Brädspel: Mass Effect - The Board Game

Jag är ett stort fan av de två första Mass Effect-spelen. Kommer ihåg att jag satt som limmad framför TVn samtidigt som jag såg Shepard och hans polare åka upp och ner i världens långsammaste hissar. Därför kändes det lite som en resa med nostalgiska vibbar att återigen få träffa Shepard, Wrex, Garrus, Liara och Tali. Men för att vara ärlig, och det bör man nu vara i en recension, så gick jag in i det här äventyret med lågt ställda förväntningar.

Mass Effect för mig handlar om relationer, drama, episka strider och val med stora konsekvenser. Hur översätter man det till ett brädspel som gör namnet "Mass Effect" rättvisa? Modiphius gick en annan väg och erbjuder istället små ögonblick av rymdoperan där fokus mer eller mindre enbart ligger på action. Det finns absolut narrativa inslag som kryddar upplevelsen - jag menar - det finns ett helt häfte som heter Narrative Book. Den är inte, på något sätt, dåligt skriven eller för tunn men det räcker inte på något sätt för att göra Mass Effect: The Board Game - Priority Hagalaz till ett epos i klass med Gloomhaven som kommer hålla dig och dina polare sysselsatta ett år framöver. Nix, här är det pang boom snabb action och väldigt underhållande sådan som verkligen känns och andas Mass Effect och får den där lilla extra kryddan genom lore och berättelser.

Förväntningarna kan inte vara så höga, att man tror att det ska innehålla hela Mass Effects själ, när det är ett relativt billigt spel. Det är vad det är och är man med på det så hittar man ett riktigt fint spel. Precis som Gloomhaven: Jaws of the Lion och Sleeping Gods så hittar man inget regelrätt spelbräde i kartongen. Brädet är en bok som man vänder blad på när man tagit sig vidare i kampanjen. Oerhört smidigt och kräver minimal plats och snabbar dessutom på själva igångsättningen av spelandet. Sex miniatyrer med ovan nämnda karaktärer varav två av dem är Commander Shepard - både den manliga och kvinnliga versionen. Fienderna kommer i form av små kartongmarker och såna finns det gott om - jisses vad man får pluppa kartong innan man kan börja spela. Boxinsats och organisationen är inget jag vill lyfta fram som ett plus heller för det blir lite för mycket små zip-påsar och svårt att hålla reda på innehållet. Men det funkar - det är ingen katastrof och hindrar inte mig från att ha roligt.

Kampanj ja, det här är en berättelse och genom att antingen gå den goda vägen eller den onda så kommer man att hamna på olika platser och få olika förutsättningar på nästa karta. Det handlar inte om mer än fyra-fem stycken uppdrag innan man har tagit sig igenom äventyret men i och med att man faktiskt kan gå olika vägar - paragon eller renegade - precis som i TV-spelet så kan en omspelning bjuda på en helt annan upplevelse. Karaktärerna är dessutom tydligt nischade där Wrex vill gå in och banka i närstrid, Garrus vill skjuta på distans och Tali hackar dörrar och robotar. Som sagt, Modiphius har hittat essensen i actiondelen av förlagan och översatt den till en mycket lättillgänglig och trevlig resa.

Lättillgänglig? Jodå, det här är ingen avancerad historia och det behöver det inte vara för att det ska vara ett bra brädspel med relativt djup. Spelet spelas på precis samma sätt oavsett om man spelar själv eller med fyra spelare. Man har alltid fyra av karaktärerna på bordet och den första spelaren slår tolv tärningar, väljer tre och gör olika val med dem och sedan går resterande tärningar över till nästa spelare och sen till nästa tills de är slut och alla har spelat sin runda. Under varje runda drar man ett fiendekort som indikerar vad fienden gör och rent tematiskt kan det kännas lite snopet när en fiende helt plötsligt dyker upp bakom ryggen på en. Men dödar man en fiende får man XP och får kryssa lite på karaktärskortet och till slut levla upp och låsa upp nya förmågor. Loota, springa, skjuta, göra något uppdraget kräver och sen göra samma sak igen, ungefär, på nästa karta. Ja, det blir lite samma sak igen men som jag nämnde förut så funkar den narrativa delen så pass bra och mekanismerna passar finemang i ett Mass Effect-spel och det sammantaget gör att jag absolut inte har något emot att göra om det igen.

Med det sagt så är regelboken lite förvirrande till en början. Den känns inte helt logiskt sammansatt och skulle behöva lite bearbetning. Förhoppningsvis är det något Modiphius kan fila lite på inför nästa tryckning. Men när man väl förstått sig på alltihop efter att ha gnuggat geniknölarna och rådfrågat internet så är det inte särskilt komplicerat alls. Men med en bra regelbok kan man undvika sånt där och låta spelarna komma igång snabbare och smidigare.

När man väl har krigat färdigt och slutfört det sista uppdraget är det bara att börja om igen. Smidigt nog så är det enda man behöver göra då att sudda bort lite prickar och streck man gjort med den snygga whiteboardpennan. För är det något Mass Effect: The Board Game - Priority Hagalaz är så är det smidigt och enkelt att ta till sig. Med ett sånt namn så kanske det är svårt att tro men det är ett faktum. Går man bara in i det här spelet med rätt förväntningar eller i alla fall är redo att uppleva något annat än hela Mass Effect i en liten låda så kommer man garanterat ha roligt med det. Det är inte perfekt på något sätt och vis men absolut värt att lägga en förhållandevis låg summa pengar på.

Betyg: 7/10

Spelinformation:
Rekommenderad ålder: 14+
Genomsnittlig speltid: 45-60 minuter
Antal spelare: 1-4
Pris: 550 kronor
Tack Arcade Dreams för recensionsexemplaret.