Call of the Elder Gods

Det finns något väldigt uppfriskande med att en uppföljare som man inte riktigt hade på sin radar plötsligt dyker upp. För även om jag uppskattade föregångaren från 2020 vid namn Call of the Sea så har jag liksom inte gått och tänkt på spelet efter att jag klarade det. Eller funderat kring att vi skulle få en fortsättning. Där man har stenkoll på vissa favorit-spelserier och går och längtar efter nästa del - så dök Call of the Gods plötsligt bara upp.

Denna uppföljare tar plats under 1950-talet. Det har gått dryga 20 år sedan det första spelet i serien. Ena huvudpersonen som vi spelar med är Evangeline Drayton som är dotter till Frank som var en av karaktärerna som åkte på expeditionen i det första spelet. Det finns alltså en ganska stor poäng här att ha spelat föregångaren eftersom det är mycket referenser till vad som skedde i det. Spelets berättarröst är också Norah som man då spelade med i Call of the Sea - och den andra spelbara karaktären är hennes man Harry Everhart som Norah sökte efter i föregångaren.

Är man nykomling kan det låta väldigt rörigt. Men berättelsen i Call of the Elder Gods står också hyfsat bra på egna ben. Förmodligen för att de som plockar upp serien här - ska kunna ha roligt med det. Vår huvudkaraktär Evangeline har märkliga drömmar och söker upp Harry för att få svar på de otal frågor hon har. Detta leder dem bägge ut på ett äventyr som allra främst är betydligt mer varierande än sin föregångare. Där den tog plats på ö så är detta ett äventyr som tar en till olika platser. Varje kapitel för berättelsen framåt men bjuder också givetvis på en mängd olika pussel att lösa för att komma vidare.

Det startar väldigt, väldigt bra med en herrgård och dessa magnifika trädgård. Början känns väldigt klassisk men jag jag gillade också att stämningen i de ståtliga rummen, men främst i den fina trädgården, var mystisk, tät och spännande. Upplägget är ganska enkelt; du traskar omkring och finner ledtrådar. Dessa skrivs ner i en händig journal som du enkelt kan ta fram och kika på. Med hjälp av dessa och ditt egna intellekt så löser du pussel efter pussel för att komma till nästa del.

Jag gillar hur utforskandet ger dig tillräckligt med ledtrådar för hur du sedan ska klura ut pusslet. Det gäller att kika på allting om det så är utspridda dokument, tavlor eller annat för att journalen ska skissa ner det som hjälper en med lösningen. Det finns väldigt mycket annat som ligger utspritt - men man vet vad som är ledtrådar av att det då dyker upp i ens bok.

Tankenötterna har en ganska varierande svårighetsgrad. Ibland känns de rätt simpla, och ledtrådarna som samlats in hjälper en bra, medan andra är betydligt mer komplexa. Skulle man köra helt fast kan man få hjälp i menyn genom att helt enkelt läsa lösningen. Detta system tycker jag dock inte är särskilt roligt. I många andra pusselspel får man liksom lite hjälp snarare än ett "såhär gör du". Kör jag fast vill jag liksom få en extra ledtråd snarare än en bruksanvisning kring exakt vilka knappar och i vilken ordning som jag ska trycka på.

Nu är inte spelets pussel omöjliga. Visst - vissa är rejält kluriga. Speciellt de som handlar om symboler och siffror. Det finns en liten avvikelse mellan en del klurigheter där det också handlar om att en del helt enkelt inte är lika bra utformade. Detta är en av några anledningar till att Call of the Elder Gods inte riktigt rör sig i samma liga som storheterna inom genren, i mitt tycke. Men jag uppskattade verkligen många partier och en hel del pussel som det bjuder på. I vissa stunder växlar vi också mellan de två karaktärerna och detta är ett system jag tycker man kunde utnyttjat lite mer.

Visuellt gillar jag framförallt spelets färgglada design. Jag har kört äventyret på Switch 2 och den tecknade visuella stilen bjuder på väldigt tjusiga miljöer. Jag kan tänka mig att helhetsintrycket är ännu skarpare på mer kraftfulla konsoler men det fungerar väldigt fint på Nintendos hybrid. Framförallt så är det just stilen i sig som fungerar bra - rent tekniskt så är det kanske inte särskilt "snyggt" så, men miljöerna och detaljerna är väldigt fina i all sin tecknade enkelhet. De bidrar bra till den mystik som vilar över spelet i sin helhet.

För det är just en viss mystik som är kärnan här. Som nämnt tar äventyret våra huvudkaraktärer till flertalet olika platser. Det finns en spänning i alltifrån att utforska ett antal grottor till att resa till ett snöigt Norge. Även om inget riktigt når den höjdpunkt jag tycker spelets första kapitel har.

Men atmosfären och variationen gör det heller aldrig tråkigt. Berättelsen i sig är kanske inte jättespännande - dock. Lite onödigt komplicerad mest för sakens skull och den spretar lite åt alla håll. Den presenteras också delvis med kanske spelets allra svagaste punkt - trista mellansekvenser som är som tecknade stillbilder. De känns livlösa och gör ingenting för att addera till spänningen. Dessutom är det väldigt mycket that om allt och ingenting - speciellt då när det finns en berättarröst som i tid och otid ska komma med lite överflödig exponering.

Trots dessa minus så hade jag väldigt skoj med Call of the Elder Gods. Pusselspel är ju en genre jag gillar väldigt, väldigt mycket. Jag skulle nog påstå att det är näst efter rollspel är min favorit. Ser man bort från dess minus och lägger fokus på dess pussel så finns det en hel del klurigheter här som är riktigt bra. Den där känslan av att lösa ett fantastiskt pussel och få känna sig riktigt smart är precis lika tillfredsställande här som i vilket bra pusselspel som helst.

I slutändan är det främst ett gäng småsaker som hindrar Call of the Elder Gods att nå de högsta höjderna. Jag önskar exempelvis att spelet hade stanna kvar lite längre på vissa platser. Början med herrgården och trädgården är exempelvis fenomenal medan utforskandet i en del grottor är av det betydligt svagare slaget. En hel del fantastiska pussel till trots så är även ledtrådar och mekaniker lite ljumma - speciellt då gällande avsaknaden av att få en liten bättre knuff i rätt riktning på vägen till lösningen.

Allt i allt så rekommenderar jag ändå Call of the Elder Gods om du är sugen på att lösa pussel. För när fokus ligger på att klura ut just ett sådant så visar detta äventyr, tillsammans med de tjusiga miljöerna som äventyret tar en genom, sin främsta styrka.