Någon på nätet ville tydligen se hur vackert det svart/vita spelet Mouse P.I for hire kan se ut, så med hjälp av lite shader magi och moddande, har denna person lyckats få till detta!!
Vackert
Det vilar någon form av förbannelse över mig… det är den enda rimliga förklaringen.
De senaste veckorna har varit som en berg-och-dalbana, fast mest nerför. Och när man kommer från ett land där hyresvärdar faktiskt gör sitt jobb, känns Berlin som en alternativ verklighet:
“Hej, vi har mögel i lägenheten.”
“Ja… antingen flyttar ni eller fixar det själva.”
“Hej, toaletten (som dessutom är från stenåldern och använd av tidigare hyresgäster) är trasig. Vi har väntat i sex månader.”
“Jo, vi ser det… men det är mycket att göra… vi får se om vi hinner.”
Perfekt. Toppen. 10/10 service.
Bankärendet då? Jo, det slutade till slut helt okej, vilket i Berlin tydligen räknas som en jackpot.
Och nu till veckans huvudnummer: tvättmaskinen. Eller mer specifikt, pumpen.
Efter att ha lämnat barnen kommer jag hem till… ett badrum som bestämt sig för att bli simbassäng.
Men! Som den problemlösare (läs: envis) jag är, ger jag mig på projektet att hitta pumpen i vår Gorenje-maskin. Det visar sig vara mindre “öppna lucka A” och mer “escape room på expert-nivå”. Men till slut: pumpen bytt, maskinen på plats igen.
Jag trycker igång den.
Glömmer att stänga luckan till pumpen.
Översvämning. Igen.
Vilket. Fullständigt. GENI. 👏
Men! Slutet gott, allting gott. Maskinen fungerar nu som den ska, och badrummet… ja, det är så skinande rent att det nästan känns olagligt att gå in där. Golvet glänser på en nivå jag inte visste var möjlig.
Så ja...livet försökte knocka mig.
Men istället fick jag ett fungerande hem… och Berlins renaste badrum.
Oh, nu när vi är här på bloggen, är det möjligt att flyta "skapa nytt" knappen till bloggen lite närmare toppen på sidan. Känns lite illegalt att behöva scrolla ner för att skriva något!
Vad säger The Chiefs, Bosses, Leaders, Owners of the Websidan?
GOTCHA!
Innan jag utvecklar min något provocerande rubrik vill jag sätta tonen. Jag är ett fan av Star Wars, men inte den där encyklopediska sorten. Jag kan inte rabbla varenda karaktär eller citera varje replik. Däremot älskar jag världen. Atmosfären. Musiken. Känslan. Det där svårdefinierade som gör att man då och då vill återvända till filmerna och serierna, trots deras brister. För perfekta? Det är de verkligen inte. Men de har själ.
Och kanske är det just därför det gör lite extra ont att spela Star Wars Outlaws.
Efter åtta timmar känns det som att vada genom en ofärdig vision. Uppdrag som inte går att slutföra på grund av buggar. Andra som är så otydliga att man tvingas springa tillbaka och prata med NPC:er igen, bara för att spelet inte klarar av att guida en på ett naturligt sätt. Menyerna är inte svåra, de är bara onödigt krångliga. Som 3D-artist kliar det i fingrarna. Varför inte en tydlig struktur? En enkel “Uppgraderingar”-kategori med undersektioner för vapen, skepp och karaktär. Funktion före friktion.
Men allt är inte förlorat. Det finns glimtar. Och det är här min yrkesskada verkligen kickar in.
Karaktärerna, alla utom du själv, bär på ett visuellt självförtroende. Det finns en tydlig identitet i deras design. Och när man kliver in i ett imperieskepp händer något. De sterila korridorerna, de kliniska ytorna, de glansiga golven, det skriker Star Wars. Där sitter det. Där känns det som att någon faktiskt brydde sig om ljus, material och formspråk.
Men så kliver man ut igen.
Tosharan, där jag befinner mig just nu, är en utdragen öken i mer än bara geografi. Det är livlöst. NPC:er som känns statiska, djur som knappt rör sig eller står fastfrusna som om animationen aldrig riktigt blev klar. Som 3D-artist är det nästan smärtsamt tydligt. Världen saknar puls. Det är inte bara en kreativ miss, det är en illusion som aldrig säljs in.
Jag försöker verkligen. Jag vill tycka om det här. Jag vill dras in, tappa bort mig, leva i det. Och jag kommer spela klart det, men hela tiden med den där bittra eftersmaken, what could have been.
Och det visuella då, som borde vara spelets ryggrad?
Karaktärsdesignen håller, absolut. Men de externa miljöerna, det är som att allt faller isär. Suddiga texturer, otydlig riktning, en känsla av att världen inte är handbyggd utan genererad. Som om någon lutade sig lite för tungt mot procedurala verktyg och lät något halvautomatiskt göra jobbet. Tosharan känns inte designad, den känns producerad.
Och så har vi Kay.
Det här är kanske min mest subjektiva kritik, men jag står för den. Hon ser inte ut som en protagonist i ett modernt spel, och det handlar inte om ansiktsdrag. Det är håret. Den där märkliga 70-talsfrisyren som fullständigt bryter illusionen. Och huvudbonan, det ser bokstavligen ut som att ett dammigt pälsdjur krupit upp på hennes huvud och gett upp där. Som 3D-artist undrar jag genuint hur detta passerade hela art pipeline. Var var feedback-loopen? Var var art direction i slutskedet?
Nu startar jag spelet igen på PS5, redo att ta mig igenom nästa uppdrag. Jag ska göra ett ärligt försök att bortse från buggarna, från friktionen, från alla små saker som skaver, och bara njuta av världen.
Men det är svårt.
För när filmerna och serierna, trots sina begränsningar, lyckas skapa liv genom rörelse, energi och närvaro, då blir kontrasten brutal. Här känns allt märkligt tomt.
Jag hoppas fortfarande att det vänder. Att karaktärerna får mer djup. Att uppdragen slutar kännas som upprepningar. Att menyerna och jag hittar någon form av fred.
Men just nu känns det som att Star Wars Outlaws hade behövt något så enkelt och så avgörande som ett extra år i ugnen.
Vad säger du som spelat och klarat av Outlaws, är det värt att fortsätta lira?
Nu har det gått ett par månader, med tjafs från Både försäkringen och Banken. Men ett lyckligt slut (well inte helt, men bättre än inget).
Vi fick fira jul lite senare än alla andra här hemma, då för er som läst bloggen tidigare, hört att vi hade hamnat i ett bedrägeri.
Banken har insett deras fel och lyckats betala tillbaka 70% tillbaka av summan som försvunnit. Det var enligt advokaten och försäkringen det bästa man hade kunnat komma fram till.
Min riktiga känsla är att, I Sverige hade jag som kund haft mycket bättre förutsättningar och Banken hade nog erkännt sitt fel, snabbare och tydligare.
Oron har lagt sig lite. Men man är bra mycket försiktigare än tidigare.
GR teamet lyckades dock förgylla min jul med ett grymt Lenovo paket!
Tusen tack till er alla om skickade lyckoönskningar!
Kärlek,
Wiz