Svenska
Blog
För 9 år sedan släpptes världens bästa spel

För 9 år sedan släpptes världens bästa spel

Jag minns det såväl. Jag hade skaffat mig en Xbox One innan spelet hade haft release men knappt använt den. Men så anlände det till slut, den 19 maj 2015. Jag tyckte inledningen var lite trevande, men gillade det mycket men det var först när jag red på en väg och såg fälten vid sidan om mig som jag insåg hur mycket jag började älska Geralts äventyr. Varenda gång jag gav mig ut på ett nytt äventyr så började jag mer och mer förstå att spelet började göra ett intryck jag inte känt på länge och när eftertexterna rullade var jag redo att sätta det på första platsen. Då hade jag ju heller ingen aning om hur fantastiska de två expansionerna som följde skulle bli. 

Jag har alltid haft en fascination för öppna världar. Men det var också den välskrivna berättelsen som träffade lika hårt som utforskandet. Mixen var perfekt. The Witcher 3 är inte ett felfritt spel, men det gör så mycket så oroligt bra. Det är spännande, actionfyllt, gripande och slutade aldrig att överraska. Den öppna världen var så otrolig inbjudande och så otroligt fantastisk att utforska. Jag kunde vistas i den i timmar utan att egentligen göra något. Bara insupa atmosfären, bara ta del av varenda liten fantastisk detalj som de polska spelutvecklarna placerat i den. 

Nio år har gått sedan The Witcher 3 förändrade allt för mig. Nio år sedan jag fick ett nytt "världens bästa spel". 

HQ
HQ
Layton-serien är fulländade pusselspel

Layton-serien är fulländade pusselspel

Tidigare under dagen klarade jag Professor Layton and the Miracle Mask och varje gång jag avslutat ett äventyr i denna serien så påmins jag om hur fantastiskt den är. Pusselspel har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag älskar otrolig mycket inom genren och skulle nog hålla den som topp 3. På många vis är också Layton-serien en slags perfektion. Roliga berättelser, härlig visuell stil, underbart karaktärsgalleri och så då lagom knepiga pussel med ett perfekt system för ledtrådar. 

Nu, med Miracle Mask avklarat har jag laddat min bärbara enhet med uppföljaren Azran Legacy. Jag ser väldigt mycket fram emot ytterligare ett äventyr med radarparet Layton och Luke. 

Har du spelat något spel i serien och vad tycker du om den?

Ubisofts öppna världar tilltalar mig

Ubisofts öppna världar tilltalar mig

Jag förstår absolut kritiken och den avsmak folk kan ha för de öppna världar som existerar generellt. Men för mig finns det framförallt en stor faktor som gör att jag tycker de är underhållande; jag gillar helt enkelt resorna. Jag skulle absolut gärna sett att alla dessa världar fylls med meningsfulla saker att upptäcka och göra, men precis som vår verkliga värld har ändlösa fält och landskap så vill jag traska i sådana i spelform också. Därför har spel som Horizon-serien, de senaste Zelda-spelen och kanske allra främst Skyrim alla passat mig perfekt. Jag älskar helt enkelt att ta sikte mot horisonten, insupa det lugn som kan finnas på sina platser och bara fascineras över storleken på det hela. Det är lite av drömmen i spelform för mig. Eller, jag ska inte underskatta det för det ÄR verkligen det mesta jag önskar mig av spel. 

Så, Origins, Odyssey, Valhalla... Alla har passat mig perfekt. Jag har älskat de varierande landskapen och att ställa mig på en hög punkt och bara kika ut och inse att jag kan ta mig överallt. Men återigen, jag förstår att det inte är något för alla och även jag kan såklart kritisera vissa moment och spelens design ibland. För lika mycket som jag älskar att resa genom en öde skog vill jag ju ha sprudlande städer och spännande hemligheter. The Witcher 3 var enlig mig så nära perfektion man kan komma gällande detta. Det bjöd på en otrolig värld att  fascineras av men också såpass proppad med saker att den aldrig någonsin blev tråkig. 

