En resa i svensksuccén Valheim - del 8

Igår fick vi äntligen prova våra t-shirts som dottern designat och skaffat till henne och sin gamle far. Stor text "Valheim - buddies" och en bild från spelet på oss två när vi sitter och myser vid lägerelden. Dottern var noga med att dessa t-shirts endast få brukas när vi spelar och spelade, det gjorde vi alltså igår.

Anledningen till att vi först nu fortsatte vår resa var att Iron Gate släppt en beta-version till nästa Biome - Mistlands. Den var vi sugna på - såklart!

------------------

SPOILERVARNING

------------------

I vårt spelande är vi väldigt försiktiga av oss. Fega kort sagt. Inför varje boss-fight har vi därför alltid förberett oss oerhört. Maxat rustningen, vapen samt burit med oss sådan mat som ger mest i form av HP och uthållighet. Dottern kräver det...

Så igår var vi maxade men det räckte inte tyckte dottern.

"Vi borde bygga något som ger oss fördel.", tyckte dottern.

"Som vaddå?", svarade jag och ville helst av allt mana fram den där bossen Yagluth direkt så det blev lite action. Förstod att hon tänkte då inget svar kom och hennes spelfigur stod helt still.

"Jag vet! Vi bygger en vallgrav runt hela altaret!"

"Hela??!?! Altaret är ju enormt ju.", suckade jag. "...och tänk om Yagluth är ännu en flygande varelse som bossen Moder var? Rätt dumt med vallgrav då."

Självklart hade jag inget att säga till om. I denna värld är det dottern som bestämmer. Så vi grävde och grävde. Djupt skulle det vara och brett. Efter en lååång stund var vi klara och placerade de totems som behövdes för att frammana bossen Yagluth.

Att vara förberedd är A och O men att vara mer än förberedd kan förta lite av spelupplevelsen, speciellt om man är av den försiktiga typen.

För det visade sig att vår vallgrav väldigt effektivt hindrade Yagluth att ta sig bort från altaret. Den var fast. Visst sköt den j-veln stora feta laserstrålar (eller nått) samt på något sätt skickade ner massa meteorer från himlen mot oss. Vi hoppade lätt undan och tillslut slutade alla attacker. Vet inte om den tröttnade. Den stod stilla och bara tittade på oss.

Vi tog fram våra bågar och sköt många (väldigt många faktiskt) frostpilar och vips så var även den bossen historia. Ibland är det inte kul att vara för smart...

Nåja.

Nu kändes bossfighten som en liten parantes för vi längtade bägge efter nya Biomet - Mistlands.

Snabbt gjordes det backup:er och så aktiverade vi beta-testen i Steam. Vi var nu taggade och såååå laddade!

Mistlands, here we come!

Dottern startade upp Valheim och tog sig in vår värld och jag startade upp Valheim...

"Ehhh... jag får ingen bild...", muttrade jag.

"Pappa! Va coolt! Skynda dig in!", skrek dotten utan att noterat mitt muttrande.

"Hallååååå! JAG FÅR INGEN BILD! VR modden verkar inte fungera. Fan..."

Och där slutade vi.

För VR modden jag nyttjat och denna beta-version ville inte fungera ihop. Kunde inte ens spela på skärmen då varken mus eller tangentbord fungerade. 

Tyvärr, har det inte vid skrivande stund kommit någon ny version av VR modden heller. Så nu tar vi ett litet kort brejk. Jag har nyligen betällt en ny speldator som borde komma nästa vecka. Då installerar jag Valheim på den utan VR modden så får vi köra på så tillsvidare. Är dock lite orolig över hur jag kommer känna. Att spela i VR är verkligen som att vara i Valheims underbara värld. Kommer jag kunna spela på en trist platt skärm?

Vi får väl se.