Svenska
Gamereactor
recensioner
Dragon Quest VIII: The Journey of the Cursed King

Dragon Quest: Journey of the Cursed King

Efter 20 års väntan kommer Dragon Quest till Europa. Benke har recenserat det åttonde spelet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är inte helt lätt att förklara varför Dragon Quest: Journey of the Cursed King trollbundit mig fullständigt under sena kvällar och nätter de senaste veckorna. Hela spelet går ut på att rädda en kung som blivit förvandlad till någon som likar en korsning mellan Skurt och Yoda med en röst hämtad från någon av Little Britain-komikerna. Nej, jag skämtar inte. Kungen och hans dotter (som numera är en häst) har blivit förvandlade av den genomonde narren Dhoulmagus, och färden genom äventyret går i kölvattnet av narrens illdåd. Du var den ende som undslapp förtrollningen när Dhoulmagus stal en mycket kraftfull magisk stav och nu gäller det alltså att stoppa honom och bryta förtrollningen.

Det finns inte mycket mer att säga om handlingen egentligen och ska jag vara ärlig är handlingen inte speciellt pompös eller dramatisk. Den följer mallen för japanska rollspel till punkt och pricka och karaktärerna är också typiska för den här typen av spel. Den förtrollade kungen har vi haft att göra med några gånger förut, den snobbige aristokratiske riddaren, den kaxiga tjejen och den fumlige råstarke kämpen likaså.

Du tar dig från stad till stad, från grotta till grotta och däremellan handlar det om färdas på kartan och samla ihop erfarenhetspoäng i mängder. För i Dragon Quest handlar allt om att hela tiden stiga i level. Faktum är att det första du gör när du börjar spelet är att se till att gå upp fyra, fem nivåer med din hjälte och din storvuxne och lite klumpige följeslagare Yangus. Annars kommer den första grottan bli alldeles på tok för svår. Nämnde jag förresten att du ska hämta en kristallkula åt en rysk spågubbe som kastat den i huvudet på en talande salamander i den första grottan? Nej, men det är sånt man får räkna med i Dragon Quest. En grodkung och hans dotter hästen, en ondskefull narr, klassiska slime-monster, en maskerad man som distraherar dig med dockteater, gigantiska ringklockor och talande salamandrar. Det är svårt att inte fnissa åt galenskaperna. Alla monster och karaktärer är för övrigt designade av Dragonball-pappan Akira Toriyama, vilket passar oerhört väl ihop med den speciella grafikstilen.

I Japan finns det tre rollspel som får folket att tömma plånböckerna på löpande band. Det handlar om Pokémon och Final Fantasy, som är nästan lika populära här i Europa, men alltså även om Dragon Quest, som efter nästan 20 års väntan, för första gången kommer hit. Om varje nytt Final Fantasy alltid bjuder på spel- och uppläggsmässiga nyheter så kan motsatsen sägas om Dragon Quest. Det har alltid hållit sig nära uppsprunget och även om det åttonde spelet bjuder på en hel del nyheter hade Journey of the Cursed King lika gärna kunnat varit ett spel till Super Nintendo... om man bortser från grafiken så klart. Något som verkligen är vackert är spelets himmel som skiftar i färg och nyans allt eftersom spelets dygn rullar förbi. Tiden på dygnet påverkar också när du kan handla, besöka vissa platser och hur svåra monstren du möter ute på kartan är (svårare monster på natten).

Detta är en annons:

Alla som har spelat riktigt gamla japanska rollspel vet att det inte fanns speciellt mycket variation i striderna. Attackera, attackera, attackera tills du måste hela dig. Det stämmer in på Dragon Quest, åtminstone under de första timmarna, men när fler karaktärer ansluter till din grupp och du låser upp nya magier och specialattacker växer striderna, även om de är långt ifrån lika dynamiska som i exempelvis Grandia-spelen. Det går även fint att låta datorn styra gruppens medlemmar efter dina inställningar, men när man gör det förlorar spelet lite av sin mening.

