Jag tänkte fortsätta med min lilla lista vad jag vill se mindre av detta året och nu har vi kommit till nummer 6.. 

Kränkta människor (6)

Jag är kränkt. De flesta människor använder det ordet lite väl frikostigt, precis som ordet rasist som börjar bli lite väl utvattnat. Kränkt. Om man slår upp det ordet så står det att det innebär att man fråntar någon dess värde. Att förnedra och förödmjuka. Men ska vi vara ärliga så kan du inte bli kränkt av att någon annan tycker något annat än dig. Att någon har en annan åsikt. Men det är ofta här kränktheten kryper fram hos folk. När det är något man inte riktigt förstår. Genom åren har jag upptäckt att folk som frekvent använder ordet kränkt är människor som livnärar sig som professionella offer.

Det är människor som använder sig av dålig stämning för att må bra, det är deras bensin. De letar efter saker att peta i, att hälla bensinen över. De älskar att skapa oreda och de överanalyserar precis allt. Varje mening du säger och varje skämt de hör. De letar efter fel i tron att alla egentligen vill dom illa. En kvinna i min närhet blev ett år väldigt upprörd att hennes väninna skickat henne ett julkort med en ensam tomte som gick i snön och menade att väninnan med detta ville säga att hon var en ensam och ynklig människa.

Själv skrattade jag högt och frågade om det inte bara var så att hennes väninna med denna handling velat vara omtänksam och visa att hon tänkte på henne i juletider men jag kan väl säga att vi inte kom överens om denna sak. Samma sak kan vi som skribenter råka ut för. Att folk överanalyserar det vi skriver, det vi skojar om och letar efter en annan agenda än vad vi menat. Det är svårt att försvara sig emot sådant, emot vad någon tolkar och upplever. Vi människor måste lära oss att diskutera i stället, att debattera. Att inte svara med total surhet för att någon annan inte håller med. Att inte bli arg på humor bara för att du inte förstår.

Och samtidigt måste man förstå att allt handlar inte om dig Mr.Kränkt. Utan det handlar om hur du väljer att ta emot det. Hur gör man då för att hålla sig borta från dessa humorbefriade offer till homosapiens? De älskar tydligen att lurka runt i olika sociala mediers kommentarfält där de går igång på att lipa högljutt för alla som vill lyssna över hur kränkta de är, så mitt tips är att inte ingå i någon som helst kontakt. Det går liksom inte att omvända en offerkofta och oftast vet de inte ens om att de är just en sådan. Du kan aldrig vinna en diskussion hur mycket bevis du har på din sida. Det man däremot kan göra är att omgärda sig med människor som ger härlig positiv energi i stället, som kan skratta åt sig själva och som inte ser allt så nattsvart.

Mr. Kränkt är en energitjuv som alltid kommer tro att världen är ute efter dom och hans vattenglas är alltid nästan tomt. Kort sagt är de rätt tröttsamma individer. Så detta året vill jag se mindre av dessa olidliga människor. Låt detta året, 2024 bli året då vi pratar om de viktiga sakfrågorna, då vi står upp för det som betyder något och inte tramsar runt om varje liten sak som någon retar sig på. Hur ska man komma någonvart om skivan bara hakar upp sig hela tiden? 

Vad vill du se mindre av 2024?

Har du missat de andra delarna? Här har du dom!

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (7)<br />
 

Just nu finns det förvirrande två serier som går under samma namn, Sanningen på två olika TV-kanaler jag har och jag tittar på dom båda. Den ena är från landet falukorv, alltså Sverige och i huvudrollen ser vi allas vår Saga Norén Länskrim Malmö, Sofia Helin och jag som älskar nordiska kriminalfall har gottat ner mig under filten och njutit av de få avsnitt som släppts på TV4. Men nu är det inte Iris Bromans öde jag ville prata om utan serien med samma namn, nämligen Sanningen som finns att streama på Netflix. Jag är ett inbitet Harlan Coben-fan av rang och när reklamen för den kommande miniserien dök upp började det att klia i fingrarna för att lägga vantarna på den.

