Det finns inte mycket att protestera mot argumentet att trean och fyran var bättre än femman, på nästan alla sätt. Däremot fann jag ganska mycket nöje med den senaste delen i Mechwarrior-följetongen. För mig var det en prototyp till vad som skulle kunna bli. Om Piranha Games slipar på sitt koncept och använder klanerna på rätt sätt kan mycket av bristerna med femman lösas. Några exempel på problemen deras titel hade var att det snabbt blev repetetivt, striderna var orättvist upplagda och förändringarna i galaxen över tid syntes inte så tydligt. Med tanke på hur omvälvande klanernas invasion var, hoppas jag att detta sätter spår på hela kampanjen. 

Även om vårt perspektiv kommer att bli låst till en nybliven "Smoke Jaguar" under själva invasionen, kommer nya mechar att vara ett betydande inslag. Jag hoppas att vi kan skicka ut fler grupper av fyra på uppdragen. Jag vill kunna ha med mig 8-12 stycken dödsmaskiner på marken. Jag skulle vilja förbättra rymdskeppet och skicka ut datorn på uppdrag jag inte kan ta hand om (eller på samma uppdrag fast med andra mål). Tekniklabbet där vi skräddarsyr våra robotar behöver vara mer detaljerat och djupgående. Jag vill ha mer alternativ för delar och djupare möjligheter att modifiera maskinerna. Utöver det vill jag verkligen se den gradvisa förskjutningen av teknologi där klanerna för med sig massor med nytt, som över tid syns hos fraktionerna redan etablerade i galaxen. 

Jag vet inte hur frigående det här kommer att bli. Min önskan är att det förblir en stor sandlåda. I smyg hoppas jag även att vi kommer kunna byta perspektiv och spela vår sparfil från femman när klanerna kommer. Det är mycket som hänger i luften och mycket vi inte vet ännu. Med det sagt finns det inget annat mech-universum jag gillar mer än Battletech. Skitigheten, designen och premissen brukar trumfa andra konkurrenter. Jag har absolut inget ont blod mot någon annan serie, men denna gör mechar bäst i mitt tycke. Om Piranha Games lärt sig av misstagen från femman kan klaninvasionen bli något att se fram mot. På tal om licensen hoppas jag också att Harebrained Schemes återvänder efter sitt nuvarande projekt och gör en uppföljare till sitt lysande Battletech.  

Det är inte många timmar kvar innan det nya året anländer. Vilket år det har varit ändå. Mängder med fantastiska upplevelser i olika genrer. Vi lyckades göra en riktigt bra redaktionell lista utan mycket bråk i mitt tycke. Det jag tar med mig mest från spelåret är förmodligen hur pass uträknat av industrin Baldurs Gate 3 var. Trots det sålde titeln som smör där en majoritet förmodligen inte ens testat originalen. Det visar att det finns fler sätt att göra storsäljare på. Nästa år ser ut att bli riktigt bra det med. Många storspel blev som bekant försenade in i 2024. Jag längtar personligen något enormt efter Homeworld 3, Dragon's Dogma 2, Mechwarrior 5: ClansManor Lords, War Hospital och Stalker 2 för att nämna några. 

Utöver det hoppas jag på att Last of Us II, God of War Ragnarock och Spider Man 2 får lanseringsdatum på PC. Jag vill även testa Age of Mythology: Retold under 2024. Det finns inget annat realtidsstrategispel som jag gillat lika mycket som den spinofftiteln. Visst jag älskar hela serien men just Mythology är något jag längtar efter att få återbesöka i en nyversion. Framförallt hoppas jag på att det finns planer på en uppföljare. När jag ändå är inne på strategispel tror jag stenhårt på att nästa Civilization blir uppvisat under året. När det kommer till utannonseringar på titlar vi inte sett ännu tror jag att vi kommer att få veta mer om Arma 4 och nästa Total War.

