Fem skäl att älska Kingdom Come: Deliverance II

Jag vill börja med att tipsa om Patriks eminenta recension. Denna tar upp flertalet aspekter till vad som gör Warhorse uppföljare till en så fantastisk upplevelse. Jag vill också tillägga att det inte känns som att jag är särskilt långt in i Henrys berättelse, men med runt trettio timmar speltid har jag såklart ändå fått uppleva en hel del. Med detta i bagaget vill jag dela med mig gällande fem saker som jag tycker Kingdom Come: Deliverance II gör riktigt bra.

Ordentliga sidouppdrag värda att göra
I mången rollspel matas vi ofta med uppdragen av typen; "Kan du hämta fem stycken örter åt mig" eller "Några banditer som tog mitt smycke. Kan du döda dem och ta tillbaka det". Jag ska inte överdriva här och säga att Henrys äventyr är helt fritt från ganska simpla uppdrag. Men ofta är sidouppdragen något som sker över flera etapper. Det är liksom inte bara en, eller två, saker som ska utföras utan det blir som små historier i sig. Vilket bidrar till att de känns roliga att göra. Man får följa karaktärer under en längre period, man får göra mycket åt dem och även om vissa moment kan bli rätt långdragna så blir de också snabbt omväxlande. Dessutom kan de utföras på olika vis och ger dig ofta en bra och välkommen belöning i slutändan. Det går till och med att strunta i delar av dem om det dyker upp saker man inte orkar med. Jag skulle verkligen rekommendera att man ger sig ut på dessa äventyr då det finns så mycket att upptäcka och platser att se som inte huvudberättelsen ens tar dig till. En del belöningar och uppdrags-trådar är till och med så bra att det nästan känns konstigt att man inte lagt in dem i själva huvudberättelsen.

En otrolig levande värld
Någonting som är väldigt viktigt för att skapa just en levande och rolig öppen värld är givetvis att den, ja, lever och rör på sig. Här förändras den och är aktiv hela tiden. Bara en sådan sak som att jag en gång följde en karaktär när det blev kväll och den la sin rustning i en kista och gick och la sig i sin säng, kändes häftigt. Även om världens NPC:er har en förmåga att köra sina samtal på repeat, så är det också många som går runt och befinner sig på olika platser. En som jobbar på ett värdshus kan gå in och röra om i grytan, servera gästerna öl och om du upptäcker ett läger mitt i natten så ligger folk och sover. Världen reagerar också beroende på hur du ser ut och vad du gör. Allting bidrar helt enkelt till att göra det mer upplevelserikt på så många vis.

Övning ger färdighet - bokstavligen.
Ett överskådligt och bra färdighetsträd bidrar ofta till att göra ett rollspel roligare. Även om detta också har färdigheter som går att låsas upp så älskar jag att systemet främst handlar om att du utför saker för att bli bättre i dem. Således, om du smyger runt så ökar du den färdigheten, slåss du med ett specifikt vapen så utökar du den. Om du ägnar dig åt dialoger så blir Henry bättre på dessa. Samtidigt finns det rena "perks" att låsa upp och färdighetsträden kräver att man studerar dem noga. Men det är framförallt det där att övning ger färdighet genom att du repeterar och utför färdigheten som känns verklighetstroget och roligt. Under ett uppdrag valde jag att smyga väldigt mycket och således kunde jag se hur den färdigheten utökades. När jag behövde övertala en karaktär att få en sak kunde jag dels göra detta eftersom jag utökat min skicklighet genom alla dialoger, men också genom att bära finare kläder och få mer karisma. Från att ha varit rätt kass med svärdet började jag bli bättre, dels genom min egna övning men också för att Henry naturligt nog blev det.

Prova dig fram hur du kan lösa något
Att rollspela kan innebära mycket och innefattar såklart inte enbart hur du löser uppdragen. Men det är ändå en stor del och att ta sig vidare i berättelsen är ju ändå något vi till stor dels drivs av. Under Henrys äventyr dyker det upp en hel del uppdrag där lösningarna som erbjuds är många. Detta gör att det känns som att det går att ta sakerna i händerna på många olika vis. Behöver du tillträde till en viss plats? Prata med folk och se ifall det går att ordna. Och om inte; Smyg och dyrka lås. Lösningarna kräver att man utforskar. De är sällan självklara och behöver nystas fram. Det är flera gånger under min speltid hittills som jag imponerats över hur många vis jag kan ta mig vidare på i berättelsen. Detta gör också att om du fastnar, eller tycker något vis inte är lika roligt, så kan du prova ett annat vis. Här finns säkra lösningar som kräver lite mer. Även lösningar som inte ens går att utföra om din färdighet inte är bra nog. Spelet talar om för dig vad som ska göras för att komma vidare, men aldrig hur. Det behöver du ta reda på.

Spelet belönar dig om du sätter dig in i det
Ett av de stora skälen till att jag aldrig riktigt föll för föregångaren var att det var lite för komplext. Saker kändes tröga, rentav långtråkiga. Samma sak kan i mångt och mycket sägas om uppföljaren. Men denna gången bestämde jag mig för att inte låta detta hindra mig. Under trettio timmar har jag helt enkelt lagt ner mycket tid på att lära mig allt, att försöka bli bra på det men också att förstå. Ger man upp kommer det liksom fortsätta vara svårt och det kommer det visserligen vara en bra stund under äventyrets gång också. Men övning ger färdighet, som de säger och med tiden blir även de mest krävande och svårförstådda sakerna en del av det man bemästrar. När man börjar förstå hur saker fungerar, när komplexiteten visserligen alltid finns där men inte känns så skrämmande - då blir detta också roligare.

Kingdom Come: Deliverance II är till stora delar en medeltids-simulator. Under allt klassiskt rollspelande i en öppen värld finns här saker som hunger och hygien att sköta om. Maten ruttnar och du kan bli matförgiftad om du äter den trots detta. Du kan blöda och behöver använda bagage. Din utrustning slits. Om du inte vill hamna i handgemäng får du tänka på vad du säger och att stjäla får konsekvenser. Det delas ut straff om du inte är skicklig nog att prata dig ur en situation. Världen lever och reagerar och här finns ett sällsamt djup som ibland känns lite skrämmande.

Men som samtidigt berikas spelupplevelsen enormt mycket av allt detta. Det är summan av alla dessa detaljer och komplexa system som gör Kingdom Come: Deliverance II till något helt fantastiskt.