Fight Night Round 4

Idag är boxningen bara en skugga av sitt forna jag, omkullåkt av sporter som MMA och i skriande behov av färgstarka profiler. Men av detta märks ingenting i Fight Night Round 4 som är till bredden fyllt av legender som George Foreman, Lennox Lewis, Muhammad Ali och självaste Mike Tyson samt har ett välpolerat boxningssystem som gör det roligare än någonsin förr att leverera dräpande njurslag och kraftiga käftsmällar.

Så grymt som Fight Night Round 3 ändå var, kändes det ofta som ett grafikdemo i en ny konsolgeneration mer än ett perfekt boxningsspel. Det här har EA tagit fasta på till Fight Night Round 4 där man har åtgärdat nästan samtliga brister som fanns och vidareutvecklat systemet där man sköter allt boxande med den högra analogspaken. Något jag tidigare kritiserat i både boxningssammanhang, Madden-lir och i NHL-spelen.

Mer konstlat än bra liksom. Det har inte funnits någon riktig orsak att ersätta knapparna och sportspelen har blivit klumpigare. Tills ifjol. Då fick EA plötsligt till både Madde och hockey med två analogspakar och jag kan glatt meddela att Fight Night Round 4 också hör till de lyckade dubbelanalogspelen. Den här gången känns det därför helt naturligt att göra snabba jabbar, uppercuts och slag mot kroppen genom att tilta den högra analogspaken (medan man med den vänstra dansar runt i ringen) analogspaken och det i kombination med bättre animationer får matcherna att verkligen likna boxning.

Att jämföra med Wii-fjärren känns bara puckat eftersom man inte alls står och viftar med sina armar i luften, men att dyka undan ett inkommande slag och blixtsnabbt svara med ett brutalt njurslag som gör att man nästan hör ljudet av krossat organ är så intuitivt att jag inte kan låta bli. När man går igenom alla rörelser, ivrigt påhejad av sin gapige coach ser det mest ut som Street Fighter IV. "Dra spaken snett nedåt åt vänster och för den i en båge rakt uppåt medan man håller in L".

Något som kan kännas småkrångligt till en början tills man inser att det faktiskt är ganska logiska rörelser som kommer automatiskt i stridens hetta. Därmed blir boxningsspelens okrönte simulatorkung nästan intuitivt. Riktigt lättspelat och njutbart. Tempot är överhuvudtaget rappare, smällarna kommer snabbare och matcherna är mer utzoomade så man inte längre står på varandras tår och utbyter slag.

Det går nu också utmärkt att göra ilsnabba kontringar för att utdela värre skada på sin blottade motståndare och det är betydligt viktigare att använda hela sin repertoar av slag. Alla olika varianter finns inte bara där för syns skull och de dubbla analogspakarna näst intill omöjliggör så kallat "knappmashande" där en person sabbar alla former av taktiskt spel genom att bara hamra på knapparna.

Den typen av spel motverkas dessutom av den uthållighetsmätare man har som snabbt går i botten om man slåss för hektiskt. De tidigare stenhårda käftklapparna som ger mig migrän bara av att se dem, förvandlas istället till snälla tantsmekningar över kinden. Då kliver man själv elegant in med full mätare och drämmer till. Bam! Matchen över.

Utan att tulla på det obestridda speldjupet har EA dessutom förenklat spelsystemet där det tidigare var alltför komplicerat och osmidigt. Det kanske bästa exemplet på det är att man numera bara behöver bekymra sig om att blockera högt och lågt, vilket ger ett helt annat flyt till Fight Night Round 4 och att man inte behöver ta på sig onödiga smällar bara för att spelkontrollen inte riktigt räcker till.

Dessvärre är inte allt förbättrat dock och det nya karriärläget kallat Legacy lämnar en hel del i övrigt att önska och de rollspelsliknande element som fanns där man skapade sin egen historia är borta. Istället förväntas jag vara min egen manager och spendera tid med att läsa drösvis av mejl av totalt meningslös karaktär och liknande. Den här delen av spelet var tveklöst bättre i föregångaren Fight Night Round 3.

Det finns en hel radda ssköna pugelister att välja bland i Fight Night Round 4, däribland min egen favorit Mike Tyson. Hårdslående Tyson blev den yngste boxaren genom tiderna att ta hem både WBC-, WBA- och IBF-titlarna och uppnådde snabbt kultstatus på 80-talet. Mike fick äran att vara slutbossen i NES-liret Punch-Out där han var praktiskt taget omöjlig att dänga.

Efter fängelsestraff och en misslyckad comeback har Tyson dock lyst med sin frånvaro i boxningsspelen, men i Fight Night Round 4 är han alltså tillbaka, porträtterad efter sina glansdagar då "Dynamite Kid" gjorde rent i ringen med sina stenhårda smockor. Utöver Tyson hittar vi såklart Muhammad Ali och namn som George Foreman, Sugar Ray Leonard och Roy Jones Jr. Allt som allt en riktigt hygglig samling boxare, 48 stycken för att vara exakt.

Överhuvudtaget har EA verkligen fått till det med Fight Night Round 4 och en annan trevlig nyhet är rondpauserna som nu används till något vettigt. Ju bättre man boxas, ju bättre assistans får man nämligen mellan ronderna där man kan förbättra parametrar som styrka eller stryktålighet lite beroende på vad man har svårast för hos sin motståndare. Ett bra sätt att simulera att man faktiskt får verkliga tips av sin tränare.

Fight Night Round 4 är även snyggare än sin föregångare på alla sätt, men kameran är inte riktigt lika inzoomad så man får inte samma möjligheter att betrakta det utsökta detaljarbetet. EA själva snackar mycket om hur fysiken spelar en större del av spelet, vilket jag tycker känns mest som PR-snack på förhand. Jag kan inte påstå att jag märker något av just den biten, utan allt känns bara mer finslipat tekniskt, inklusive animationerna. Tyvärr lämnar dock ljudet och främst kommentatorerna en del i övrigt att önska.

Jag har lika kul med Fight Night Round 4 som jag har mot mina polare i de bästa fightingspelen. Det är exakt, välgjort och taktiskt till tusen. Lite synd bara att Fight Night Round 4 inte är riktigt lika involverande för den ensamme spelaren som föregångaren, vilket känns synd på ett i övrigt så komplett boxningsspel. Men Fight Night Round 4 är ändå ett alldeles fantastiskt boxningsspel som simulerar det stenhårda livet i ringen bättre än något annat.