Esoteric Ebb

Välkommen till min lilla matlagningskurs. Idag ska vi kocka ihop en riktigt komplicerad rätt som kräver professionell handpåläggning, unik expertis och en kraftig dos fantasi. Ja - det här är inget som en nyexaminerad nybörjarkock slänger ihop i en handvändning. Vi börjar med att gå igenom ingredienserna som jag har samlat på bordet här framför mig. Fyra hekto Planescape: Torment funkar som bas här, en slags grund som de andra beståndsdelarna sen kommer att täcka. Sen har vi en deciliter Monkey Island och närmare bestämt lite essens från Guybrush Threepwood och hans fantastiska självförtroende. Sen har vi några knippen Baldurs Gate-lökar och en stor säck med nymalda D&D-tärningar. För att få till lite hetta kommer vi att peppra härligheten med den otroligt exklusiva ingrediensen Disco Elysium och vi avslutar sedan med ett litet - knappt märkbart - kryddmått Deus Ex. Det är ungefär det man behöver för att tillaga den här utsökta rätten som upphovsmannen, Christoffer Bodegård, har valt att kalla Esoteric Ebb. En salig blandning som puttrat sedan 2018 och snart är redo att serveras - och jag kan redan nu säga att du absolut borde sätta dig till bords och invänta en rejält tilltagen portion Esoteric Ebb-gryta.

Ingredienserna är dock bara de beståndsdelar som stått som inspirationskälla under tiden spelet bakades färdigt. Det går, givetvis inte, att kasta ihop allting och förvänta sig att resultatet ska bli fantastiskt bara för att spelen man inspirerats av är regelrätta mästerverk. Nej, det kräver en idé, rejäl kompetens och en brinnande passion. Det Christoffer Bodegård har konstruerat bär tydliga spår av spelen jag nämnde inledningsvis - ingredienserna - men utan hans egna smått sinnessjuka mängd fantasi och skaparglädje hade Esoteric Ebb inte blivit hälften av det spel det faktiskt är idag.

Nu lämnar vi matlagningen bakom oss. Vad är Esoteric Ebb för något? Jag som haft förmånen att prata med Christoffer kan skriva under på hur han själv beskriver det - nämligen som en D&D Disco Elysium-like. Det finns många likheter med just Disco Elysium och det är ett faktum som gör att jag uppskattar det här spelet extra mycket. Harry Du Bois CRPG-äventyr är ett av de bästa spelen som någonsin gjorts, om man frågar mig, och att inspireras av det och kombinera det med klassiska rollspelselement à la Drakar & Demoner tilltalar verkligen mig på ett sätt som få spel lyckas med.

Spelet börjar med att du vaknar upp i ett bårhus. Du vet inte hur du hamnade där och vad du gjorde innan. Genom en inre dialog - med dina egna attribut (som kallas 'chimes', men mer om det snart) - kommer du fram till att du heter Ragn, eller möjligen Ragnar... kanske Ragn Hemlin. Du är inte säker - men det spelar inte så stor roll; men du vet till hundra procent att du är i Tolstad för att undersöka té-affären som har sprängts i luften. Dittills väldigt oklart varför, men det är vad du kan dra dig till minnes. Och ja - att du måste lösa gåtan på fem dagar innan valet avslutas. Men det ska väl inte vara några som helst problem va?

Du är blöt, dina grejer är förstörda och det visar sig - logiskt nog eftersom du precis har vaknat upp i en likbod - att du har varit död. Ja, varit. Någon har bemödat sig med att återuppliva dig. Vem? Det vet jag - men mer detaljer kring det mysteriet tänker jag inte ge dig. När du väl sätter dig och nystar upp den här berättelsen kommer din upplevelse inte att se ut som min gjorde. Det finns många vägar som leder fram till slutet. Esoteric Ebb är icke-linjärt i sin utformning där valen du gör under äventyret kommer att resultera i olika utgångar. Ditt slut kommer nödvändigtvis inte att se ut som mitt och särskilt inte den mycket krokiga resan dit.

