Europa Universalis V

Att styra världen är ingen lätt uppgift. I Paradox femte titel i Europa Universalis-sagan lämnas detta ansvar till dig. Du får chansen att välja ett land och följa med på en resa från 1300-talet till de stora revolutionernas tidsperiod under 1800-talet i Europa. Det finns hundratals länder att välja mellan över hela världen. Det svåraste i spelet är faktiskt att hitta en nation att börja med. Till din hjälp finns en lista med rekommenderade länder som utforskar en av tre spelstilar. Vill du testa en expansionsbenägen nation är exempelvis Kastilien ditt val, vill du prova på diplomati kanske Norge är ditt land, skulle inte det fungera kanske det handelsfokuserade Nederländerna är ett alternativ.

Valet av nation är ganska viktigt då vissa länder befinner sig direkt i en variant av ett korståg, krigar för sin överlevnad, är på väg att förlora sin ledare och riskera inbördeskrig eller på väg att hamna i ett storkrig. Den läxan lärde jag mig efter att ha valt England som ganska omgående hamnar i hundraårskriget med Frankrike. Du kan såklart avvärja detta då du inte måste ta den historiska vägen. Ett annat exempel är den Tyska ordensstaten som befinner sig i krig med Storfurstendömet Litauen direkt vid titelns start. Jag hittade inga alternativ att justera startdatumet, så du måste tänka till lite beroende hur rutinerad du är med dessa spel.

Är det något Paradox är duktiga på är det att skapa levande dynamiska världar i strategiformat. Det finns alltid något att göra, och du måste verkligen välja klokt i hur du spenderar dina resurser. Europa Universalis V är inte ett enkelt spel. Det går att skaffa dig en snabb överblick, men för att verkligen bemästra spelet behöver du djupdyka i mängder av spelmässiga system, som i sin tur vilar på andra system och samverkar kontinuerligt. Det är ett komplext maskineri som driver spelvärlden framåt till dess slutdestination. De viktigaste aspekterna att ha koll på är diplomati, forskning, militär, ekonomi och utforskning.

Diplomati är ett av mina favoritverktyg i spelet. Du har inte oändligt med diplomater och det kostar pengar att generera fler. Det är ditt val vilka länder du ska öka relationerna med, vilka du vill spionera på och på så vis skapa olika former av Casus Belli. Vilka ska du handla med och hur du ska navigera världen. Det är frågor du kommer att brottas med under loppet av kampanjen. Du måste också ta hänsyn till mäktiga organisationer som kan skapa konflikter med dig eller på andra sätt påverka dig. Ett exempel på detta är katolska kyrkan eller det Tysk-romerska riket som låter medlemsländer rösta om korståg, krig, lagar och mycket annat.

Organisationer kan vara mäktiga och du behöver ta hänsyn till dessa då de kan omfatta många stater och påverka dig direkt. Du kan såklart lämnar dessa om du vill, men vissa kommer med kostnader som instabilitet och krig. Beroende på land du väljer ser de lite olika ut och har olika syften. Om du väljer att spela som en nation i Asien, Afrika eller i Amerika kommer de att ha andra organisationer än de du möts av inledningsvis i Europa. Du kan också grunda egna varianter som stiftar lagar om gemensamt försvar.

Det finns tre viktiga faktorer när du ska prata med en annan stat. Förtroende, relationer och tjänster. De två förstnämnda styrs av val på kampanjkartan, beslut, vilka rivaler du har, teknologi, kultur, religion och mycket annat. Den sistnämnda är mer beroende av att du använder diplomater för att generera gentjänster och tjänster. Med dessa kan du sedan få stater att göra saker som gynnar dig eller en allierad. Systemet är flexibelt och kommer i viss mån att kännas igen från fyran. Jag gillar att det ganska enkelt går att se vad som påverkar siffrorna. Du har mängder med alternativ som att skapa allianser, förbund, blockader, be om bosättare från ett annat land och mycket annat. Listan är omfattande på vad du kan göra med detta system.

Tyvärr är inte pennan alltid mäktigare än svärdet och ibland behöver du svärdet ändå. Du har inledningsvis dina styrkor du kallar upp att strida för kungen. De är otränade och representerar medeltidens sätt att kriga på. Rustade, vältränade stående arméer är dyra och inte lika kostnadseffektiva. Under loppet av spelets tidsram kommer detta såklart att ändras och dina styrkor kommer att bytas ut mot mer professionella alternativ och fler legosoldater. Dina trupper och fartyg kan såklart ledas av generaler och varje armé är indelad i regimenten. Du kan justera detta en aning för att få bättre resultat i strider. De kan också utföra specifika uppgifter. Båtar kan försörja trupper med mat, transportera soldater och blockera hamnar. Trupper på land kan bränna marken, belägra och erövra områden. De kan också sätta upp läger och annat som ät gynnsamt för din framryckning.

