Svenska
Gamereactor
recensioner
Castle Crashers

Castle Crashers

Det hett efterlängtade riddarslaktarspelet är här, fyllt med barbarer, jättemonster och tecknat blod... men uppfyller det alla förväntningar?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Tom Fulp och Dan Paladin fick sitt genombrott med flashspelet Alien Hominid, där en gul och genomond varelse slaktade sig fram genom charmigt tecknade världar. Spelet fick sedermera en konsolversion under förra generationen och även om det knappast sålde miljoner så var det en gedigen start. Därför var förväntningarna på Xbox Live Arcade-spelet Castle Crashers, som var ett av de första att utannonseras till tjänsten, otroligt höga. Men vi fick alltså vänta länge, lika länge som många jätteprojekt. Var det värt det?

Castle Crashers handling är lika enkel som dess upplägg. Fyra väna ungmöer blir tillfångatagna av en barbarisk invasionsstyrka och fyra arga (och våldsamma) riddare ger sig iväg för att bli räddare i nöden. Det hela är ett tämligen klassiskt sidscrollande beat'em up enligt konstens alla regler. Gå ett snäpp till höger, spöa allt som vandrar in på skärmen, samla på dig mat och cash, gå ett snäpp till.

The Behemoth vore dock inte The Behemoth om de inte skiftade växlar med jämna mellanrum. För allt förutsägbart hackande finns också en lång rad intensiva sekvenser med vagnjakter, flottfärder och extremt intensiva bosstrider. Det är sällan helt uppenbart hur man ska tackla problemen och det krävs lite försök och felande innan man kommer förbi.

För att fräscha upp det enahanda kämpandet har utvecklarna gjort sitt bästa för att skapa variation. Var och en av de fyra riddarna har ett par olika magiattacker till sitt förfogande, och det finns också en lång rad upplåsningsbara figurer med olika färdigheter. Det går också att gå upp i rang allt eftersom och specialisera sig på närkamp, magi, tålighet eller snabbhet (vilket innefattar projektilattacker). Det här gör snabbt stor skillnad och innebär helt olika spelsätt. Min halvfega blå riddare blev till exempel klen i närstrid men kunde kuta undan och peppra folk med pilar. Problemet kan förstås vara om man stöter på en boss där den valda taktiken inte fungerar. Men spelet är förstås anpassat för fyra spelare och någon borde ju åtminstone kunna tackla problemet.

Detta är en annons:

Där kommer vi dock till en av spelets många brister. Om du inte har tre närvarande kompisar har Castle Crashers förstås onlinestöd där du kan möta upp med tre andra spelare och köra antingen storyläget, arenastrider eller det fullt meningslösa ätartävlingsspelet. I teorin. I praktiken lyckades jag aldrig komma in, trots ett tjugotal försök över ett par dagar. Man borde snarare kalla spelet Console Crashers, för aldrig någonsin har min 360 fått starta om så mycket. Man slängs ut till startmenyn utan möjlighet att gå in på Live igen, spelet låser sig och måste startas om, KONSOLEN låser sig och måste starta om, eller så slutar matcherna helt enkelt att listas.

Inte heller själva spelet är buggfritt, alls. Jag blev nermejad av fiender och fick sedan se dem slå på mig oavbrutet i fem minuter innan jag hoppade ut till kartan och började om. Det buggade så att jag sprang långsamt (som i vatten) till land och tvärtom. Och även om det inte har hänt mig så har många råkat ut för att sparfiler raderas vilket förstås är fullständigt oacceptabelt. Trots en lång utvecklingstid är Castle Crashers alltså inte klart på långa vägar.

Att utvecklarna i mångt och mycket saknar erfarenhet av riktigt tajt speldesign märks också. Vissa banor är grymt enkla medan vissa är toksvåra och har rader av bossar efter varandra, utan sparpunkter. Fienderna är oftast lätta att besegra när de är ensamma, även om de tål onödigt mycket stryk, men när de är flera kan det vara smått omöjligt att ens stå på fötterna, oavsett hur skicklig man är. De skjuter konstant mot en när man ligger ner och risken är ganska stor att man ställer sig upp mitt i en pilsvärm utan möjlighet att hinna blockera. Och det finns ingen begränsning på hur många fiender som kan slå dig exakt samtidigt, ingen "hit stun" då du inte kan träffas, så råkar du hamna mellan fyra-fem fiender som får för sig att slå samtidigt kan du vara död på en grisblink.

Buggarna och det allmänt obalanserade spelsystemet gör Castle Crashers till en frustrerande upplevelse, även om det i grunden är ett riktigt trevligt spel. Precis som Puzzle Quest: Challenge of the Warlords tar det en gammal förlegad arkadgenre (pussel respektive beat'em up) och skapar en beroendeframkallande helhet genom att lägga in rollspelsinslag, och med tanke på hur omfattande spelet är känns inte det högre priset särskilt omotiverat. Det har också skön grafik, utmärkt design (även om det är lite väl mycket bajshumor på en av banorna) och strålande musik.

Detta är en annons:

Men som sagt... fråga dig först hur många extra 360-kontroller du kan offra och hur hållbar din TV är...

Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
Castle Crashers
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Skön grafik, utmanande, fyrspelarläge och trevlig musik
-
Ordentliga buggar, obalanserad svårighetsgrad
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • oblivion-
    Castle crashers är ett spel i klassisk hack'n'slash anda med en gnutta humor som inleds med att en ond trollkar stjäl en kristall från självaste... 9/10
  • BIZaGoten
    Hur ska man förklara ett så fantastiskt roligt litet spel?? I alla fall...det är ett sjukt roligt spel där man först kan välja mellan 4... 9/10

Relaterade texter

Castle CrashersScore

Castle Crashers

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Det hett efterlängtade riddarslaktarspelet är här, fyllt med barbarer, jättemonster och tecknat blod...



Loading next content