Ett bra exempel på spelets finurliga design är att en död gruppmedlem respresenteras av en kista i striderna, om man sedan går in genom en stadsport ses gruppens ledare släppa en kista efter sig. Lite humor mitt i sorgen, så att säga. Att återuppliva karaktärer gör man antingen med ett elixir eller genom att besöka en av spelets kyrkor. I kyrkan kan man även spara sitt spel (nej, du kan inte spara var du vill) och ta reda på hur många erfarenhetspoäng som återstår till nästa nivå.

Mötena med fiender är slumpmässiga och precis lagom täta. Så täta att du inte kan färdas långa sträckor på kartan utan att tänka på din hälsa och helande örter, men inte så täta att det känns som du inte rör dig framåt på kartan för alla strider. Spelets enorma mängd föremål (som även kan kombineras till nya objekt med grodkungens alkemikittel) bjuder också på en hel del variation och det kommer att få dig att leta efter recept i bokhyllorna, sno lite mjölk från kossor och krossa varje kruka eller tunna du kommer i närheten av. Den mest inspirerade delen av upplägget är skicklighetspoängen som du själv får fördela varje gång du når en ny nivå.

Väljer du att lägga dessa på någon av vapenklasserna för att ge dig attackbonusar eller kanske på din hjältes mod eller Jessicas sexighet. Allt påverkar din förmåga i kommande striderna och det här är något som påminner om sånt vi förväntar oss i moderna rollspel. Dragon Quest: Journey of the Cursed King bjuder inte på speciellt många oväntade nyheter, annorlunda designlösningar eller en nyskapande handling, men jag fångas istället av den strålande atmosfären, den fantastiska musiken, jakten på erfarenhetspoäng och viljan att utforska världskartan. Den underbara musiken som vaggar in mig och omsluter mig när jag vandrar längs vägarna och letar mig fram genom grottorna gör även sitt till att höja stämningen.

Detta är en annons:

Dragon Quest är helt enkelt en väldigt bra sammanfattning av vad som alltid fått mig att älska japanska rollspel. Det är som att besöka en gammal god vän, som man kanske inte tagit sig tid att träffa på länge och när man väl gör det finner man att vänskapen är precis lika stark som när man sist såg varandra. Dragon Quest är ett spel som bör ta dig uppåt 80 timmar att klara av om du inte hetsar allt för mycket, men det kan även ta längre tid för den noggranne.

Men hur mycket jag än älskar det här så kan jag inte blunda för att det finns brister. De irriterande och parodiskt urbrittiska rösterna (som enligt uppgifter ska bytas ut till den europeiska version, tack och lov) och de många onödiga textraderna man måste klicka sig förbi efter varje strid (man kan faktiskt bryta vissa traditioner) och det något långsamma och sävliga berättartempot hindrar Dragon Quest: Journey of the Cursed King från att bli en riktig klassiker. Men för alla som längtar efter ett långt och hårdnackat traditionellt japanskt rollspel som dessutom är förförande vackert kan jag starkt rekommendera Dragon Quest.

Observera: Vi har recenserat den amerikanska versionen av Dragon Quest: Journey of the Cursed King och det kan finnas vissa skillnader i den europeiska versionen.

Dragon Quest VIII: The Journey of the Cursed KingDragon Quest VIII: The Journey of the Cursed KingDragon Quest VIII: The Journey of the Cursed KingDragon Quest VIII: The Journey of the Cursed King
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Vackert, urtypiskt japanskt rollspel, strålande musik, bra utmaning och hållbarhet
-
Lite för traditionellt, hemska röster (USA-versionen)
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Keizern
    Dragon Quest VIII: Journey of the Cursed King är nog ett av dom bästa spelen till PS2, dock väldigt underskattat av spelare av någon... 10/10
  • Rancor
    Jag skulle kunna börja med tala om grafiken i Dragon Quest: The Journey of the Cursed King. Jag skulle också kunna prata om alla detaljer i spelet,... 10/10
  • Gallagher
    Ops!Alla som inte gillar rollspel ska inte läsa den recension av detta spel.För det här spelet är det vi rollspels fan ber till.Dragon Quest har... 10/10

Relaterade texter



Loading next content