Precis som du är van vid vinner du inte krig genom att ta över en stad eller besegra en fiendestyrka. Snarare vinner du genom att uppfylla målen du satt för kriget. Detta är en casus belli, som du skapat tack vare spioner eller med hjälp av dina ständer i administrationsvyn. Systemet är snarlikt tidigare titlar i serien. Det fungerar ypperligt då det inte ger dig total kontroll på en gång. Det tvingar dig att använda fler spelmässiga system för att nå dina mål. Skulle du inte använda dig av en casus belli kommer du att straffas diplomatiskt och riskerar grannländers vrede. Diplomati kan ge dig kraftfulla anledningar att starta ett krig, en stark militär tillåter dig att vinna kriget och bra ekonomi tillåter dig att fortsätta krigen och betala dina styrkor.

Ditt lands ekonomi är en av grundbultarna till att du inte förlorar spelet. Du är inte en person som i Crusader Kings utan du spelar som ett land. En av de stora nyheterna denna gång är ett mer robust handelssystem med marknader som skiftar dynamiskt beroende på var gods säljs och köps. Även teknologi, århundrande förändringar på kampanjkartan kan skifta dessa och en smart ledare låter sin nation kontrollera världshandeln. Det finns även möjlighet att skapa tullsystem och liknande. Jag kände direkt igen mig från Victoria III. Även om Paradox inte byggt en lika djupgående ekonomisk simulering är det ändå imponerande.

Om du kan bortse från att vissa varor ibland trollas in i existerandet är det ett komplext och djupt system. Resurser utvinns, används av dina invånare till att producera varor via byggnader och sedan säljs dessa på marknader. Du kan sköta både export och import och tillgodose dina invånares behov i detalj. Du har en ganska stor frihet i att sätta upp egna marknader, blockera andra och indirekt påverka tredjepartsländer eller styra tillförseln av gods. Du kan använda handelsystemet som ett kraftfullt verktyg i din jakt att bli en dominerande supermakt, när industrialiseringen närmar sig blir detta ännu mer märkbart.

Nyheter inom alla områden serien traditionellt erbjuder har gett upphov till att jag behövt lära mig mycket på nytt. Det kan handla om aspekter av krigföringen som att trupper permanent kan dö. Eller hur du måste balansera ståndssamhällets krav, glädje och dess privilegier. Ett annat exempel är rådgivare till kungens möjligheter att utföra specifika och kraftfulla uppdrag. En annan intressant förändring är fokuset på kontroll. Denna siffra avgör hur mycket värde du får ut av varje område. Ett högre område innebär mer pengar. Med hjälp av vägar, rådgivare och teknologi kan du öka värdet. Då har jag inte ens nämnt vädersystemet, att soldater kan dö om de står på is när snön smälter på våren, uppdragssystemet som fungerar likt ett sekundärt teknologiträd inte helt olikt systemet i Imperator: Rome. Eller det massiva nya teknologiträdet uppdelat över tidsperioder och anpassat för din stat.

Även om datorn denna gång inte är den smartaste motståndaren jag mött i ett strategispel duger den för mig. Den gör misstag med trupper i krig, i diplomati och på andra sätt ibland. Ett bra exempel är att den inte alltid använder sig av topografi eller dygnets timmar på ett bra sätt. Det möjliggör att spelaren kan vinna även omöjliga strider. Om du har lite svårt att acceptera mindre perfekta datormotståndare kan detta bli ett minus för dig. Däremot går det såklart att höja svårighetsgraden och spela i Iron Man-läget. De ökade svårighetsgraderna fungerar som de alltid gör i strategispel. Datorn får mer resurser och du får mindre, den kommer inte att navigera terräng bättre eller fatta bättre beslut.

Trots vissa problem gillar jag Europa Universalis V och dess omfattande mängd av samverkande system skarpt. De skapar en komplex och svårslagen upplevelse, som inte riktigt går att få någon annanstans. Din kampanj som kungadömet Kastilien eller Aragon kanske inte leder till ett Spanien utan en annan stadsbildning. Tyskland kanske aldrig bildas och England tar över Frankrike. Möjligheterna är enorma att få en icke-historisk upplevelse, men du kan också ställa in så att datorn ska spela historiskt. Det finns också gömda länder som kan skapas via uppror och inbördeskrig. Det enda alternativet jag på riktigt saknar är att kunna ändra på startdatumet.

Jag gillar möjligheterna att experimentera med situationer du alltid undrat över och vad som kunde skett om historien tagit en annan riktning. En av Europas viktigaste händelser sker i och med upptäckten av norra och södra Amerika och med startskottet av industriella revolutionen. Allt detta kan du interagera med. Du behöver dock inte kolonisera halva världen eller erövra den. Spelet tar slut när du vill att det ska ta slut och du styr ditt land ingen annan. Även om kampanjen har ett slutår kan du fortsätta att spela ändå om du vill, även om du förblir fast i 1800-talets teknologier. Vill du få den efterföljande upplevelsen kan du testa Victoria III, med sin ambitiösa ekonomiska simulering.