Det är väldigt tråkigt att Embracer Group har haft det så pass svårt att deras studios stänger ner. Vi är många som såg fram mot ett nytt Time Splitters. Det är aldrig kul att läsa om människor utan jobb. Jag väntar fortfarande på Darksiders 4 (som förmodligen är under utveckling) och ser fram mot Space Marine 2. Båda projekten tror jag ändå blir av och kommer att lanseras. En helt annan form av titel många missat, eller räknat bort och trots det har potentialen att bli en höjdare är World of Goo 2. Det utannonserades utan mycket reaktioner under slutet på 2023. Föregångaren var ett riktigt smart pusselspel som jag gillar än idag. Allt tyder på att 2024 kommer att bli bra. Det finns så många intressanta titlar på horisonten och jag tror att om man spelar brett (många genrer) kommer det finnas mycket att längta efter. Jag vill också passa på att önska dig som läser ett gott nytt år!

Jag älskar SWAT 3, 4, Tom Clancy's: Rainbow Six 1-3 och många andra taktiska skjutare från förr. Även om inte jag skrev recensionen för Ready or Not så är mitt personliga betyg identiskt med det som Petter gav ut. Det finns tydliga brister i både berättande och management-läget, men samtidigt finns det ingen annan modern motsvarighet på marknaden idag. Att dessa skjutarspel försvann var en tragedi. Jag hoppas innerligt att även Ground Branch kommer ut ur sin early access på ett bra sätt. En av skaparna bakom det projektet arbetade på de tidiga Ghost Recon. Vi lever i en tid just nu när taktiska och realistiska skjutare har fått en chans till revanch i industrin. Den hoppas jag att mellanstora och indieutvecklare tar tillvara på.

Ready or Not sätter dig i skorna som ledare över en insatsstyrka. Förstörelsen, ambiensen och tonen är toppen när du sveper genom nivåerna. Platserna du besöker är alla riktigt nervkittlande och välgjorda. Att kunna beodra datorstyrda kompanjoner att ställa sig vid en dörr för att med en distraktionsgranat svepa ett rum, det är nostalgi på hög nivå. Jag kan inte komma ifrån hur roande upplägget med att inte bara vara en aningslös mördare är. Det finns alltid en poäng till dina handlingar. Du får inte skjuta civila eller skurkar som ger upp. Du ska haka på handklovar och samla bevis under uppdragen. Det innebär att du måste ta snabba beslut och inte alltid skjuta först.

Jag gillar verkligen att anpassningarna för både vapen, utrustning och kompanjoner spelar roll. Alla vapen har mängder med möjligheter att skräddarsys av dig mellan uppdragen. Det är viktigt att använda sig av detta system. Spelet frågar dig ofta om du ska välja bort skydd mot distraktionsgranater för nattglassögon eller mer skydd på huvudet. Vapnen har alla fästen för saker som laserpekare, handgrepp och annat. Vissa banor kanske tvingar dig att prioritera en laserpekare och ljuddämpare. På andra nivåer kanske du bara behöver en ficklampa. Du är i kontroll och dina val spelar roll, det gillar jag. Har du inte snappat upp detta än gav vi det en åtta av tio i vår recension du kan läsa här. Jag kan varmt rekommendera det över ledigheten, det är en intensiv, smart men toppenbra upplevelse.  

De senaste veckorna har präglats av strategispel och rollspel i mitt spelande. Jag spelar såklart konstant strategispel men några har tagit upp min tid mer än andra. Jag älskar mer tänkande upplevelser där du har kontroll och får lösa problem. Med det sagt har jag spenderat tid med en rad upplevelser jag kan rekommendera.

Först ut är Age of Empires II: Definitive Edition. Det finns väldigt få andra strategispel som kan skryta om livslängden Age of Empires II har haft. Originalet släpptes 1999. Definitive Edition-utgåvan uppdateras än idag med nya expansioner och tilläggspaket. Ganska nyligen bakade utvecklarna in nästan hela det första spelet i uppföljaren. Paketet är gigantiskt när man tänker på alla expansioner, nya kampanjer, civilisationer, kartor och möjligheterna i flerspelarläget. Gillar man inte att möta andra i det mer seriösa lägena finns det en nivåeditor och hundra tusentals användarskapade upplägg och spellägen. Det är kort och gott en grym upplevelse även idag. 

