Rör inte min komp... semla!

Jag slogs av en rubrik idag. Hampafrön istället för mandel - i en semla!

Semlan är som vi vet en tradition och ett årligt fenomen precis som midsommarsillen runt totempålen där vi hoppar som grodor runt fallossymbolen, eller nygriljerad julskinka i samband med Jesu födelse. Att byta ut mandel mot hampa i något sorts klimatsmart tilltag ställer jag mig på tvären till och tar spjärn emot - mandelmassa ska givetvis bestå av mandel. Inte aprikskärnor, inte hampa - mandel.

Jag är inte motvalls när det kommer till förändringar och testar gärna nyheter, men det här låter ungefär lika hett som kolfiber baserat på linfrön. Fine. Jag ska inte döma ut något jag inte testat, men semlan för mig är helig - ska bestå av en mindre bulle, välgräddad med färg och ett fluffigt inre, inhysa en mandelmassa allra helst gjord på rostade mandlar, gärna kanderade - och hackade - i tuggvänliga bitar som skvallrar om ett genuint hantverk. Grädden ska nyttjas med måtta för att inte ta över.

Semlan och jag går way back, så jag känner någonstans att här muckas med en kär vän, och sätter därför ned foten.

Äter du semlor, och hur vill du ha den...?