
Dungeon Crawler Carl - det stora fenomenet
Det var bästa kompisen Magnus som en dag skickade; "Har du läst Dungeon Crawler Carl? Fick den beskiven precis och det låter som något du skulle gilla"
Och det hade jag ju inte. Jag kände inte ens till bokserien som tydligen blivit ett fenomen. Men fem minuter senare var första boken i serien beställd. Den anlände kort därefter men jag har i många år befunnit mig i en enorm svacka när det kommer till att läsa. Svacka, är dessutom att utrycka det snällt. Jag har inte läst något, alls. Men för några veckor sedan så var det som att något klickade. Jag började beställa böcker, i mängder. Något jag tidigare bloggat om. Det blev en stor drös och högen (som ni kan se nedan) växte sig snabbt stor. Det saknas dessutom några stycken i denna då jag ville ta en bild på det som kom vid ungefär samma tillfälle.

Men nåväl, Dungeon Crawler Carl var alltså den första av alla dessa nyinköp. Det passade därmed bra att det var just den. Plus att det var en bokserie jag verkligen ville dra igång.
Det är ganska enkelt att förstå varför det som Matt Dinniman skapat blivit just ett fenomen. LitRPG-genren är ingen jag har enorm koll på som stort - men jag är ju en gammal rollspelare när det kommer till det klassiska med pappar & penna så äventyret i sig passar ju mig, såklart. Dinniman lutar ju sig starkt mot allt det där. Väldigt starkt. Stundtals försvinner lite av berättelsen, galenskapet och äventyret i stort för att handla mer om statistik, achivements och "name drops". Men det är svårt att inte dras med. I grunden finns där ju två fantastiska karaktärer i Carl och katten Donut - och äventyret de dras in i är hysterisk från första sidan till sista.
Även om jag läste ut boken relativt snabbt (vilket alltid i sig är ett bra betyg) så tycker jag framförallt att boken främst tog sig ordentligt i andra halvan. Jag tycker också att själva äventyret i sig är mer underhållande än Dinniman egentligen är en bra författare - vilket kanske låter konstigt när han då skrivit det hela. Vad jag menar är att världen och äventyret är fantastiskt, men det beskrivs kanske lite simpelt. Han är ingen direkt ordkonstnär. Men det behövs heller inte riktigt när det är så underhållande som det faktiskt är.

För det är just att det är ett helt vansinnigt äventyr som blir själva grejen här - man slutar aldrig att förvånas över hur mycket galenskaper som får plats. När jag hade dryga 50 sidor kvar av första boken (som är den enda av de hitills 8 publicerade jag läst) så började jag känna en hel del tomhet. Ni vet det där att man känner att man kommer att sakna det man upplever och egentligen inte vill att det ska ta slut.
Nu är i alla fall bok två och tre beställda. Medan jag väntar på dessa har jag påbörjat en annan bok (som det också blir ett blogginlägg om framöver) och jag ser otroligt mycket fram emot att fortsätta. Bokhösten och vintern har helt enkelt startat. Lite tidigare än beräknat faktiskt - vilket bara känns roligt.
Dagarna på Gamestop var ett fint minne. Hur de sista dedikerade spelbutikerna nu ska klara sig blir något framtiden får utvisa.
Att kika på, och samla, på DVD och Bluray, är fortfarande ganska populärt. Men också något som försvann mer och mer när streamingtjänster gjorde intåg i var persons hem.
Retrospel kommer förmodligen i all tid vara otroligt åtråvärt att samla på sig.


