Creature Commandos (Max)

Det har varit otippat mycket hype kring den animerade serien Creature Commandos, som hade premiär med två avsnitt den 5 december och är totalt sju avsnitt lång, trots att den innehåller karaktärer som för de flesta lär vara helt okända. Orsaken är såklart att det är den officiella avsparken för James Gunns (och Peter Safrans) nya DC-universum.

Att Gunn har varit inblandad märks väldigt tidigt. Grundpremissen för filmen är snarlik Gunns The Suicide Squad från 2021 och ett rövarband av problemfyllda karaktärer anlitas för ett toppviktigt uppdrag, som regeringen inte vill avsätta officiella resurser till. Vi får redan i den inledande scenerna träffa bekantingen Amanda Waller (som så småningom ska få en serie) och Rick Flag Sr. (pappa till Rick Flag som dödades av Peacemaker i ovan nämnda The Suicide Squad - något som även adresseras i Creature Commandos).

Det hemliga uppdraget handlar om att skydda en prinsessa i ett fiktivt östeuropeiskt land från en extremiströrelse, och för att lyckas med detta får flag med sig en brokig skara varelser bestående av den vattenlevande och till synes ganska normala mutanten Nina (spelad Zoë Chao), den Frankenstein-inspirerade The Bride (spelad av Indira Varma), den våldsamt radioaktive Doctor Phosphorus (fenomenalt spelad av Alan Tudyk), The Suicide Squad-överlevaren Weasel (spelad av Sean Gunn) samt min personliga favorit, den vansinnige androiden G.I. Robot (också spelad av Sean Gunn) - vars livsmål är att döda nazister precis när som helst och överallt.

Att Gunn varit inblandad i produktionen och har skrivit manus märks tydligt. Det är hans typiska humor, som ofta fungerar väldigt väl, men hela tiden med en tydlig underliggande kärlek för allt som är lite annorlunda. Det är heller ingen barnserie och om du tänker dig en animerad The Suicide Squad eller Peacemaker så kommer du ganska nära tonen i denna produktion. Gunns förkärlek för att inte försöka överförklara saker för tittarna lyser också igenom, visst får vi tillbakablickar där det behövs, men du behöver inte genomlida några så kallade "origin stories", utan du förväntas acceptera premisserna som de är, rakt av.

Designmässigt är serien tydligt västerländsk, även om det finns drag som för tankarna åt japansk animé, och den franska studion Bobbypills som gjort animationerna levererar riktigt hög klass på allt från krystade situationer till romantik och såklart action. Musiken är ett av seriens starkaste element, och soundtracket är fyllt av diverse från bland annat norska Kaizers Orchestra och finska Korpiklaani. Kompositörerna Clint Mansell och Kevin Kiner bidrar dessutom med stämningsfull och varierad musik för att fylla ut.

Episoderna är runt 22 minuter långa, och i och med detta ska vi kanske inte hoppas på alltför djupa förvecklingar och det känns nästan som att avsnitten slutar strax efter att de börjat. Spontant hade jag nog velat att de skulle få lite mer tid på sig i vissa scener. I det andra avsnittet börjar det dock hetta till lite och visa antydningar om vart serien kommer ta vägen. Spontant lovar det väldigt gott och Creature Commandos-gänget är lättare att tycka om än The Suicide Squad som dels blev lite för många och spretiga, men dels också hade Harley Quinn med som självklar stjärna i gruppen. Någon sådan finns inte här och eftersom samtliga varelser (möjligen utom Weasel, men det kanske kommer) har riktiga personligheter tror jag alla lär hitta sina personliga favoriter.

Jag hoppas att detta är det anslag Gunn kommer använda sig av i sitt nya DC-universum, vilket känns rappt, roligt men ändå allvarligt och med en känsla av att saker står på spel och utan att behöva förlita sig på massiv förstörelse i varje scen - samt framför allt hjärta. En väldigt bra start, kort sagt.