywise
Bara ett skräcksnille som Stephen King kan koka ihop mardrömsbränsle som Pennywise, men det krävdes också filmens visuella medium för att verkligen traumatisera generationer av skräckfantaster. Även om historien i It inte alltid var den mest vattentäta var den blodtörstiga clownen och dennes aptit för ihjälskrämda barn alltid historiens största behållning, något som både Tim Curry och Bill Skarsgård införlivade med råge. Att Pennywise lindade in barn i sina egna rädslor innan han slukade dessa var bara grädden på mördarmoset och det faktum att Pennywise lekte med maten innan nådastöten gjorde denna övernaturliga tingest till en riktigt vidrig sådan. Ah, nämnde vi även att Pennywise också råkade vara en spindel från yttre rymden? Den med både clownskräck och araknofobi bör hålla sig långt borta från denna mardrömspajas.

(06) Pinhead
Clive Barker har många oheliga varelser till sitt namn men ingen fullt så genuint härligt mörk och ryslig som prästen från helvetet, Pinhead. Labyrintens tjänare från en dimension bortom tid och rum där den demoniska guden Leviathan regerar. En plågad själ som lever för andras lidande, redo att släpa dessa olyckliga satar ned till det mörkaste av djup. Redo att slita deras kropp och själ i stycken på de mest underfundiga av sätt och bokstavligen tortera folk bortom förstånd. Ingen undkommer Pinheads sadomasochistiska mardröm och Doug Bradley förkroppsligade denna Cenobiternas ledare med en iskall, no-nonsense approach som gränsar till obehaglig alldaglighet. Han gjorde ju trots allt bara sitt jobb. Pinhead var aldrig någon skurk eller antagonist utan snarare en effekt av människors gränslösa nyfikenhet. De misströstande ropade och Pinhead svarade, redo att visa dem njutningar bortom tid och rum.

(05) Jason Voorhees
Gillar du att ströva i naturen eller är du mer av en räddhare som rycker till så fort en kvist bryts av ute i skogen? Det är en avgörande fråga för i slott finns det blodsugande grevar. På avlägsna polarstationer bor formskiftande utomjordiska entiteter. I kloakerna lever mördarclowner. Kullarna har ögon och rymdskepp har Xenomorpher. Men i skogen, där finns Jason. Mannen bakom masken. Kanske den mest ökända av alla slashers. I mörkret, bland träden smyger han runt och hackar upp campare, liftare, nakenbadare, paintball-krigare och egentligen alla som bryter mot skräckfilmsreglerna. Men till skillnad från övriga med samma höga body count så har han faktiskt viss moral när det kommer till offer. Jason har inga som helst problem med att mörda vuxna och ungdomar på de mest makabra sätt men han attackerar aldrig barn eller djur. Vi skall inte heller glömma bort att han också är ett offer. Han såg sin mor bli mördad och beslöt sig för att ge sig ut på en hämndodyssé. Ingen ursäkt för att begå grova brott förstås men ändå enklare att sympatisera med än till exempel Freddy Krueger som var barnförövare och barnamördare. Jason är en brutal, tyst massmördare men någonstans där under hatet finns det ändå ett hjärta.

(04) Freddy Krueger
Att dö i sömnen brukar beskrivas som en av de bättre sätten att dö på, men har du fått Freddy Krueger på halsen kommer man mest troligt lämna jordelivet skrikandes av ångest. Precis som Pennywise närde sig denna mördarmaskin på ungdomars rädslor, men för geggfejset var det mer än bara föda: det var ett rent nöje för honom att terrorisera ynglingar och göra de sömnlösa av fruktan. Visserligen blev ju Kreuger mindre och mindre läskig för varje uppföljare som släpptes (utan Wes Cravens inblandning såklart), men det märktes att svenskättlingen Robert Englund älskade att leka med sina byten och hans mardrömsmetoder var så kreativa att vi inte kan göra annat än att älska denna hämndlystna sömndemon och det finns så många minnesvärda (och ostiga) scener att välja mellan att Freddy helt klart platsar högt upp i denna monstruösa lista.

(03) The Collector
Vi ska vara helt ärliga här... Helt transparenta. Vi glömde faktiskt bort Samlaren® när vi först skissade ihop denna lista men sen, av en slump, såg Petter om den första filmen och ryckte oss andra i skinnet dagen efter med orden "Han är jääävligt läbbig, den där saten" och vips; hade Collector mosat ut Chucky från listan och klättrat hit, till toppen. The Collector och dess uppföljare är rysligt underskattade terrorpärlor där grynigt B-filmsmörker blandas med Saw-inspirerad tortyrskräck och om du råkar ha missat dem, är det verkligen dags.

(02) Michael Myers
Vi vet inte riktigt vad som är värst. En besinningslös mördare utan mål eller en iskall, planerande och målmedveten galning. För medan Voorhees kan titulera sig till det förstnämnda tillhör Michael Myers definitivt den andra gruppen och gud nåde dig om du råkar komma i hans väg. Med sina ögon fixerade på sitt byte och utrustad med en avgrundsdjup illvilja, ett köksredskap, mask och trenchcoat så hugger sig John Carpenters kreation nästan hela vägen till toppen över de vassaste massmördarna i filmvärlden. Motståndskraftig, smidig som en katt och helt utan rädsla med en otrevlig benägenhet att ständigt återuppstå från de till synes döda så har Michael Myers hemsökt sina offer genom snart fem årtionden med brutal effektivitet. Han är ondskan personifierad och med en bakgrund obehagligt höljd i dunkel. Där finns ingen rim eller reson kring hans sätt att vara, inga förklaringar och ingen logik, och det om något gör honom än mer otäck och fundamentalt skräckinjagande. Michael Myers är en ostoppbar kraft och så mycket mer än en man bakom en mask.

(01) Leatherface
När de flesta massmördarna i slashers mer och mer framstår som övernaturliga slaktmaskiner, helt omöjliga att ta kål på så har det gamla läderansiktet från 70-talet fortsatt att vara blott en människa av kött och blod. Visst har även den här franchisen mjölkats sönder med den ena usla uppföljaren efter den andra men Tobe Hoopers original står sig fortfarande som en av de bästa skräckrullar som sett dagens ljus. Något annat som gör Leatherface till ett extra skrämmande exemplar av köttstyckare är att han, till skillnad från sina kombattanter i listan är löst baserad på en verklig person, Ed Gein. Den psyksjuke mördaren och gravplundraren brukar felaktigt klumpas ihop med seriemördare men då han "endast" har två kända offer på sitt samvete så kvalar han inte riktigt in men en makaber man var han onekligen med sina kläder och möbler i människohud. Det är klart att det blir läskigare när man vet att det faktiskt har hänt och inte bara är någons kreativa fantasier. I Halloween var Michael Myers en störd ung man som diagnostiserades som ond av psykologen Dr. Loomis. Jason Voorhees hämnades i sin tur sin mors död genom att dra på sig en hockeymask och beväpna sig med en machete. Båda är numera i det närmaste ostoppbara. De går fram likt Terminator och krossar allt i sin väg. Då var det psykologisk skräck, effektiv spänning som tog tid på sig. Det fanns en känsla av utsatthet. Nu är det löpande-band-principen som gäller. Även om de genomusla uppföljarna har svärtat ner namnet The Texas Chainsaw Massacre något så har Leatherface som karaktär aldrig avvikit från sin vision, att mörda folk med motorsåg och vara en ruskprick att räkna med. Han är och förblir den mest mänskliga massmördaren här och därmed också den mest skräckinjagande.