Star Wars: The Bad Batch [S01E01-02] (Disney+)

Serien:
Avsnitt 1 & 2: Aftermath & Cut and run
När jag recenserade The Mandalorian förra året var jag tydlig med att Star Wars mådde som bäst i TV-format och detsamma gäller The Clone Wars. Seriernas gemensamma nämnare stavas Dave Filoni, som gång på gång har visat att han älskar Lucas universum lika mycket som han förstår den och i The Bad Batch - en direkt fortsättning till den briljanta Clone Wars-showen - uppvisar samma kvaliteter. Så, vad handlar denna serie om för den som inte är insatt?

I denna spinoff följer vi fem defekta kloner som tillsammans bildar en mini-armé med hjälp av sina förstärkta förmågor: vi har en snilleblixt, ett muskelberg, en krypskytt, cyborgen Echo och en tatuerad Rambo med boostade sinnen. Till skillnad från Clone Wars slåss de dock inte för Republiken längre; Palpatine har inlett sitt nya imperium med hjälp av sina hjärntvättade kloner och snart går det upp för Tarkin att The Bad Batch (eller Uslingarna, som de så charmigt heter på svenska) är lite för självständiga för Imperiets bästa. De fem klonernas flyr fältet och bäddar därmed upp början på ett fräscht Star Wars-äventyr.

Pilotavsnittet är 75 minuter långt, vilket alltid är tacksamt för den som älskade Clone Wars och vi får oss en välberättad återintroduktion av dessa outsiders, som vi ju först fick träffa i den sista Clone Wars-säsongen. Precis som i The Mandalorian utspelar sig serien i Imperiets skugga, där vi får se hur galaxen förändras under Palpatines styre och vad som leder till Bad Batch-gängets desertering. Precis som i Clone Wars är karaktärsarbetet den starkaste aspekten här, där Dee Bradley Baker gör en fenomenal insats som klonerna. Baker lyckas ge mänsklighet och personlighetsdrag till titelfigurerna, vilket gör en traditionellt berättad historia till något spännande och dynamiskt. När de dessutom får en mystisk Camino-flicka på halsen blir det desto mer engagerande att se dessa utomstående kloner hitta ett nytt liv och trots att vi nu förflyttar oss från Klonkrigen känns det som att det finns så mycket att berätta i Star Wars-universumet (till skillnad från filmerna).

Dessutom är The Bad Batch snyggare än vanligt, där ljussättningen och effekterna håller god kvalitet och även om historien i sig inte är något revolutionerande ser jag extremt mycket potential i karaktärerna själva, som alltid lyckas hitta klickande interaktioner med varandra och som skapar en mysig känsla av gemenskap. Visst, det är inte direkt någon utmaning att räkna ut vad som ska hända i varje avsnitt, men ändå njuter man på grund av den tid och utrymme det ges till karaktärernas känslor. Bad Batch känns som en varm filt efter den tårdrypande begravningsstämningen som uppstod i Clone Wars-finalen, som att man har hittat hem igen. Man behöver dessutom inte ha plöjt igenom hela Clone Wars för att förstå händelserna i Bad Batch, men det hjälper verkligen att sitta på tidigare krigshistorier för att njuta av de mindre detaljerna som genomsyrar Filonis krigshärjade galax. Med andra ord är detta helt rätt typ av franchisemjölkning, för Star Wars mår verkligen bra i detta animerade TV-format och jag vill verkligen se hur det slutar för dessa "uslingar"...