Svenska
Gamereactor
artiklar

Captain America vs Wonder Woman

En svärdsvingande Amazon-krigare möter en genetisk modifierad supersoldat när de utkämpar två världskrig - vem vinner?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Ingen kan på egen hand - inte ens en superstark serietidningshjälte - förhindra ett fullskaligt världskrig. Det finns nämligen inga segrare i krig och är en läxa som både Captain America och Wonder Woman får lära sig när de strider för freden, men samtidigt är det en lika inbjudande som svårbedömd tanke att föreställa sig en färgstark superhjälte med ett fantasy-artat serietidningsstuk i mänsklighetens allra mörkaste stunder. Det är en riskabel uppgift som kan tyckas vara osmaklig, men med tanke på att både Captain America och Wonder Woman blev framgångsrika superhjältefilmer vore det därför intressant att se vad dessa filmer gör rätt, hur de förhåller sig till världskrigen och vilken av dessa filmer som fungerar allra bäst i sin historiska kontext. Så låt oss avgöra detta, en gång för alla: hur står sig Marvels älskade Hitler-dängare i jämförelse med DCEU:s lasso-svingande krigarprinsessa?

Captain America vs Wonder Woman

[1] Sällskapet
En hjälte vore inte mycket utan sitt trogna sällskap, allierade som vill hjälpa hjälten genom vått och torrt och som är villiga att offra sina liv för att uppnå ett högre syfte. I Captain America introduceras vi tidigt till pappa Stark, Peggy Carter, bäste vännen Bucky, Tommy Lee Jones-generalen och det hårdkokta Howling Commandos-gänget som alla mer än gärna vill sparka nazist-arsle. Särskilt Bucky har ett starkt band till kaptenen, som har funnits i Rogers liv när han behövde honom som mest, men halvvägs in i filmen blir det tydligt att karaktärerna som omger kaptenen inte är lika viktiga som de först ger intrycket av. Captain America bär teamet på sina axlar genom majoriteten av filmen och detta är helt ok till en viss grad - en hjälte ska ju vara en badass - men efter att Rogers får rampljuset senare i filmen glöms allt annat bort och Howling Commando-gänget känns mer som en rad bakgrundsfigurer som fyller någon mångfaldskvot. Medan Carter är en hårding i sin TV-serie, reduceras hon här till en svartsjuk flickvän och man hinner inte riktigt fästa sig vid någon annan än Bucky.

Jämför detta med Dianas sällskap genom skyttegravarna, som ger en inblick i människornas sargade värld under första världskriget. Fotografiet som Bruce Wayne gräver upp av henne och spionbandet bestående av Sameer, Charlie och Chief ges en tyngd, en historia om människor som är långt ifrån perfekta och som förföljs av demoner från kriget. Filmen tar sig tid att öppna upp Trevors soldater på kort tid och ges rum att etablera sina karaktärers gråskalor, annat än att se de slåss sida vid sida med Amazon-krigaren. Kärleksintresset, den godhjärtade spionen Steve Trevor, är också en nyckelfigur som står vid Wonder Womans sida under majoriteten av resan, även om hans krigserfarenhet strider mot Dianas envishet. Trots sina konflikter hittar de en emotionell, gemensam grund som bygger på respekt och kärlek till medmänniskan och som dessutom offrar sitt liv för att rädda tusentals andra. Med andra ord ges Wonder Womans sällskap en större mening och som dessutom hjälper henne att inse att människor är kapabla till mer än bara misär och egoism. [Vinnare: Wonder Woman]

Detta är en annons:

[2] Hjältemomentet
Vad vore en superhjältefilm utan ett ruggigt bra hjältemoment? Både Captain America och Wonder Woman kryllar av fina hjältedåd, där två särskilt betydande ögonblick från filmerna sticker ut och som lämnar starkast intryck. Det första exemplet utspelar i ett tidigt skede under Captain America, där Tommy Lee Jones kastar en fejkgranat till en grupp tränande soldater, där alla soldater flyr scenen utom en person - Steve Rogers kastar sig över granaten utan att blinka och ropar åt alla hålla sig undan. Den taniga kroppen lär inte dämpa så mycket av en potentiell granatexplosion, men det blixtsnabba agerandet bevisade tidigt vilken inre styrka den fysiskt otillräcklige mannen besitter. Det är en enkel scen som ändå talar så otroligt mycket om människans hängivenhet till att göra det rätta.

Hjältemomentet i Wonder Woman är desto mer episkt och byggs upp otroligt snyggt genom att låta karaktärerna först vada i den gyttjiga skyttegravsmardrömmen som var första världskriget, där vi ser amputationer, föräldralösa barn, krigstrauma och livlösa blickar hos soldaterna de passerar; Diana vill inget annat än att rädda varje stackare hon ser, men Steve påminner henne att hon inte kan rädda alla. Då får hon nog - hon sätter på sig sin mentors tiara, tar av sig pälsen och går ensam ut till ingemanslandet för att återta staden som togs ifrån byfolket. Men hur storslagen denna scen än är jag i slutändan ändå mer ett fan av "less is more" och enkelheten granatscenen i Captain America markerar heroismen på ett medmänskligt och fiffigt vis. [Vinnare: Captain America]

[3] Skurken
Att klämma in en tydligt serietidningsinspirerad superskurk i något så komplext och omänskligt som våra världskrig kan vara en mycket svår och närmast okänslig uppgift att klara av, något som båda filmer uppvisar till en viss grad. I Captain America får vi nöjet att introduceras till en härligt överspelande Hugo Weaving i köttigt dödskallesmink gör livet surt för Captain America fram tills han drar av sig sin Weaving-mask och förlorar all mystik med karaktären. För att vara Captain Americas ärkefiende är denna illröda köttklot otroligt intetsägande och som mest rynkar den lilla muskelmassan han har kvar på pannan när kaptenen bombar sönder hans fabriker. Det finns inget bett i karaktären och jag saknar nazisternas tunga närvaro genom hela filmen.