Du stöter på otroligt många karaktärer i jakten på svar. Genom att prata lär du dig inte bara om dem och deras personliga mål utan även om staden du befinner dig i, världen runt dig och dess historia. Det finns sjuka (utan någon som helst överdrift) mängder lore att ta del av. Christoffer Bodegård måste ha skrivit så fingertopparna nästan trillat av. Det här är ambitiöst på en nivå som sällan skådats - mycket på grund av de olika toner, dialekter och språk som informationen dessutom levereras på. Dina 'chimes' (intelligence, dexterity, strength, wisdom, constitution och charisma) har alla olika personligheter och talar till dig på olika sätt. 'Charisma' älskar kaos, är vågad och excentrisk. Intelligence-chimen är mer beräknande och slug medan 'strength' vilar sina fakta på en mer jordnära approach. För dig som spelat Disco Elysium så kommer du att känna igen greppet och precis som där kommer du mest troligt att älska det.

Dina 'chimes' är både dina vänner och dina personliga demoner. Vissa vill dig väl medan andra längtar efter att kasta omkull systemet och frammana kaos. Det är helt och hållet upp till dig att välja hur du vill att det ska utspela sig och vilka "röster" du väljer att lyssna på. Jag gjorde tidigt några val som jag höll mig till under min speltid med Esoteric Ebb. Jag höll mig borta från politik och kallade hela tiden mig själv 'apolitical'. De gånger jag kunde försökte jag få folk att rösta på mig istället för att jag skulle bli Norviks envåldshärskare och jag presenterade mig alltid som 'The Cleric'. Om jag hade velat hade jag kunnat säga att jag var en mäktig trollkarl eller en ondskefull skurk. Men istället var min Cleric en man som tjänade staden och som höll sig borta från de politiska åskådningar som stadens fem partier ägnade sig åt.

Ja, de politiska partierna är en stor del av spelet. Det är ett väldigt politiskt spel - men uppfriskande nog är det inte ett sådant som kastar moralisk uppläxning eller den "rätta vägen" i ansiktet på dig. Du väljer helt och hållet själv vad som är rätt och fel. Esoteric Ebb dansar heller inte runt obekväma frågor utan hanterar dem med fingertoppskänsla och rejäla doser humor. Vill du så kan du skratta feminister rakt i ansiktet eller så kan du välja att vara förespråkare för könskorrigeringar. Som sagt - och något som är otroligt centralt i Esoteric Ebb - är det upp till dig att välja. Vill du så kan du mer eller mindre gå med i ett av de fem partierna; Party of Norvik (nationalisterna), Freestriders (revolutionärerna), Azgalist (arbetarpartiet), Agrarian (lantbrukarna) och Arcanists (magikerna). Esoteric Ebb är ett politiskt spel, ett väldigt politiskt sådant, men det gör det hela på rätt sätt utan att slå dig på fingrarna om du skulle göra fel val utifrån vad som anses socialt acceptabelt här i vår verkliga och mycket tråkigare värld.

Drakar och demoner var det också, ja. Tärningar, 'ability checks' och turbaserade strider. Det börjar dessutom i den änden, alltihopa alltså, där man får konstruera sin karaktär och spendera poäng på de olika förmågorna; intelligence, dexterity, strength, wisdom, constitution och charisma. Jag gjorde så att min karaktär - min Cleric - hade särskild skicklighet i karisma och intelligens. Varför? Jag vet inte - men det banade väg för en riktigt trevlig genomspelning.

Det är inte bara genom att klara av diverse quests (något som The Cleric älskar att ta sig an) som man levlar upp och kan höja sina stats - utan det bjuds, givetvis, på en hel del lootande. Du kommer att hitta gott om föremål, nya vapen, mantlar och hjälmar som du kan använda för att höja dina poäng i de olika förmågorna. I slutändan blir det en hel del hoppande fram och tillbaka mellan olika builds för att lättare klara av diverse egenskapskontroller. Något som blir lite småjobbigt och som borde putsas till i en framtida quality of life-uppdatering. Men jag hittade till exempel en hink som The Cleric kan byta ut mot starthjälmen som har en trevlig liten bonus genom att ge två poäng i 'strength' - för det går definitivt inte att vara hjälmfri. Det är mot en riktig Clerics principer.