Jag spelade flera kampanjer som flera länder. Jag testade även lite udda startnationer i på andra kontinenter. Det märks ganska tydligt att många av dessa inte riktigt är fullt utvecklade ännu innehållsmässigt. Fokuset är på de europeiska stormakterna. Det är dock fullt möjligt att ha roande kampanjer med mindre statsbildningar. Ett av mina favoritländer att starta som var the Gyllene horden. Det kluriga med denna fraktion är att den är på väg att falla samman om du inte är skicklig. Ett annat roligt alternativ att testa är Tyska ordensstaten. De är i fullt krig med Storfurstendömet Litauen och spelar du korten fel kan du förlora kampanjen ganska omgående. Jag tyckte också om Bysantinska riket. Om du vill att de har sitt historiska namn kan du ändra det i inställningar. Deras startposition vid den här tiden är svår att hantera. Japan och Kina är också intressanta att testa under denna tidsperiod. Japan är relativt fredligt och lugnt vid startpunkten av kampanjen.

Mitt förslag är att du låter spelet guida dig i början. Välj ett av de rekommenderade länderna och följ med i träningsläget, som tyvärr precis som i föregångarna är lite för dåligt. Paradox väljer fortfarande att guida dig i hur du styr med musen och tangentbordet och förklarar sedan vad systemen är för något. Du får dock ingen hjälp med hur du gör saker i spelet. Detta reagerar jag ofta på när jag spelar strategispel. Den inbyggda encyklopedin är omfattande, men förklarar inte hur du gör sakerna spelet berättar om. Hur bosätter du en provins eller hur får du en annan stat att skicka bosättare till dig. Vissa saker är enklare att lista ut än andra, men detta tror jag att de behöver lägga till i spelets encyklopedi.

Jag tycker dock att användargränssnittet är bra och möjligheten att fästa saker du tycker är viktigt på högra sidan underlättar. Det är också sällan något är gömt i undermenyer vilket Paradox blivit bättre på med de nyare titlarna. Just detta och flikarna i toppen av skärmen med viktig information är toppen. Mycket av detta fanns redan i fyran och funktionaliteten är toppen även i femman. Mängden kartlägen har blivit fler och du har nu fler filter att använda dig av. I vissa menyer slås tillhörande filter på automatiskt vilket hjälper till att få en bättre helhetsbild av det du vill se. Det kan exempelvis vara marknader, topografi, värden i 3D eller fiender och allierade. Spelet innehåller också aspekter som folkvandringar, migreringar och det kan kartornas filtersystem hjälpa till att belysa.

På den tekniska sidan flyter spelet på lite ojämnt. Det är ganska krävande och flyter inte alltid på perfekt. Det märks speciellt när du kör det i högre hastigheter. Spelet hänger inte alltid med på grund av alla kalkylationer och annat i bakgrunden. Jag upplevde en del lagg. Det kan kännas lite trögt när mycket händer i världen, dock är detta inte ett actionspel och det har inte lika stor påverkan på det spelmässiga. En annan aspekt som inte heller påverkar titeln så mycket är musiken. Den är precis som i fyran riktigt bra, tills du hört den lite för ofta och slår på ditt eget soundtrack. Världen är dock fint renderad och jag gillar alla detaljer på kartan när man zoomar in. Det är framförallt variation på städers utseende och truppslagens utseende som är min kritik av det visuella. Känner jag Paradox rätt är detta något som vi kommer att få betala för efter lanseringen.

Frågan du som läst ända hit ställer dig är om detta är värt din tid. Mitt svar är utan tvekan ja, om du gillar storslagna strategispel. Vid sidan av små prestandaproblem, bjuds du på en vacker återskapning av vår värld året 1337 och framåt. Europa Universalis bjuder dig på en levande, dynamisk och komplex värld. Till skillnad mot exempelvis Hearts of Iron IV finns det ytterst lite dötid, du har alltid något att göra i detta spel. Du sitter aldrig och väntar på det stora kriget, utan du gör saker hela tiden. Oavsett om du bygger vägar, spionnätverk, rustar din flotta, skapar marknader, importerar gods eller bygger upp katedraler i städer. Mellan varven matas du av händelser både historiska och situationsbaserade. Allt detta och mycket annat gör att du alltid har något att interagera med. Jag brukar ofta höja hastigheten i dessa titlar, men i femman har jag fått sänka hastigheten av den anledningen.

Jag tycker att kärnan i femman är ruskigt imponerande. Europa Universalis har aldrig varit så här komplex, lättspelad och erbjudit möjligheten att automatisera delar av spelet du inte vill syssla med. Sistnämnda funktion saknar lite inställningsbara alternativ för datorn, som styr det du automatiserat. Vid sidan av små prestandaproblem, brist på inställningar i kampanjläget och en datormotståndare som inte alltid imponerar är detta utan tvekan min favorit i serien. Det finns otaliga spelmässiga system och saker jag inte hunnit ge min åsikt om i denna recension. Helheten är dock riktigt bra och jag ser fram emot fortsättningen med uppdateringar och expansioner. Detta är lite djupare, lite mer komplext och erbjuder dig kraftfulla verktyg du kan använda dig av för att navigera, påverka och förändra historiens gång. Om du gillade föregångaren eller är nyfiken på den femte iterationen kan jag varmt rekommendera detta till dig.