En annan favorit är Age of Wonders 4. Det är en nykomling som släpptes i år. Det är lite som Civilization möter Heroes of Might and Magic i sitt upplägg. Du bygger stora städer i vackra fantasyvärldar. Du kan skräddarsy din civilisation på ett sätt andra spel i genren sällan tillåter. Du forskar fram nya magier och bygger upp stora militära styrkor. Du kan sedan slåss om resurser eller använda diplomati för att ena landet under din flagga. Det är klassisk strategi men extremt välgjord sådan. Jag har alltid gillat serien även om den inte riktigt klarar av att trumfa sina inspirationskällor. Det finns lite extra innehåll ute redan för basspelet. Är du sugen på något liknande är detta något jag kan rekommendera.  

I Galactic Civilization IV har jag erövrat i rymden. Galactic Civilization har alltid stått i skuggan av Civilization-serien. Det är en futurisk tolkning och har varit en viktig trendsättare för genren historiskt. Idag har den inte samma lyster på grund av konkurrensen men jag gillar den senaste itterationen. Du ansvarar inte längre över tusen planeter själv utan kan lämna mycket åt datorn att sköta. Din uppgift handlar istället om att utforska, erövra och sköta dina kärnvärldar. Rymden är nu uppdelad i sektorer och det tillåter mer kontrollerad erövring. Med genrens kraftfullaste rymdskepptseditor är det en fröjd att skapa rymdskepp att erövra galaxen med. Diplomati är också kraftfullt och precis som tradition i genren finns många sätt att vinna på. Med sin senaste expansion är den i ett bra skick.  

Paradox har ett enormt utbud med grymma strategititlar. Det finns mycket att skriva om företaget och deras titlar. Beroende på vad du föredrar för tidsperiod finns det något för alla. Victoria 3 har blivit mycket bättre sedan lanseringen och är en titel jag spelar mycket just nu. Fokuset vilar på 1800-talet och industriella revolutionen i världen. Stellaris, Hearts of Iron IV och Crusader Kings III är alla fantastiska spel. Jag skulle gå så långt som att säga att just nu är Stellaris fortfarande nummer ett i rymdstrategigenren. Crusader Kings III är så pass unik i sitt rollspelande av karaktärer att det är svårt att jämföra med andra spel. Trots det finns det lager ovanpå lager av medeltida komplexitet att njuta av. Hearts of Iron IV fortsätter att briljera med en fantastisk simulering av andra världskriget och den operativa krigsföringen.Vill du ha bredd och djup är Paradox utbud inget att glömma bort. 

I Dungeons 4 har jag räddat världen från enhörningar. Jag skrattade lite åt tanken att spela denna titel men den är faktiskt riktigt bra. Serien är en parodi av Warcraft och Dungeon Keeper. Gillar du båda är det rätt pricksäkert i sin humor. Du spelar halva spelet som Dungeon Keeper för att sedan spela andra halvan som rts-läget i Warcraft 3 samtidigt. Den sistnämnda sker utan basbygge men det är fortfarande roande. Det beror på att så stort fokus vilar på basbygge i underjordsläget. Du styr runt dina undersåtar, bygger rum, fällor och boenden. Du stoppar invasioner i grottan och anfaller världen på ytan. Det är genomarbetat och utvecklarna börjar få kläm på sin formula. 

Dwarf Fortress fortsätter att visa mig nya sätt att misslyckas på. Mitt senaste försök blev begravt av en aktiv vulkan. Mitt försök före det blev svalt av en stor flod och försöket före det erövrat av monster. Mitt nuvarande försök har gått bra. Jag bygger en stor fästning för mina dvärgar med allt från smeder, snickare till textilverkstad. Tänk dig produktionskedjorna i Settlers fast i ännu mer detaljerad omfattning. Dwarf Fortress kräver att du sätter upp långa kedjor av produktioner för att få fram en färdig produkt. Det kan vara svärd, hammare, kläder och mycket annat. Varje nivå i kedjan kräver ofta sina byggnader och infrastruktur för att fungera. Det innebär att allt du gör kräver mycket planering för att det ska fungera. Spelet hymlar inte med sin svårighet utan sparkar på dig även om du ligger ner. Du kan få starta om redan när du precis börjat om du har otur. Samtidigt finns det få spel som kräver så mycket av dig och skapar ett sådant starkt beroende. Du vill lyckas och tillslut finns det inget annat än Dwarf Fortress. 

