Svenska
Gamereactor
recensioner
Crysis Remastered Trilogy

Crysis Remastered Trilogy

Crytek släpper sin hyllade trilogi på nytt. Måns har härjat runt på paradisöar och spöat utomjordiskt liv på Manhattan för att se om det fortfarande håller...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Så sent som förra året släppte Crytek en remaster på det då tretton år gamla Crysis. I sitt originalutförande, ett spel som fick varenda prestanda-connoisseur att tappa fattningen. En grafikupplevelse som snabbt skrev historia och gav upphov till den numera klassiska frasen "will it run Crysis?" På ytan, välpolerat och propert och likt en siren lockade spelet till sig intet ont anande gamers med en aldrig tidigare skådad grafik för att sedan dra ner dem i fördärvet. Rätt ner i en flortunn story om fyra soldater och en paradisö men samtidigt med en magnifik sandlåda, otaliga valmöjligheter och en spelmekanik som på den tiden var mjuk som sammet. Man kom för grafiken men stannade för underhållningen.

Här fanns det förstås ett guldläge tretton år senare, en gyllene möjlighet att ytterligare flytta fram positionerna och blåsa ännu en generation spelare av stolen med en remake som en gång för alla kunde ha cementerat studions status som pionjärer inom genren. Så blev det som bekant inte alls. I stället släpptes en remaster som knappt skiljde sig från originalet. Visst, lite bättre texturer, något skarpare färger och en bättre bilduppdatering men med en prislapp på dryga 300 kronor så var det ytterst svårmotiverat att på nytt kasta upp plånkan. Då hade Crytek ändå varit ute och skrutit vitt och brett om hur mycket ray-tracing skulle tillföra till framgångsformeln. Av detta syntes dock inte mycket. Det var som Shakespeare hade sagt, mycket väsen för ingenting. Så för 300 riksdaler fick man mer eller mindre samma spel som för tretton år sedan och det är en problematik som genomsyrar hela paketeringen, när nu hela Crysis-trilogin släpps i en remastrad utgåva.

Crysis Remastered Trilogy
Det är inte mycket som har hänt i remastern men grafiken är fortfarande, så här 14 år senare imponerande.

För att avrunda Crysis och hoppa in i de två uppföljarna så hade jag önskat att man tittat mer på hur Bioware gjorde med Mass Effect i Legendary Edition. Utgångsläget är trots allt väldigt snarlikt. Man sitter där med ett unisont hyllat och uppskattat spel på handen, båda från 2007 dessutom, men som samtidigt lider av daterad teknik och mekanik i vissa delar. En remake är inte aktuell, dels av resursskäl men också av nostalgiska anledningar. Man vill behålla känslan och atmosfären i originalet men samtidigt göra det mera tillgängligt för en modern publik. Vad gör man då? Jo man ser till att förbättra över hela spektrat. Från story till rörelsemönster och allt där emellan. Tydliga grafikförbättringar, mjukare mekanik, bättre gränssnitt, snabbare laddningstider, smartare kontrollscheman. Allt det där som hade lite för många år på nacken. Resten behöll man för att kunna bibehålla känslan av att det fortfarande var Mass Effect man spelade. Det som inte var trasigt, det lagade man helt enkelt inte. I Crysis har man inte lagat något. Möjligtvis har man slängt på ett plåster på ett redan läkt sår. Mycket tydligare exempel på en "cash grab" är svårt att komma på.

Detta är en annons:

Crysis 2 är enligt mig det bästa spelet i serien och den känslan står sig även efter att ha kört igenom remastern. Det är, så här elva år efter release fortfarande en makalöst vacker dystopisk grafikfest som återigen var långt före sin tid. Kontrasten kunde inte vara större, från varma tropiska breddgrader till ett kallt New York, ödelagt och fyllt av förstörda landmärken. Med sönderbombade gator och raserade skyskrapor. Smygandet längs saltstänkta stränder har här bytts mot adrenalinstinna strider på hustak och nanodräkten är ofta skillnaden mellan liv och död. Storyn får ta mer plats och det är en berättelse om förräderi, konspiration och korruption. I centrum, nanodräktens ursprung och mänsklighetens överlevnad.

Det är ett banalt men actionfyllt manus som skulle kunna passa vilken Hollywoodrulle som helst. Klyschigt in absurdum, visst men det fungerar alldeles utmärkt i det här formatet. Crysis 2 skall med fördel avnjutas med en stor portion action och en ytterst liten del allvar. Tvåan är alltid svår, det vet de allra flesta som försökt följa upp en lyckad debut men ibland är den till och med att föredra. Som här. Där erfarenhet gör det enklare att hoppa in och njuta direkt. Man vet redan var grejerna sitter och vad som funkar och inte. Det är välkända men ändå nya jaktmarker, redo att upptäckas. Problemet är bara att det även denna gång är alldeles för få skillnader från tidigare. Att det är stor skillnad på ettan och tvåan kan enkelt konstateras men några större nyheter ryms inte i någon av dem och det är förstås både synd och skam.

