Fate/Samurai Remnant

I ett perfekt scenario griper ett spel tag i en direkt. Du blir helt uppslukad och inser att detta kommer bli något alldeles extra. I verkligheten möts vi dock ofta av långa genomgångar om hur vi gör det ena och det andra. Vissa spel implanterar det snyggare än andra men vi har någonstans också lärt oss att även om inledningen ibland kan kännas lite trevande, bland alla lärdomar om hur färdighetsträd och spelmekaniker fungerar, så lossnar det ofta när allt sådant är färdigt. När det slutar hålla en i handen och släpper dig fri.

Det är så Fate/Samurai Remnant känns till en början. Berättarmässigt är det visserligen pang på, men allt annat tar tid De första timmarna är som tur är ingen större indikation på hur resten blir, även om det inte lyckas gräva sig upp ur alla gropar.

Trots att jag slukar en hel del Anime är Fate-serien ett ganska okänt territorium för mig. Jag hade lite koll och skaffade mig lite mer innan jag började spela detta. Fans av serien har säkert en extra behållning av spelets lore och den atmosfär som finns här, medan jag mer bedömer det efter det actionrollspel som erbjuds.

Fate/Samurai Remnant tar plats 1651, under Edo-perioden och huvudkaraktären Miyamoto Iori är i berättelsens inledning jagad. Han förstår inte riktigt varför, och den rappa inledningen lämnar en med en del frågetecken. En karaktär vid namn Saber dyker upp och räddar dagen och blir Ioris så kallade "Servant." Tillsammans blir de indragna i en konflikt där ett flertal andra karaktärer kämpar över något som kallas för "Waxing Moon Vessel". Jag ska vara ärlig direkt här och säga att mycket av berättelsen passerade förbi mina ögon utan direkt intresse eller engagemang. Det är ganska mycket i spelet som gör det, men här finns ändå en underhållande faktor som gjorde att jag fortsatte ta mig genom den väl tilltagna kampanjen.

Mycket av detta är tack vare att både strider och utforskande sker i ett bra tempo. Spelet bryts av en hel del med mellansekvenser och de har jag inte så stort problem med, men när karaktärer ska sitta still och samtala i oändlighet blir det lite väl mycket. Dialogerna är sega, all information känns som att få ett lexikon bankat in i skallen och precis som jag var inne på i inledningen; när saker lyckas vara inbakade i att spelet tar sig framåt blir det som bäst. Det är tyvärr en stor nackdel här. Karaktärerna har en förmåga att sitta, eller stå, still och diskutera eller gå igenom ting och det saknas tempo och rörelse när den så för rollspel typiska stilen av stela karaktärsporträtt visas i dialogscenerna.

Denna biten är alltså riktig långsam. Men som kontrast är striderna fartfyllda och faktiskt underhållande. Det görs inte så mycket nytt, saker som olika "stances" och magiska förmågor har vi sett förut. Liksom spelets färdighetsträd och uppgraderingar. Men det gör inte så mycket. Detta känns ändå som bekanta saker som passar ett sådant här spel. I huvudkaraktärens hem kan man uppgradera sin workshop, här finns små ytterst simpla minispel där man kan slipa sitt svärd eller göra träfigurer. Alla menyer är tacksamt simpla och tydliga kring vilka tillbehör till ditt svärd som är bättre och vilka magiska formler du har. Här kanske saknas ett djup som en del annat i genren bjudit oss på, men samtidigt är det rätt skönt att för en gång skull få något som är lite mer avskalat.

Saber är som tidigare nämnt en tjänare åt karaktären du styr. Striderna sker i en rasande fart, ofta mot en drös fiender eller en riktig stark. Det bästa är att man hela tiden känner sig delaktig och även om ett par hugg dödar de enklare av fiender krävs det taktik mot de större. Du kan byta mellan olika stilar, kasta magi, slå snabba och starkare attacker och även byta till din tjänare för att dela ut kraftigt med stryk. Saber är betydligt starkare än den mästare hon tjänar, och detta påpekas gärna och kemin mellan karaktärerna fungerar helt okej.

Det är inte mycket ny mark som bryts. Jag recenserade Like a Dragon: Ishin tidigare under året och ofta känns det som att jag spelar en slags Anime-variant av just det. Liknelserna är många i upplägget och atmosfären, men någonstans tycker jag ändå att Fate lyckas lite, lite bättre. Det har ett bättre flyt i sitt action och känns upplagt på ett vis som passar mig bättre. Jag gillar just spelet belönar dig på olika vis genom att du uppfyller vissa mål i striderna och detta har överlag ett bättre tempo gällande flera delar.

Här finns mycket märkliga saker, men inom ramen för sin berättelse och sin värld fungerar det. Som det faktum att man färdas till nya platser genom något som kallas "Leyline" - en ström av magisk energi som sätter dig som spelare i ett slags taktiskt rutnätsläge där du måste ta dig till din destination inom ett visst antal turer. Här gäller det att strategiskt röra sig mellan cirklar och besegra monster som försöker ta över spelplanen. Det är ett minst sagt annorlunda vis att skicka karaktärerna till nya ställen.

Gällande platser kan jag tycka det är lite synd att spelet till allra största del nästan utspelar sig i städer eller byar. Det blir mycket att springa runt för att prata med någon för att ta reda på var man ska. Spelet förlitar sig också nästan enbart på strider för underhållningen så även om här finns många saker som gör det till ett actionrollspel så är just action i främsta rummet.

Trots att berättelsen som helhet är ganska oengagerade, att det är mycket dialog och striderna är det vi bjuds på till allra största del så har Fate ändå någonting mer bakom allt det där. Det visuella är inte särskilt tekniskt snyggt, men som något Anime-inspirerat fungerar det väldigt bra. Det är design framför tekniskt och tillsammans med bra musik lyckas det finurligt hålla sig inom ett ramverk för att bjuda på just en Anime-doftande upplevelse på många vis. Det finns flera spel där just det tekniska känns några nivåer under men där man lyfter upp det hela med just en bra presentation gällande design och på typiskt vis är det också over-the-top på flera punkter, med flashiga sekvenser och karaktärer som kommer tillbaka från de döda och magi och dimensioner och allt man kan tänka sig. Någonstans här kan man ju såklart börja inse om detta är något som är för en. Om det är en slags typ av genre och stil som passar en och för undertecknad är det mycket som gör just det.

Det är dessutom ett långt äventyr som man bjuds på, med många karaktärer att möta längs vägen och som jag nämnt tidigare så gör spelets tempo att man hela tiden håller uppe farten, förutom vid spelets alldeles för långa konversation då, vill säga. Jag tror också att om man går in med insikten om att detta är betydligt mer action än rollspel, ja, i stort sett enbart action, så blir det också en behagligare upplevelse då man kan börja underhållas av äventyret för allt det är.

För fans av Fate-serien lär det finnas extra att hämta, för oss andra bjuds vi på ett underhållande action-spektaklet. Inte utan sina tydliga skavanker men tillräckligt bra för att följa Ioris och Sabers långa berättelse hela vägen till slutet.