Det här med att inte äta...

Visst, igår (precis som alla lördagar) grisade jag på som om det inte fanns någon egentlig morgondag. Amerikanska pannkakor. Rostbröd med marmelad. Äppelpaj. Pizza. Hamburgare. Minigums, Snickers, kanelbullar och allt där i mellan. 10 000 kalorier, tror jag ärligt talat inte stoppar när det vankas fuskdag för Herr Hegevall. Men på veckorna har det under de senaste 15 veckorna sett väldigt annorlunda ut för min del, som jag tidigare skrivit om. Jag har inte ätit något förrän tidigast 18:00 varje dag. Under juli och framförallt i augusti fastade jag dessutom 48 timmar ihållande en gång per vecka, också. Detta började efter att en viss medicinering mot skiten i skallen fått min mage att balla ur. Jag kastade rubbet och började fasta för att ställa iordning magen, och även om delar av sommaren var dryga med huvudvärk och knepiga insulinnivåer - Har det där gått över, gått till sig.

Magen är nu återställd. Mår mycket bättre och detta utan mediciner, också. Jag har väl inga egentliga planer på att fortsätta fasta nu när kroppen kommit ikapp och mår bättre, på alla sätt och vis, eftersom jag nu inte vill gå ned något mer i vikt (vägde 96,4 kilo under fredagen och det är alltså elva kilo under min aprilvikt). Jag vill inte bli lättare, men visst har det varit förbannat effektivt mot magsmärtor och illemåendet att låta magen vila så mycket som jag gjort under sommaren. Att styrketräna på fastande mage har dock, mot all förmodan, visat sig att verkligen vara min grej. Jag har aldrig haft så mycket gymenergi som jag haft under de senaste fyra månaderna. Aldrig någonsin.

Great succezz, med andra ord.