Det är på de här premisserna som jag då också givetvis är förväntansfull inför nya Assassin's Creed. Jag ser fram emot att få utforska varenda del av den öppna världen och jag gillar såklart valet av tidpunkt. Jag hoppas verkligen att Ubisoft kan ge mig samma känsla som jag haft i de tidigare titlarna och det ska bli väldigt spännande att få se mer av AC: Shadows framöver, speciellt när man får se hur det ser ut rent visuellt i form av en gameplay-trailer.

Jag är glad över att det äntligen börjar bli sommar nu, och jag vill att denna värme ska ligga kvar länge. Men sådär lite i smyg längtar jag efter november och att få smyga i skuggorna. 

Lite reflektioner gällande denna konsolgeneration

Lite reflektioner gällande denna konsolgeneration

Jonas publicerade idag en mycket läsvärd artikel om konsolkrisen och det finns många bra poänger i den. Något som stod ut lite extra var det där faktumet hur många spel som kunde släppas i en spelserie under en och samma generation av konsoler, medan vi nu får vänta otroligt länge på enbart ett spel. Det känns också som att många spel hamnat i "kläm". Visst, Nintendo Switch lanserades med Breath of the Wild. Men det var ju i grunden ett spel till Wii U och vi fick sedan vänta sex år på uppföljaren. Nu lär knappast Nintendos nästa konsol lanseras med ett Zelda, vi lär istället få vänta tills kanske den funnits ute i 4-5 år. 

Såhär kommer det ju fortsätta. Ett nytt Elder Scrolls kommer lanseras när denna generation är på sin slutfas och en nyversion kommer då också anlände till nästa Xbox och Playstation. Rockstar lär säkerligen uppdatera GTA VI för nästa generation och det här med övergången mellan de existerande och nya konsolerna har blivit ganska luddig.

Men som rubriken lyder; jag har så otroligt roligt med spel ändå. Kanske mer än någonsin. Jag tror mycket beror på att jag verkligen spelar allt. Alla genrer, alla typer. Storspel som indiespel. Jag har verkligen aldrig tomt på något att uppleva och kikar man på förra året och även detta år, så långt, så finns det ju som tur är också fantastiska titlar att spendera tid med. För min del handlar det mycket om att ge saker en chans, leta bland det mer "obskyra" ibland samt inre avfärda saker alldeles för snabbt. 

Elder Scrolls VI kommer säkerligen vara helt fantastiskt när det väl släpps. Men då är förmodligen denna konsolgeneration redo att skifta till nästa. 

Detta gör att jag heller inte hinner bli otålig. Visst, jag kan längta enormt efter ett kommande spel. Absolut. Men jag har så mycket att fördriva tiden med fram tills det släppt. Nu förstår jag att det inte är såhär för alla. Vissas spelsmak är mer snäv, man väljer sina titlar beroende på tid och ekonomi eller andra faktorer. Detta förstår jag fullt ut. Då blir ju såklart problemen mer märkbara och jag kan också förstå att när man väl investerat i en svindyr ny fin konsol, ja då vill man givetvis ha spel som visar vad den går för. Och just det kan jag väl känna är en ganska viktig sak. Det känns inte riktigt som att spelen i sig hänger med. Spelen släpps ofta då till de äldre konsolerna, vilket de såklart måste eftersom det finns så många köpare där. Men just framstegen kan jag känna har saktat ned och när framstegen ska visas upp - ja, då blir det i form av en remaster eller remake. Det brukar ofta ta några år innan spelutvecklare kan maxa de nya konsolerna, men jag känner att det där nästan har försvunnit helt. Och när då ett nytt storspel väl släpps så befinner vi oss där på gränsen till att Sony, Microsoft och Nintendo står redo med sina nya maskiner. 

Det blir lite tudelat det här. Men för mig då personligen så känns spel som tur är precis lika spännande och roliga som de alltid gjort.