Total War: Warhammer, Rome 2 och Attila erbjuder riktigt bra strategi. Även om Creative Assembly tagit några felsteg med tredje Total War Warhammer är serien fantastisk. Monster, människor och magi i en fantastisk blandning. Den kombinerade kartan är helt magisk att spela på. Gillar du Games Workshop fantasy utbud finns det inget annat spel som får till världen så pass bra som detta. I princip hela världen i Warhammer Fantasy Battles finns med här. Spelet kommer att uppdateras hela 2024 med nya tilläggspaket och förmodligen under 2025.

Om du inte gillar magi och fantasy har jag själv fastnat i Attila med Ancient Empires modifikationen. Den förvandlar tidsperioden till den du hittar i Rome 2. Fast med ett annat speldjup och betydligt mer historiska händelser. Det finns även fler truppenheter och det erbjuder även de spelmässiga uppgraderingarna basspelet förde med sig. Modifikationen som sådan har bytt händer och utvecklas under ett nytt namn Classical Empires. Klarar din dator av de smärre optimeringsproblemen med Attila är detta väl värt din tid.

En annan variant av detta är den mycket omtyckta modifikationen för Rome 2 Divide et Impera. Jag gillar båda och det finns mycket att hämta här om man gillar historia. Även Total War: Rome Remastered har fått ett uppsving tack vare gigantiska kartor med modifikationer som Roma Surrectum. Just nu briljerar moddingscenen för serien. Skulle du gilla något annat spel i serien finns det utan tvekan mycket bra sådant innehåll även där. 

Spel att hålla ögonen på: Xenonauts 2, Broken Arrow, Farthest Frontier, Songs of Conquest, Terra Invicta, Warno, Sins of a Solar Empire 2, Homeworld 3, Falling Frontier, Manor Lords, Frost Punk 2, Men of War II, War Hospital, Tempest Rising, Age of Mythology Retold, Sanctuary: Shattered Sun, Ratten Reich, Headquarters: World War II och Sid Meier’s Civilization VII.

Under nästa år kommer flera av ovan nämnda titlar att lanseras. Några är i early access och kanske behöver mer tid. Jag har spelat många av titlarna och har stora förhoppningar. Men det kommer att bli ett bra år för genren. Både inom traditionell strategi, simulering och stadsbyggande. Ofta ser vi även hybridiseringar vilket gör kategorisering svårt. Jag tror att Civilization VII förmodligen dröjer till 2025, men det skulle inte förvåna mig om vi får se Age of Mythology Retold redan 2024. Sanctuary: Shattered Sun är svårare att placera då det inte kommit så  mycket nyheter om detta projekt. Det är lite av en spirituell uppföljare till Supreme Commander och görs av ett nytt team. Till skillnad mot Planetary Annihilation: TITANS tar det inte ett nytt grepp om det hela utan det blir mer klassiska markbaserade strider med flygplan, stridsfordon och båtar. Vilket strategispel ser du fram mot under 2024?

Gillar du komplexa spel kanske du också uppskattar Wartales. Det släpptes utan mycket reklam och hype. Man skulle lite lättsamt kunna beskriva det som ett Battle Brothers med mer fokus på människor. Det är ingen hyper-realism du hittar men du kommer inte möta magi och monster. Du sköter ditt band av legosoldater i en medeltidsvärld och jobbar dig succesivt upp till större band av krigare. Du måste hela tiden göra val runt ditt mannskap med förnödenheter, mat, pengar och annat. Tillslut får du även göra val för hela regioner. Spelmässigt rör du dig över en massiv öppen värld med städer, gruvor och andra platser. Om du behöver slåss sker det i ett omgångsbaserat läge.

Du kan ta på dig och din grupp uppdrag, sälja resurser eller hitta på annat att göra. Det är lite som att styra ett mobilt företag, där du som en bonus får slå folk i huvudet med en spikklubba. Det är inte riktigt lika svårt som Battle Brothers vilket jag tror ökar chansen att fler kan uppskatta detta. Du möter karaktärer, det finns val i dialoger och det känns hela tiden som att allt du gör avgör hur bra det går. Även om du inte är bäst i taktiska omgångsbaserade strider kan du briljera i mangement-läget och få din trupp att växa. Det är väldigt beroendeframkallande och välgjort. Därför kan jag kan varmt rekommendera denna titel, som också får en massiv expansion på torsdag med pirater.