Även om man kan utrusta sig med diverse vapen - coola yxor, trasiga svärd och pilbågar - så är de i slutändan inget annat än föremål som påverkar dina egenskaper. Du kan alltså inte kuta runt i Norvik och svinga ditt svärd hejvilt och heller ej när du slåss mot de olika fienderna du stöter på under dina äventyr. Precis som i Disco Elysium och Baldurs Gate 3 så ser du allt ur ett isometriskt perspektiv och du använder dig av musen för att klicka dig fram på de väl tilltagna miljöerna som Norvik består av. Genom att hålla ned TAB-tangenten eller den högra musknappen highlightas föremål, karaktärer och vägar som du kan interagera med. Men det finns otroligt många hemligheter som du inte kan se eller nå utan att ta hjälp av dina magiska krafter.

En mäktig Cleric måste ju kunna kasta trollformler, eller hur? Eftersom en lätt dos amnesia slagit till efter att du dött och återuppstått behöver du lära dig allt på nytt. Det börjar med de mest grundläggande formlerna för att allteftersom bli mer avancerat och användbart under knivigare situationer. Den besvärjelse jag använde mest under min esoteriska resa, förutom en vanlig läkningsformel, var utan tvekan en som visade dolda ting. Jag minns inte det exakta antalet dolda dörrar jag lyckades öppna tack vare den - men det är många och skatterna och belöningarna där inne likaså. Du kan dock inte "spamma" besvärjelser konstant utan efter varje användning förbrukas en 'spell slot' som du antingen kan få tillbaka genom att förbruka 'incense' eller efter en kort vila. Besvärjelser på nivå två och tre kräver andra resurser - men det kommer ni märka själva när det är er tur att njuta av Esoteric Ebb.

Detsamma gäller 'ability checks' som du kan testa igen, om tärningarna inte var på din sida, efter att du förbrukat en 'Shard of Jor'. Eller efter att du vilat en stund. Men att vila innebär även att du tappar värdefull tid... för hela den här gåtan, och alla andra som du samlar på dig, ska lösas innan valet drar igång. Är du alldeles för hänsynslös i din användning av 'strategisk avkoppling' kanske du missar ett tåg som kunde ha lett till att du kunde nysta upp en av alla lösa trådar. Jag missade några möten, fick överge något uppdrag och valde att fokusera på annat på grund av att tiden blev knapp - men jag upplevde det absolut inte som ett problem.

Man har egentligen all tid i världen. Det finns ingen anledning att stressa men genom att ha en klocka som tickar ner blir det en slags simulerad känsla av brådska som gör att allt du väljer att lägga tid på måste kännas viktiga - eller i alla fall ha ett syfte. Det är dock inte så att tiden tickar på om du inte gör något. Står du bara still på torget i Tolstad och lyssnar på spelets mysiga soundtrack så kommer du inte att straffas för det. Det är bara genom att du för dialoger och gör framsteg i spelet som klockan tickar mot valet och spelets crescendo.

Du kommer inte att behöva kliva runt i Tolstads kryptor, fängelsehålor och grottor helt ensam. Din mest frekventa kompanjon är goblinen Snell. Din uppdragsgivare är nämligen hans klans (Halfway Bridge Tribe, HWBT) ledare - den mycket skräckinjagande Lady Sageleaf. Hon ber Snell att följa med dig som stöd, men egentligen handlar det nog mest om att hon inte litar på dig. Vad som börjar som en rätt krystad och jobbig relation - The Cleric och Snell emellan - utvecklas i sinom tid till något större. Det är en av de stora behållningarna med Esoteric Ebb - att se saker förändras i och med dina val och hur dessa val påverkar relationerna till karaktärerna du interagerar med.

Och ja 'Snell' är självklart en hint om att Snell är just vänlig. Det märks att spelet är svenskutvecklat på många håll och kanter. Stadens dvärgar pratar faktiskt svenska rakt av - även om det i spelet kallas för något annat. På valblanketten står det inte 'voting card' utan det står givetvis 'rôstkort'. Christoffer Bodegård har proppat spelet fullt av referenser till vårt avlånga land och det är inte sällan det är sådana som resulterar i impulsiva gapskratt. Du kommer att känna igen andra språk också. Finska förekommer, polska också (stötte på en arg ängel som skrek 'kurwa!') och någon form av spanska. En salig blandning - men otroligt välgjord och välskriven.

