Allt, överallt, på en och samma gång

Multiversum-fasoner förknippas numera med fabricerade, CGI-geggiga serietidningsrullar och få har väl missat att det senaste Doctor Strange-äventyret går att streama just nu. Mitt råd? Skippa den (den kommer inte försvinna från jordens yta) och köp istället en biobiljett till en film som faktiskt gör sitt absolut bästa multiversum-konceptet, och som för ett ögonblick kommer få dig att glömma allt som heter blockbuster-blunders och myggbett.

Jag pratar förståss om indiepärlan Everything, Everywhere All At Once, en tokhypad indiefilm som fick bli medicinen mot helgens bakfylla och nu är min hjärna proppad med bagels, rullögon, buttplugs, sjungande tvättbjörnar och korvfingrar. Min hjärna är friterad - på bästa tänkbara sätt. Everything, Everywhere All At Once kan mycket väl vara årets ljuvligaste filmupplevelse. Det kan mycket väl vara en av de raraste filmerna som har gjorts de senaste fem-tio åren. EEAAO (som det får heta från och med nu) är en påminnelse om varför jag föll för filmvärlden överhuvudtaget. EEAAO fångar samma  kärleksfulla sällsamhet som filmerna jag förälskade mig i som trettonåring i (Lost in Translation, Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Garden State), där familjedramat har skruvats upp till direkt absurda nivåer och leker med multiversum på ett sätt som skulle få Marvel-topparna att riva sig i håret av avund. 

Det är så påhittigt, så kreativt och så befängt att man önskar att fler filmer kunde vara så här uppfriskande orimliga. Det är som att en musikvideo har fått ett eget liv, vilket är en stil regissörduon Daniels inte är helt obekanta med. Michelle Yeoh är oförskämt fenomenal som en frustrerad tvättomat-ägare som under sin stressigaste dag i sitt liv får chansen att utforska sina andra liv - alternativa tidslinjer som lockar med sina framgångar och galna genreöverskridningar som kan involvera allt från martial arts och renodlad nihilism, till en Pixar-parodi med Randy Newman i täten och en tårdrypande historia om två stenar (!).Indiana Jones-ikonen Jonathan Ke Quan gör också sitt livs roll som den optimistiske maken med oväntade sidor och som tillsammans med Yeoh skapar gnistrande filmmagi. EEAAO är så omtänksam, så otyglad och framförallt så genuin att man ibland inte ens märker att ögonvrårna är fuktiga. Gör dig själv en tjänst och spana in Everything Everywhere All At Once - du kommer förälska dig i filmvärlden om du inte redan har gjort det.