Dead Space Remake

Jag gav The Callisto Protocol en fet nia i december, och står fast vid det betyget med övertygelse även idag. Det var utan tvekan mindre bra för spelet att så många recensenter tyckte att det hade bristfällig teknik, något som det tagit Striking Distance ända fram till idag att rätta till. Men tekniska problem är svårt och man kan man i slutändan bara rapportera om dem man ser och upplever, och till Xbox Series X upplevde jag en exemplarisk teknisk prestanda, och hade därför heller inga klagomål.

Därför är det nu härligt att bara en och en halv månad senare få återuppleva den inspiration som gjorde The Callisto Protocol möjligt. Dead Space är scifi/horror-genrens svar på Resident Evil, en serie som fortsätter omnämnas i olika sammanhang än i dag, trots att EA officiellt lade varumärket i en mörk grav för ungefär tio år sedan efter att de till uppföljarna försökt förändra grunderna till något mer kommersiellt - och misslyckats.

Men oavsett detta så går det inte att komma ifrån att Dead Space - originalet - verkligen blev en succé. EA Motive har till remaken tittat på varje textur, varje ljuseffekt, varje scenario och uppdaterat samt återskapat originaläventyret med sådan omsorg om detaljerna att den här remaken ser ut att vara skapad idag för de senaste konsolplattformarna. Volymetriska effekter imponerar runt varje hörn, spännande detaljer finns att upptäcka överallt och det faktum att alla användarelement existerar naturligt inom ramen för själva spelet känns om möjligt ännu mer modernt idag.

Tro mig, Dead Space Remake är halvt löjligt vackert att titta på. Varje del av skeppet ISG Ishimura glittrar, eller "glittrar" är kanske fel ord, för väggarna är naturligt genomdränkta av färskt blod och överallt syns den omedelbara effekten av infektion av ett virus som långsamt bryter ner sitt byte. Poängen är att spelet ser fantastiskt ut, och spelar du i Performance-läget till Xbox Series X finns det inte några störningar eller andra tekniska problem att rapportera.

Detta är för övrigt inte allt, Motive har också gjort ett antal strategiska uppdateringar av spelets övergripande struktur, utan att förstås kompromissa med det spel som de baserar allt på. ISG Ishimura är nu en sammanhängande värld, där du alltid kan söka dig tillbaka utan att behöva ladda via en slags tunnelbana. Allt är smidigt gjort, och de har också uppdaterat ett antal Zero-G-sekvenser så de här är friare och mer i linje med dem som finns i Dead Space 2, till exempel.

Mina hyllningar är dock inte riktigt samma sak som att Dead Space Remake är helt perfekt. Ammunitionsekonomin är fortfarande lite skev under den första halvan och kräver att du "spelar" äventyret genom att till exempel bära ett vapen enbart för att kunna samla in ammunition till det och sedan sälja det för att köpa den ammunition du verkligen vill ha. Motive har också talat högt och länge om hur de omformat Necromorph-fienderna så de har skelett med realistiskt placerat kött på dem, vilket borde ge mer tillfredsställande strider. Det känns dock inte riktigt av i praktiken, och även om det är synnerligen tillfredsställande att hugga av lemmar med din plasmaskärare är striderna inte särskilt spännande i längden.

Men världen är mer avsiktligt utformad, och spelet är fortfarande så briljant att man vill luta sig tillbaka i stolen för att njuta av det hela i en enda lång sittning. Du kan räkna med cirka tio till tolv timmars speltid, och till detta kommer sedan New Game Plus, och det finns även ett hemligt slut som du verkligen måste se.

Dead Space Remake är en trogen, kärleksfull, ursnygg men samtligt också försiktig uppdatering av allt som gjorde originalspelet ikoniskt, och om du gillade Viscerals spel kan du tryggt återinvestera i detta som är en av de bästa remakes jag spelat.

Kolla videorecensionen nedan för massor av gameplay.