
"In Doom we asked you to run and gun. In Eternal, you were jumping and shooting and here, we want you to stand and fight."
Doom-seriens pratglade Creative Director Hugo Martin inleder demonstrationen av The Dark Ages med ett konstaterande som gör mig spelsugen innan jag ens fått se så mycket som en sekund av de färska spelsekvenserna som visades för en samlad världspress under tisdagen. Och det är ju naturligtvis de honnörsorden som den ikoniska studion bakom Wolfenstein 3D, Doom, Quake och Rage arbetet efter. "Stand and fight". Doom Slayer är nytillverkad. The Makers har nyligen gett honom sina smått sanslösa superkrafter och när vi nu backar bandet står det klart att han var som allra mäktigast för flera hundra år sedan.
Demonerna finns som vanligt överallt och Doom Slayers jobb är aldrig avslutat. I kommande The Dark Ages kryllar det av fler fiender än vad spelföljetongen någonsin erbjudit tidigare och för att kunna mosa ned rubbet och se sådär våldsamt cool ut samtidigt har Id Software jobbat fram ett par nya spelmekaniska hjälpmedel som ser ut att passa det medeltida designtemat alldeles utmärkt. Det finns en sköld med den här gången som både kommer väl till pass när fiendernas attacker ska blockeras men även som projektil då de kan kastas och med sin för spelserien så typiska motorsågsklinga kan såga sönder anstormande ruskprickar. Det går även att nyttja skölden som ett verktyg för att slunga sig över passager som inte går att hoppa över, något som får Doom Slayer att se ut som en bepansrad, bloddränkt, medeltida Spider-Man i ett par av de sekvenser som vi fick bevittna.
Id Software har arbetat fram en ny version av inhouse-motorn Id Tech som nu kan rendera större miljöer och fler fiender utan att äta upp för mycket av RAM-minnet. Detta har lett till att The Dark Ages känns mer expansivt och klart mindre inrutat av det jag fick se, än både Doom (2016) samt Eternal, och det finns valda delar av varje bana som enligt Hugo Martin är av sandbox-typ, något som skapar nya utmaningar och framförallt möjligheter. Stand and fight innebär allt annat än superlinjära strider i trånga korridorer, istället handlar det om att inte backa - alltid attackera och att göra det på de premisser som man själv anser vara de roligaste. Det verkar finnas fler valmöjligheter i The Dark Ages än tidigare och rollspelsmomenten som bakats in i striderna i Eternal är borta.
Martin belyser också det faktum att studion lyssnat på spelarnas kritik och input och byggt The Dark Ages kring en ordentlig story där mellansekvenser, röstskådespeleri och motion capture-agerande utgjort någon slags köttig grundstomme. Av det jag fick se ser skurkarna mer ondskefulla ut än någonsin och spelseriens simpla mytologi verkar ha fördjupats och utökats ordentligt, vilket såklart är ytterst välkommet. äventyret tar sin början hemma hos The Makers där Slayer (lik i Gears of War) sitter fängslad för ett brott han inte begått. Spola fram ett par minuter och Slayer är fritagen och riktigt ordentligt irriterad, vilket leder till att han slungar på sig en gigantisk Conan-mantel och greppar ett av de nya medeltida vapnen för att bringa död och förstörelse till underjorden.
The Dark Ages ser bra ut. Stort. Snyggt. Köttigt. Musiken står Finishing Move för och den lät i materialet som visades väldigt bra. Gamla vänner, nya fiender - balansen mellan gott och ont skiftar under spelets gång vilket ser ut att fungera väldigt väl tillsammans med det medeltida temat och jag är taggad inför den stundande lanseringen den 15:e maj.