Dishonored

Dishonored berättar historien om Corvo Atano, kunglig beskyddare till kejsarinnan, som plötsligt står skyldig för dennes för tidiga död. Medan konspiratörerna gärna skulle se sin syndabock avrättad, finns det några jordiska och överjordiska krafter med andra planer i görningen. Den före detta livvakten försvinner bakom en mördares mask eftersom - precis som spelets tagline säger - hämnd löser allt.

Det finns inte många spel med så lovande och stora namn bland eftertexterna. Även om Arkane Studios för närvarande är ett obskyrt namn för många spelare, huserar studion två personer ansvariga för Deus Ex, och man har anlitat den bulgariska Viktor Antonov, som lämnade sin definitiva prägel på Half-Life 2.

Antonovs prägel är också stark i Dishonored, då dess konstiga, alternativa version av ett nedslitet London anno 1600-tal förstärks av stora metallväggar och vaktposter, som utan tvekan kommer att påminna vissa spelare om City 17.

Vid första anblick kan det verka som att Arkane har hoppat på steampunk-tåget, men det är en krass förenkling. De fulaste delarna av gamla Storbritannien har valts ut för spelet, både vad gäller arkitektur och befolkning, men detta samhälle går på valolja, inte ånga. Havstemat är ständigt närvarande, och slutresultatet är lika originellt som det är smutsigt. Gatorna kryllar av råttor, fattiga stackare, och människor som smittats av pesten.

Denna inspirerade visuella design kombineras med grafik som påminner om en solblekt oljemålning. Hus i fjärran förvandlas till matta pastellrutor, och det är uppenbart att högupplösta texturer inte varit en prioritet för utvecklaren. Speciellt de inledande scenerna kan kännas något futtiga, men saker och ting piggnar snart till när designen verkligen får fart. Spelet ser naturligtvis bäst ut på PC, men även där har är det mesta enkelt designat. Ändå är slutresultatet mycket atmosfärisk och effektivt, och de flesta av karaktärerna ser fula ut, på bästa möjliga sätt.

Musiken matchar det visuella väl, och vi får ta del av både melankolisk och dynamisk musik, och röstskådespeleriet bjuder på talanger som Susan Sarandon, Brad Dourif, Carrie Fisher och "Hit-Girl" Chloe Grace Moretz. Det finns inget att klaga på med ett urval som detta, men i bland känns replikerna lite stressade, som om redigeraren gjort en "Walken" med dem, genom att lägga dem alltför nära varandra. Vakterna har också väldigt få repliker som snabbt återanvänds.

Dishonored sätter igång vad som skulle kunna kallas "mördarnas höst", som sedan kommer att följas av nya Hitman och Assassin's Creed. Jag tror dock att Arkanes spel kommer att överleva de oundvikliga jämförelserna med konkurrenterna och bli ett bra actionspel, även om det är baserat på stealth till så stor grad.

Även om banorna är en ninjas våta dröm, finns det alltid den där extra oväntade vakten som överraskar dig, men det är okej i ett spel som kombinerar stealth och action på ett så underbart sätt. Corvo är en kapabel krigare med svärd och pistol, men det är ingen italiensk, parkour-skuttande adelsman vi talar om här.

"Välsignelsen" av den mystiska Outsider ger Corvo tillgång till en mängd ockulta förmågor som förvandlar honom från din genomsnittliga mördare till en regelrätt superhjälte. Teleportera från en plats till en annan, åkalla dödliga svärmar av råttor, och krök tiden - Corvo lirar i en egen liga med dessa förmågor. Han har också sin egen speciella syn som ser genom väggar, i bästa Arkham-anda.

Även om det bara finns en handfull av dessa kunskaper, möjliggör de en mängd olika angreppsmetoder i spelet. Corvo kan formas till en nästan osynlig infiltratör, en fläskig dödsmaskin eller något däremellan.

Denna valfrihet är kärnan av Dishonored-upplevelsen. Scenario-områdena är stora och fulla av variation, och det är här spelet verkligen skiner. Corvo kan slutföra sina uppdrag på olika sätt, och det finns alltid en mängd rutter att utnyttja. Unikt nog är detta ett lönnmördarspel som kan slutföras utan att döda en enda person, inklusive dina mål. Även de icke-dödliga alternativen tenderar att vara betydligt mer tillfredsställande än att bara skjuta offret i ansiktet. I vilket fall som helst, omspelningsvärdet är hur bra som helst i Dishonored.

Handlingar har sina konsekvenser, och världen blir mörkare tillsammans med Corvo, gatorna blir allt mer drabbade av pesten, och råttorna blir fler. Dessutom kommer NPC-karaktärerna att börja ge oss olika svar i dialgoer, och slutet kan visa sig bli riktigt mörkt.

För mig var det den föräldralösa dottern till den döda kejsarinnan som höll mig från att ta den enkla, blodiga vägen genom storyn. Även om hon har en begränsad del av handlingen, är Emily i princip den enda bra saken i en värld som i övrigt är full av korruption. Hon är strålen av ljus som gör Dishonoreds skuggor ännu mörkare.

Det är såna saker som gör Dishonoreds story så fängslande. Det finns gott om sidouppdrag invävda i historien, men återigen, det är upp till spelaren om han eller hon vill utforska dessa vägar. I det här spelet är dock grändernas stickspår värt det. Det finns också ett skattjakt-inslag, men för ovanlighetens skull är allt som du plockar upp faktiskt bra grejer, som antingen öppnar upp nya förmågor, eller ger Corvo stålar till nya vapenuppgraderingar. Det finns också många böcker och anteckningar som spelaren kan läsa, om man verkligen vill fördjupa sig i detta ganska vridna, alternativa Storbritannien.

Alternativmenyn förtjänar ett särskilt omnämnande, då den tillåter spelaren att tweaka många grafiska inställningar och spelelement, för att bättre matcha sina egna preferenser. Alltför många utvecklare glömmer såna här saker dessa dagar, så jag lyfter hatten för Arkane.

Dishonored är ett fantastiskt nytt tillägg till stealth-genren. Det erbjuder timmar av tassande i skuggorna, men spelaren kan alltid kasta sig över actiondelarna om han eller hon så önskar. De bästa resultaten kommer dock att tilldelas de mest hängivna ninjorna, som kan klara spelet utan att bli upptäckt en endaste gång. Oavsett din approach är detta ett utmärkt spel som jag särskilt rekommenderar till fans av de gamla Deus Ex- och Thief-spelen.