Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
En saknad gitarr

En saknad gitarr

Dags att börja diskutera gamla vapen. Alla har vi nåt gammalt instrument som trots tid åtskilda så ligger minnena och skräpar kvar. Nostalgins sken är icke att förringa och jag är väldigt tacksam att det endast drabbar mig kring gitarrer, och emellanåt spel. Hade varit ett rent helvete om det hänt kring föredettor i mitt liv. För fy satan så jobbiga några av DEM har varit! 😅

Men idag ska vi snacka lite om denna pärla. Ibanez UV70-BK. Innan jag blev lärare så var jag tobaksarbetare. I 11 år var jag anställd av Swedish match och körde truck, plockade order, planerade logistik, utbildade nyanställda. Jag var tom cigarransvarig de sista åren. En av många förmåner var vinstandelar. Dessa fick man varje år och de låg ofta runt 30k per år. Bla utgjorde dessa grundplåten till mitt hus för snart tio år sedan. Och min sista vinstandel plockade jag ut sommaren 2017. Jag tog halva summan och gav till min dåvarande sambo som skulle resa till Tanzania och skriva sin c-uppsats där i tre månaders tid. Kom att handla om fysioterapi i landet. Andra halvan gick till denna gitarr.

Jag såg en Universe (signatur Steve Vai, UV=universe) för första gången 2005 när jag började spela i Jaggernaut. Sologitarristen Stefan Lindholm hade/har flera UV-guror (kika på hans gitarrspel nån gång. Han ger Yngwie en rejäl match om pengarna). Majoriteten av UV-gurorna är swirlade och kommer i utsökta kombinationer. Den jag köpte är en reissue på en av de två första av Steve Vais sjusträngade gitarrer. Denna, samt en vit. Den här kallas "Green dot" i gitarrkretsar.

Och detta är än idag den bästa sjua jag spelat på. Och så himla läcker med de gröna detaljerna. Dessa byggs numera i Indonesien och det får jag säga att deras gitarrluthiers fått en gedigen utbildning. Den här modellen är oerhört välbyggd och levererar tonvis med inspiration. Även om det min första kväll med gitarren ledde till divebombs in absurdum. Såpass så att jag fick skäll hemma till slut 😅. Min förra sambo älskade inte gitarrspel. Eller inte mitt iaf. Och inte divebombs heller 😁. Men det gjorde inte min exfru heller. Och nu när jag tänker efter 🤔, inte min nuvarande heller! Kanske är divebombs bara för oss fåntrattar som försöker lära sig spela....

Jag sålde gitarren i ett läge där det var skralt med pengar och dyra saker behövde repareras i huset. Och det är vad det är. Inte heller är jag personen som ångrar saker eller går tillbaka i gamla hjulspår. Men skulle jag snubbla över en beggad för ett bra pris så är det inte omöjligt att jag en vacker dag hänger upp en UV70 på min gitarrvägg igen 😊. Så bra var den gitarren 🤘👌.

Det är fredag, gott folk. Ikväll vankas tunnbrödrulle med ölkokt bratwurst och kall öl till det. Sonen vill se Saw 5. Så kanske. Maybe baby. Trevlig helg!

HQ