Nu har det sänts, avsnitt the ur säsong två av The Last of Us och jag har sett det för andra gången (första gången skedde för strax över tre veckor sen). "The Path" är lysande, tycker jag. Jag älskar verkligen hur Mazin bygger ut storyn här, visar upp mer av Ellies omedelbara sorg efter Joels död, hur hon klamrar sig fast vid hans gamla flanellskjorta, blir stående vid hans nattdfuksbord när hon ska norpa hans pistol (för att använda som mordvapen när hon väl letat rätt på Abby) och jag gillar stadsrådet där de röstar om tillvägagångssättet, om hämden (eller inte). Riktigt, riktigt bra och all denna krydd aoch denna utbyggnad som sker passar så oförskämt bra in i originalstoryn och känns för mig som super-fan bara som en ren belöningsgrej. Fanservice. Vad tyckte du?

I alone love you. I alone tempt you. Fear is not the end of this...

Det spisas Live idag, bara. 25-årsjubileumsversionen av debutmästerverket Throwing Copper som remastrats och lagts upp på Apple Music i Lossless-kvalitet, lyckligtvis nog. Jag minns (faktiskt) dagen då jazg först hörde Live. Det var på sommarlovet efter att ha gått ut högstadiet som min gamle vän Bosse sade "Lyssna på det här" och dundrade igång "Iris" på pojkrumsstereon. Det behövdes inte många minuter där innan jag var fast, köpte ett eget exemplar av skivan och lät den snurra oavbrutet - länge. Jag älskar Lives två första skivor. Jag älskar Copper. En lika musikaliskt märkvärdig som lyriskt sylvass uppvisning i perfekt altrock.

Det finns inget annat sätt att säga det på, inte enligt mig i alla fall. Nothing Phone 3a är genomgående fantastisk. Att detta går att få för 4390 kronor känns för min del i det närmaste utopiskt. Om den hade kostat 8390 kronor hade ingen reagerat, så bra är den. Och så mycket gillar jag alla de egensinniga detaljerna med denna Android-lur. Recensionen är på gång.

Diskussionen om remakes / remasters i spelvärlden pågår för fulla spätt. Och knepigt vore väl annars när vi på slutet fått bland annat Silent Hill 2 Remake, The Elder Scrolls IV: Oblivion Remaster, Days Gone Remaster, Tomb Raider IV-VI Remastered och alla andra tänkbara remasters / remakes, på slutet. Vissa gillar (många), andra ogillar. Som med det mesta. När vi ställde fredagsfrågan om drömremasters inom rollspelsgenren var det flera av er som uttryckte missnöje över hela trenden. Gör nåt nytt istället! Och jag förstår naturligtvis den inställningen.

När det gäller film står jag exakt / precis där. Jag vill inte se en ny Total Recall, jag vill inte se en till Tron, jag vill inte se en nygjord Gremlins eller en reboot av Rambo. Gör nya filmer istället. Så känner jag, rörande det. När dset gäller spel står jag på andra planhalvan, däremot. Jag gillar remakes, jag vill ha fler remakes. Jag gillar välgjorda remasters. Jag vill se fler. Jag vill spela ett PS5-Wipeout 2097, ett grafiskt omgjort Sega Rally, en remaster av Star Gladiator och jag längtar något enormt efter Metal Gear Solid: Delta. Ge mig allt det där. Jag vill ha gamla favoriter, i ny grafisk skrud och gärna med något slipad spelmekanik, också.

Efter att ha sett Det vet du gästa Miami för att skjuta lite straffar med Miami Heat-stjärnan Pelle Larsson har jag nu även kikat på videon där de rser till Kina för att se pingisspelaren Truls spela match. Go!

"Vi åkte bort till Kinas mest virala stad Chongqing för att hälsa på Truls och kolla när han spelade pingisturnering med världens 32 bästa spelare. Vi hängde lite, gick på en träning och såg hans första match i turneringen. Vi besökte såklart kinesiska muren i Peking också och fick en ny vän, vår guide Leif!"