Något annat Bodegård gjort väldigt bra är hur han balanserar humor och allvar. Esoteric Ebb är ett roligt spel där den ena Monty Pythonska situationen avlöser den andra. Jag har skrattat gott och njutit av skämt som är smarta, aktuella och träffsäkra. Men Esoteric Ebb hanterar tyngre ämnen på ett skickligt sätt också. Ibland kan kasten mellan toner ske ganska snabbt, men det är genomgående på ett välskrivet och snyggt sätt som det händer.

Det finns dock en del brister och där utmärker sig vissa svårigheter att hitta rätt i världen där Esoteric Ebb utspelar sig. Även om den inte är gigantisk så är den uppenbarligen tillräckligt stor för att man ska lyckas glömma vilka vägar som leder vart. När man väl vet vart man är på väg så var det då och då svårt att minnas hur man skulle ta sig dit. En tydligare karta hade förenklat och eliminerat vissa problem jag hade. För det finns en karta - men den saknar all form av interaktivitet och är bara trevlig att titta på utan att visa vilka vägar som finns tillgängliga för att ta sig vidare.

Det var inte bara rent geografiskt jag hade problem att ta mig till rätt punkter. Då och då fastnade jag för att jag faktiskt inte visste vem jag skulle prata med eller vad jag skulle göra för att ta mig vidare i äventyret. Det slutade att jag pratade med allt och alla i en ren gissningslek för att slutligen pricka rätt - gameplay som mest var frustrerande. Det finns en slags mindmap med olika uppdrag (eller quests som det ju heter) men eftersom spelet är så pass icke-linjärt och fritt i sin utformning så kan det, tyvärr, bli en aning otydligt ibland. Jag förstår att detta inte är något man vill tumma på - men några tydliga direktiv då och då hade inte skadat.

Något som på sätt och vis knyter ihop säcken, och fungerar som grädden på moset, är musiken. Soundtracket i Esoteric Ebb är mysigt och stämningsberikande på en ovanligt hög nivå. Det är vackra toner som ackompanjerar din Cleric under hans resa och tar du dig igenom hela resan fram till slutet så belönas du med en så kallad "certified banger" som placerar pricken över I:et. Jag har, samtidigt som jag skrivit den här texten, lyssnat på musiken från spelet. Bodegård och hans team hade den goda smaken att släppa en Youtube-video där all musik från spelet finns med. Den har spelats varm, kan jag säga.

Det är inte alla dumt att vila ögonen på heller. Den celshadade grafikstilen gör att det påminner om en handritad historia. Det är inte ett mästerverk, rent tekniskt, men det gör vad det behöver och det gör det mycket bra. Jag upplevde heller inga jobbiga buggar eller andra tekniska debacle, förutom några rader text som hade gått vilse. Detta patchades sedan bort (extremt) snabbt och förhoppningsvis kommer inte du att stöta på liknande problem. Esoteric Ebb är helt enkelt otroligt välgjort och ett hantverk som Christoffer Bodegård ska vara extremt stolt över. En stolthet som vi i Sverige kan dela då vi (tydligt) fortsätter spåret med att exportera väldigt kvalitativa titlar.

Jag hoppas att du upplever Esoteric Ebb också. För det är vad det är - en upplevelse. En smått otrolig upplevelse som bjuder på mängder av skratt och aha-upplevelser. Med risk för att urholka min oerhört tuffa macho-image kan jag villigt erkänna att jag fällde ett par tårar i slutet av spelet. Det var ett väldigt vackert crescendo som nästan dubblerade prickarna över det förut nämnda I:et. Jag kan knappt bärga mig för att se vad Skövde-Christoffer skapar härnäst för om debuten ligger på den här nivån är det nästan skrämmande att tänka sig hur pass bra nästa projekt kan bli nu när han har samlat på sig mer erfarenhet.

Så, Esoteric Ebb placerar sig högt upp på listan över "Årets spel"-kandidater. Häromsistens delade jag ut en tia till Grasshopper Manufactures Romeo is a Dead Man - och med facit i hand så kan jag inte låta bli att ångra mig. Esoteric Ebb är ett bättre spel - även om det inte resulterar i vårt högsta betyg. De navigerings-orienterade bristerna väger för tungt och drar ner det till en nia - men hade du frågat mig vilket som är det bästa spelet jag spelat i år så hade jag utan tvekan svarat Esoteric Ebb. En rätt som serveras med utsökt musik och influenser från fantastiska spel - låt det smaka väl.