Everybody's Golf World Tour

Fore! Nu invaderas kullarna återigen av gulliga golfspelare med plastiga dockansikten, men Everybody's Golf ska inte dömas efter sitt utseende. Under sitt lättsamma yttre är det ett ytterst precist och krävande golfspel med oväntat djup.

Everybody's Golf: World Tour är egentligen del fem i en serie som haft en ganska obskyr tillvaro i väst. Men i Japan har alla fyra tidigare spel sålt över en miljon vardera och räknas som en av Sonys största och viktigaste serier efter Gran Turismo. Även i USA, där serien går under namnet Hot Shots Golf, har det gått hyfsat där trean nätt och jämnt nått en miljon exemplar. Det återstår väl att se om World Tour blir vändpunkten även här.

Om du har spelat PSP-versionen eller något av spelen till Playstation 2 vet du precis hur det går till. Man väljer en golfare och ger sig direkt in i någon av många tävlingar där man oftast går nio snabba hål på raken. Det finns femton olika spelbara figurer i tre olika klasser och det är inte, egentligen, några avgörande skillnader. Men de är tillräckligt olika för att erbjuda specialisering om du helst satsar på långa, säkra slag eller om du vill börja trixa med studsar på vattenytan eller rullningar längs hålflaggan.

Själva golfandet är lika kul som lättillgängligt, samtidigt som det finns utrymme för finlir. Rörelsekänslighet lyser lyckligtvis med sin frånvaro och det är enbart det klassiska trepunktssystemet som gäller, även om det går att köra lite mer på känsla utan mätare, vilket också låter dig slå lite hårdare när du väl har bemästrat tekniken. Själv är jag mycket nöjd med det här upplägget, för trots det nyskapande rörelsemönstret i Wii Sports Golf och Pangya tycker jag personligen att all precision försvinner, och dessutom måste man rimligtvis stå upp för att den där "realismen" ska infinna sig. Istället är det samma system som i praktiskt taget alla golfspel sedan urminnes tider: tryck en gång för att börja slaget, tryck en gång till för att ställa in styrkan och sedan en sista gång för att få till en rak träff eller skruva bollen. Utöver det kan man få till över- och underskruv, och en del specialtekniker som man låser upp allt eftersom.

En kul grej som kommer sig naturligt av den ökade prestandan är att alla hål på en given bana ligger i samma fysiska område. Man kan zooma ut och se bort till andra hål. Och det är inte bara en kosmetisk detalj. Ibland ligger en annan bana så nära att man kan välja att slå över bollen dit för att eventuellt få ett bättre läge mot hålet. Det är ofta riskabelt med en massa buskage och otyg, men ibland har jag lyckats med riktigt kluriga birdies på det sättet.

Det handlar alltså inte om särskilt realistiska banor, utan väldigt stiliserade och arketypiska sådana, med stora slott mitt på fairway på de europeiska hålen och torii-portar, körsbärsträd och karpdammar på Okinawa-banan. Tillsammans med de ihoptryckta plastgubbarna till golfspelare blir det en charmig känsla som jag helt klart föredrar framför zombiestirrande EA-realism i Tiger Woods-serien.

Den stora nyheten i World Tour är förstås onlineläget, som är påkostat och lättanvänt samtidigt som det känns väldigt föråldrat. Förvirrad? Man skapar sig en avatar som inte har något med själva golfarna att göra och går sedan runt i valfri lobby där det myllrar av andra spelare. Där går det att snacka, hoppa runt och förstås arrangera både enklare tävlingar och stora turneringar. Men moderniteter som röstchat existerar inte alls och all kommunikation sker med tangentbord eller förvalda fraser. Tillbaka till Dreamcast-eran alltså.

Men att spela online är riktigt kul. Alla spelare står och slår samtidigt (utan att kunna påverka varandras spel förstås) och därför är tempot hela tiden högt då man slipper vänta särskilt länge. Det blir också ännu mer nervöst att stå och putta den där livsviktiga birdien när man ser att närmaste rivalen precis sätter sin från andra sidan. Mellan hålen kan man chatta och kommentera sin framfart, men fortfarande alltså bara med text.

Det är såna små detaljer som stör och drar ner betyget på ett i övrigt utmärkt spel. Varför kan man till exempel inte avsluta en turnering utan att göra en mjukomstart för att komma tillbaka till startmenyn? Och varför blir alla online-ID längre än tio bokstäver förkortade? Det ser onekligen lite fånigt ut när mitt användarnamn inte syns i sin helhet. Jag trodde att teckenbegränsningar i japanska översatta spel försvann någonstans på SNES-tiden.

Det märks att Everybody's Golf egentligen är ett år gammalt i Japan. Grafiken är ojämn med superpolerade karaktärsmodeller men medelmåttiga bakgrunder, superskön ljussättning men massvis av jaggies, och ljudet är okej utan att briljera. Men spelbarheten, så gammal och beprövad som den är, är det inget fel på och onlineläget innebär att det här kommer att hålla ännu längre än det utmärkta PSP-spelet. Gillar du golf är det ett absolut måste, men till och med jag, som i vanliga fall inte bryr mig ett dugg om sporten, har väldigt kul med det här.