Samtidigt är Ares i sig inte är en särskilt tilltalande antagonist i Wonder Woman eftersom filmen, ärligt talat, hade klarat sig bra utan denne mustaschprydde britt. Som Ares själv påstår startade han ju inte kriget och viskade bara idéer hos djupt frustrerade människor för att bevisa att människan innerst inne har kapaciteten att vara skoningslösa monster, vilket ju är ett mer nyanserat problem än den svartvita bild av mänskligheten som Diana hade till en början - men detta är ju en superhjältefilm och superhjältefilmer måste tydligen snabbt spåra ur i explosiva närmkampsslag för att inte tråka ut tittare med etiska överväganden av människans värde. Precis som fallet med Red Skull, tappar krigsguden sin mystik när David Thewlis sätter på sig en komiskt stor krigshjälm och börjar kasta omkring Wonder Woman som en trasdocka.

Detta är en annons:

I slutändan går dock min röst ändå till Wonder Woman, som trots uppenbara tillkortakommanden åtminstone försöker erbjuder en mer komplicerad bild av människans destruktiva natur och jag gillar att filmen också kompletteras med radarparet Dr. Poison och general Ludendorff (som var en riktigt person), som trots sina underutvecklade karaktäriseringar utgjorde ett härligt vrickat dödsteam. [Vinnare: Wonder Woman]

[4] Storyn
Till en början är jag mer såld på Captain Americas Rocketeer-vibbar än på Wonder Womans något långdragna inledning och 40-tals estetiken i Captain America charmar definitivt i en fint upplagd ursprungshistoria som Chris Evans gestaltar på ett genuint naturligt vis, men halvvägs in i filmen faller fokuset bort från karaktären och blir mest en sömnig och ospännande actionfilm som mest påminner om den katastrofala filmatiseringen från 90-talet. All spänning och all uppbyggnad blir som bortblåst när Captain America bekymmerslöst förstör Red Skulls tillgångar i ett andefattigt montage som mest bara skyndar sig till filmens veka klimax och tycks helt ha struntat i att göra något intressant med kaptenen. Captain America förlorar också bett när andra världskriget aldrig känns påtaglig och medan jag inte vill påstå att filmen måste lämna sina serietidningsrötter för att anknyta mer till kriget - för vi har ju att göra med ren och skär fantasy här - tappar filmen mig som tittare när serietidningskänslan uteblir i vad som senare ser ut ett tradigt, ofokuserat och ordentligt fult sci fi-spel. Jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre om Buckys dödsscen när det väl sker och det är inte förrän Captain America vaknar upp i 2000-talet som filmen fångar mitt intresse igen.

Vad som gör Wonder Woman till en starkare film rent dramaturgiskt och strukturmässigt är att filmen har ett stadigt och ständigt fokus på Dianas upptäcktsresande och på hennes naiva karaktär. Där Captain America snabbt förlorar fokus över karaktären, bygger Wonder Woman-filmen på Dianas erfarenheter med mänskligheten och relationerna hon knyter med personerna hon möter. Hennes världsbild ändras helt och hållet när hon möter verkligheten och döden i vitögat och förändras till följd av sanningarna hon avtäcker, vilket resulterar i en driven superhjältefilm som lyfter Wonder Womans mänsklighet och som tillämpar en uppfriskande gråskala i krigsbakgrunden. Där handlingen i Captain America snabbt går på tomgång efter hans räddningsaction, är Wonder Womans drivkraft påtaglig hela vägen fram till det grötiga CGI-slutet. [Vinnare: Wonder Woman]

Captain America vs Wonder Woman

[5] Hjälten
Den största styrkan i båda filmer är det osjälviska hjälteporträttet som de bjuder på, där både Diana och Steve visar prov på sina heroiska egenskaper. Det är lätt att gilla den tanige lille Steve Rogers med sitt stora hjärta för medmänniskan och det är också lätt att tycka om Dianas drivna uppdrag att stoppa ondskan i världen. Båda karaktärer har en hoppfullhet, en viss naivitet och en målmedvetenhet som gör de mänskliga och fascinerande att följa. Framförallt gillar jag Dianas naivitet som gör henne mänsklig och jag uppskattar Rogers resistens i en värld som inte är redo att se honom som en kämpe. Rogers patriotism och Dianas optimism lyser starkt i deras ursprungshistorier och är medryckande och trovärdigt. Det här är karaktärer som man gärna vill följa om man befann sig i deras filmvärldar och är alltså inte utan anledning som Captain America och Wonder Woman är de just nu mest framträdande och mest sympatiska superhjältarna från sina respektive serietidningsjättar. Även om Captain America som film inte riktigt håller hela vägen och även om slutstriden är långt ifrån tillfredställande i Wonder Woman, är det ändå hjältarna ifråga som reser sig allra bäst från askan. Dessa hjältar är faktiskt så påtagliga och förbannat välgjorda att jag inte har något val än att utse båda hjältar till vinnare i denna kategori. Stäm mig! [Vinnare: Wonder Woman & Captain America]

VINNAREN: WONDER WOMAN
Captain America öppnar starkt och käckt, men blir gäspframkallande trist halvvägs in i filmen och förlorar drivet och karisman som ju gör Wonder Woman till en så välgjord hjältefilm. Det hjälper också att skuggan av kriget skapar en god atmosfär i Wonder Woman, något som Captain America också slarvar bort...



Loading next content