Återblickar - The Comeback! (feedback, tack!)

Dag -8

En återblick till hur stämningen var innan allt eskalerade. Allan och Anna hade bråkat. Hon blockerade hans nummer på telefonen då han vägrade öppna sin dörr för henne. 

Hon ville ha sin medicin och tillslut fick han nog av den öronbedövande ringklockan. När han öppnat, stormade hon in, tog sina saker och stack utan ett ordentligt farväl. Allan började plötsligt förstå vilket djup av hjärtesorg som väntar han och panikslagen springer han ut. Gråt i halsen och skrik efter hans övergivna kärlek leder till att han står i sin röda morgonrock på gatans kyliga asfalt med en desperat blick i ansiktet.

“Anna. Jag älskar dig. Stanna!” Allan blir hes av skrikandet. Anna reagerar inte en smula och följer med sin kompis bort. Bort från allt som har med Allan att göra. 

Han vänder sig och drar tillbaks till lägenheten. Först fick Allan vila, sedan fick han lida. Förvånad och med tårar nerför kinden, känner han plötsligt en lättnad som är svår att ignorera. Han känner att hon förmodligen inte kommer försvinna för alltid utan att det är temporärt drama. Detta hoppades han på, i alla fall. 

Allan ringde grannen Jimmy och frågade om han ville ta en cigarett. Det ville han, det var även Jimmy som hade släppt in tjejerna i lägenhetskomplexet då Allan ville sova ensam ifred. Nu ville han allt annat än att vara ensam. Han ville vara med Anna. 

Hur kunde han hitta tillbaks? 

Dag -7

Återigen en återblick.

Allan var desperat. Med darrande händer skrev han sms efter sms till en dödstyst Anna. Det stod “levererat” varje gång, men tystnaden verkade innebära det motsatta. “Varför svarar hon inte?” frågade Allan sitt medvetande. Han fick inget svar från det heller. 

Han hade inte lämnat lägenheten sedan gårdagens incident. I en svettig morgonrock låg han på sitt täcke och försökte sova; en temporär verklighetsflykt. Men hjärtat bultade för Anna och blodet rann från hålen hon hade lämnat. Ett brustet hjärta var inget nytt för denna grabb, men han hade tydligen glömt hur ont det kunde kännas ibland. Hans 24-åriga existens hade tyvärr inte hunnit skapa ett härdat hjärta eller ett elixir mot kärlekssorg.

“What doesn’t kill you makes you stronger” Allan suckade åt sin tanke oavsett om citatet var någorlunda relevant i nuläget. Han ville bara ha ett svar. Från medvetandet eller Anna. 

Mobilen vibrerade. Allans hjärteslag bromsades i ett kort ögonblick. Han läste sms:et signerat Anna. 

“Om du inte drar till Psyket, vill jag aldrig träffa dig igen.” 

“Psyket nästa!” tänkte Allan med ett förstummat leende. 

Och psyket nästa blev det faktiskt. Anna hade tydligen ringt Allans mamma Ingrid och berättat allt om de maniska episoder hennes kärlek hade gått igenom under de senaste veckorna. Ingrid hade därmed

bestämt att antingen flyttar Allan hem eller så hamnar han på psyket. Valet stod enbart i hans händer. 

Han valde psyket.