Crysis Remastered Trilogy
Från söderhavet till storstan. Med framför allt bättre texturer och ljus så har Crytek sminkat upp även tvåan.

Vi spolar fram ytterligare två år och grafiken är nu ännu vassare. Man kan tycka att nyhetens behag borde ha lagt sig nu och att ingenting längre förvånar men icke. Redan när trailern till Crysis 3 släpptes satte folk, inklusive undertecknad både frukostgröt och morgonkaffe i halsen. Det kunde ju inte vara sant, eller kunde det verkligen det? Man var ytterst perplex då det såg orimligt bra ut men samtidigt visste man ju att Crytek alltid hade levererat så vad skulle man egentligen tro. Vi satt på nålar ända till det small till i kalendern. Nu skulle sanningen fram. Var det hela en genomarbetad lögn eller skulle vi de facto få svar på tal. Skulle Crytek lyckas igen, för tredje gången på raken? Svaret var ja, de skulle ju det.

Detta är en annons:

Grafikmässigt var det ännu ett rekord, även om ingångsvärdet redan var så högt att skillnaden nu kändes mindre. Spelmässigt var det dock en försämring. Storyn bestod nu mest av en duell av ostiga one-liners, tillsammans med den enerverande sidekicken i form av Psycho och samtidigt hade mängden filmsekvenser kraftigt ökat. Det var fortfarande en ytterst habil förstapersons-skjutare som piskade majoriteten av konkurrensen men det nådde inte samma höjder som de två tidigare titlarna. Större vapen och mer våld blir inte automatiskt bättre kände jag personligen och körde i stället i princip igenom spelet med bara pilbågen. Som det gamla ordspråket lyder, en stor bössa är en liten tröst i ett fattigt hem. Tittar vi på remastern så är det, av naturliga skäl den delen i spelserien som minst behövde en då skillnaderna här är ännu mindre. Det är klart att det finns detaljer som har finslipats även i trean men då den var ett visuellt unikum för så nyligen som åtta år sedan blir det nästan löjligt, någon form av alibi-putsande. Att något måste göras för att det skall kunna kallas en remaster men att den handpåläggningen är så minimal att det knappt borde räknas.

Crysis Remastered Trilogy
Crysis 3 har bara åtta år på nacken och är därmed den titel som hade minst behov av en remaster. Men visst är det snyggare i 4K.
Crysis Remastered TrilogyCrysis Remastered Trilogy
Crysis Remastered Trilogy

Med det sagt så är det tre riktigt bra spel, med cirka trettio timmars speltid för priset av ett. Det är dock titlar som är ett decennium gamla och det måste förstås tas med i beräkningarna. Det finns inga nya expansioner eller någon ny story så innehållsmässigt är det precis samma som tidigare men tekniskt har vissa förbättringar skett, främst då via 4K och HDR-stöd. Det är inte mycket men det är alltid något. Att sätta ett betyg är därmed inte det enklaste. Sitter man på konsol och aldrig har spelat igenom serien finns det inget bättre tillfälle än att slå till på Crysis Remastered Trilogy. Det är tre feta flugor i en smäll. Om man däremot redan äger spelen sedan tidigare, och i synnerhet då på PC finns det ingen som helst anledning att slänga ut sina surt förvärvade slantar på vad som i slutändan mest av allt bara är en glorifierad uppdatering. Som sagt, svårbedömt men det är ju som vanligt när det kommer till rena remasters. Det beror ofta på vilket utgångsläge man har men om sanningen skall fram så handlar remasters nästan alltid om en kompromiss. Det vi egentligen vill ha är en ny uppföljare men vad vi får är i slutändan en dyr och skrytsam karbonkopia med lite lensflare, kantutjämning och snygga filter. Jag håller helt med om det jag läste i ett forum redan när nyheten kom ut; "Bruh, just make a fakkin Crysis 4 already".

Crysis Remastered Trilogy
Crysis Remastered Trilogy
Crysis Remastered Trilogy
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Tre riktigt bra spel till priset av ett. En perfekt paketering för den oinvigde. Tekniskt sett fortfarande riktigt imponerande
-
Liten skillnad från originaltitlarna. Det märks ändå att det är gamla spel i grunden
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Sure, du får tre bra actionspel till REA-pris, här. Det argumentet går inte att vifta bort. Det är trevligt med HDR-effekter och en del ray tracing, också. Och Crysis 2 är fortfarande strålande. Jag kan dock inte släppa det faktum att dessa 11-14 år gamla spel absolut inte uppgraderats tillräckligt mycket i denna slappa, lata "remaster". Crytek har kunnat göra så himla mycket mer här, och framförallt slungat med en ny liten expansion eller något som fått detta paket att kännas fräscht. 5/10

Relaterade texter

Crysis Remastered TrilogyScore

Crysis Remastered Trilogy

RECENSION. Skrivet av Måns Lindman

Crytek släpper sin hyllade trilogi på nytt. Måns har härjat runt på paradisöar och spöat utomjordiskt liv på Manhattan för att se om det fortfarande håller...



Loading next content