Dancing Stage Unleashed

Jag älskar Konamis dans- och musikspel. De håller liksom alltid högst klass och är de spel man återkommer till, oavsett hur mycket snyggare Splinter Cell är och hur mycket frihet det finns i Grand Theft Auto: Vice City. Till Playstation 2 har det vällt ut spel i denna genre medan det till Gamecube och Xbox varit helt tomt. Tills nu. Nu får Xboxen också vara med och leka.

Dancing Stage Unleashed till Xbox är alltså det senaste dansspelet från Konami i Europa. Till skillnad från de andra spelen i serien till Playstation 2, så drar detta nytta av faktumet att det är till Xbox. Spelet är nämligen Xbox Live-kompatibelt och stödjer både onlinespelande och nedladdningsbart material samt att det går att spela hela fyra samtidigt. Faktumet är att det redan nu finns extra musik att ladda hem till den redan imponerande uppsättningen på drygt 45 låtar. Dessa låtar kostar bara lite drygt 10 kronor, alltså ungefär lika mycket som en kredit i arkadhallarna, men då får man i gengäld spela dessa låtar precis så mycket man vill hemmavid. Ett riktigt kap och betydligt billigare än att köpa nya spel hela tiden som man måste göra till Playstation 2.

För de som inte fattat vad det handlar om är det alltså en form av dans som utövas i Dancing Stage Unleashed. Spelet går i korthet ut på att ha god tajming i takt till musik. En dansmatta krävs för att kunna ha roligt och helst ska man ha två. Dessa är dock inte särskilt dyra och generellt av god kvalitet, även i de lägre prissegmenten. Xboxmattorna har uttag för headset eller minneskort, avsett för Live-spelande. När man hoppar runt på de fyra pilarna på dessa mattor skulle det med lite god vilja kunna tolkas som en dans.

Det må låta banalt men är fruktansvärt jobbigt och vanebildande. Många har fnyst lite föraktfullt åt hela idén innan de ens har provat. Men det finns en anledning till att det blivit som stort som det faktiskt är nu. Japan, USA och England har redan erövrats och Sverige tycks vara på väg att haka på. I våra arkadhallar blir dansmaskinerna fler och fler och drar ofta in mest pengar av alla.

Dessvärre har jag en osedvanligt grinig gubbe till granne. Han ringer så ofta han får chansen för att få klaga lite på allt oljud mattorna för med sig. Och visst, det låter en del när man dansar. Bor man riktigt lyhört är det bäst att spela hos någon kompis. Spelet kan spelas både själv, mot en eller flera vänner och på två mattor samtidigt. Det sistnämnda är dock onödigt svårt och kräver dessutom att man fixerar mattorna i golvet. Det finns också ett särskilt kaloribrännarläge man kan spela. Inte för att det behövs. Att spela mer än en halvtimme av Dancing Stage Unleashed gör att man blir helt utkörd och för en dåligt tränad gamer som mig innebär det att jag blir liggandes raklång på golvet med tungan hängandes utanför.

Det tar bara några låtar innan jag inser att detta är den bästa version av Dance Dance Revolution (som spelserien heter i övriga världen) som släppts i Europa. Låtarna är fler, laddningstiderna kortare, inga jaggies syns så långt ögat når, onlinestöd, nedladdningsbar musik och ingen förhatlig listpop från Europa. Andra spel som släppts på våra längdgrader har helt förstörts av lokalisering. Konami har helt enkelt valt att byta ut all japansk musik med tuggummirefränger mot Kylie Minogue, S-Club 7 och liknande. Sådant slipper man helt i Dancing Stage Unleashed och för en gångs skull får vi faktiskt allt som övriga världen får, plus lite till. Dock är det en bra bit kvar till japanernas lyxutgåvor där de senare spelen innehåller närmare hundra låter. Nåja, man får glädjas över att det i alla fall går åt rätt håll.

Som det arkadspel Dancing Stage Unleashed ändå är i grund och botten är det till en början oöverstigligt svårt. Nu har jag visserligen spelat sådana här spel sedan tidigare och är hyfsad på dem. Men de som oinvigda ställer sig på dansmattorna kammar noll. Koordinationen tryter, benen vill inte hänga med och man läser pilarna fel i all stress så upp blir höger och ned tolkas som uppåt. Tack och lov finns svårighetsgrader som justerar upp det hela en aning. Svårighetsgraderna sträcker sig från helt sjukt totaltrysligt fantasisvårt till vad som i bästa fall kan likna förstrött trampande med ena foten. Spelet tål alltså att växa i och man blir aldrig riktigt fullärd.

Dansspelen är väldigt underskattade. De är bra mycket roligare än Eye Toy och mer ansträngande än en full maraton. Alla tycks gilla att spela dem och även folk som normalt aldrig skulle röra en handkontroll är med och stampar takten på dansmattorna. Xboxen har i och med Dancing Stage Unleashed fått en stor lucka i sortimentet utfyllt och det med den bästa versionen av spelet hittills. Ska du bara ha en version av Dancing Stage är det denna du ska - tveklöst.