Egentligen heter den Fool Me Once vilket är mer passande och den kommer i åtta avsnitt som alla finns ute nu. Och jag måste ju säga det här att han den där Coben är något av en mästare på att skapa mysterium. Denna del bygger på hans roman med samma namn som kom 2018. Vi får följa den förre detta stridspiloten Maya som precis begravt sin make Joe efter att han brutalt blivit mördad vid ett rånförsök. I sina försök att gå vidare med sin lilla dotter får hon en nannycam av en väninna för att kunna slappna av och det är här mysteriet börjar för när hon går igenom inspelningen på bandet ser hon nämligen något otänkbart, sin döda make. Spännande inte sant? Och den är faktiskt riktigt spännande, för man vill ju verkligen få ihop hur det hela håller samman.

Från början var det tänkt att denna bok skulle bli en långfilm med ingen annan än Pretty Woman, Julia Roberts i huvudrollen som Maya men tack och lov tänkte de om. Inte för att jag har något emot Julia men att trycka ihop en tjock bok på över 400 sidor till en film på ynka två timmar hade inte gjort historien rättvis. I stället fick vi njuta av Michelle Keegan i rollen som Maya, henne känner vi mest igen från Coronation Street och Our Girl och som Joe ser vi ingen mindre än snygghobbiten Richard Armitage som spelat i en tidigare Coben-film, nämligen The Stranger.

Sen har vi ju min favorit Joanna Lumley som denna gången tagit ett stort steg bort från sin paradroll som Patsy i Helt Hysteriskt och här spelar en drake till svärmor i stället för den ikoniska rollen som Edinas ständigt packade kedjerökande sidekick. Som vanligt gör Corben en inte besviken det minsta. Jag gillade verkligen tvisten som alltid finns i hans berättelser och jag satt och sträckglodde och hade svårt att slita mig om jag ska vara ärlig. För man vill ju verkligen veta.

Och nu när det är kallare än i en isbjörns rumpa så är det faktiskt riktigt skönt att bara ligga som en komapatient i soffan och se avsnitt efter avsnitt och det bästa är att man helt är utan dåligt samvete för man kan ju inte vara ute och leka ändå. Så sitter du där nu och zappar och inte vet vad du ska titta på, sluta fundera. Sanningen på Netflix. Se den. 

Har du sett den än? Vad tyckte du?

Vi har nu kommit till nummer sju i min lista vad jag hoppas se mindre av 2024. Låt oss hoppa rätt in!

Dåliga hundägare (7)

Jag vet inte vad som hänt de senaste åren men det känns som om varenda dumhuvud som inte borde skaffa hund skaffar en. Ni vet de där som lägger ut sin två månaders gamla valp på Blocket på grund av ändrade familjeförhållanden. Med ändrade familjeförhållanden som betyder att hunden plötsligt börjar bli stor och inte är så söt längre när den gnager på allt i lägenheten. Ibland skriver de att de ska flytta från hus till lägenhet. Och? Ska du lämna bort dina barn också när du ändå är igång? Sen ska vi inte tala om alla dessa nya hundägare som helt missat det där om att vi har något som heter koppeltvång i Sverige. Ja, om du nu inte har sådan pli på din hund att den agerar lös som om den vore i ett koppel.

De senaste tre månaderna har jag och min hund Tyzon blivit påhoppade av sju lösa hundar. SJU! Standardskriket från hundägaren som försöker kalla in sin lösa hund om och om igen och misslyckas är "Han är snäll!". Ja, han ja. Men min kanske inte är det? Så beter sig en riktigt dålig hundägare, för hon/han vet egentligen inte vad det är för hund hennes lösa hund springer fram till och han/hon vet heller inte vad som kommer hända. Kanske är det en aggressiv hund deras hund springer fram till? En traumatiserad hund som är på återhämtning? Kanske är det en hundrädd person hunden rusar fram till? Min hund är världens snällaste. Han är väldigt lydig och kommer när jag visslar på honom.

Men bara 98% av gångerna. De andra 2 % är när han ser något som är mycket roligare än hon med fickorna fyllda av godis och då oftast en annan hund på håll. Jag vet att de gånger han ser den andra hunden kommer han totalt skita i att jag kallar in honom, han kommer springa fram. Jag vet det. Och det är också därför jag inte har min hund lös, utan i långlina för jag vet att jag inte har full kontroll. Lös får han vara i inhängande områden och på min tomt. På så sätt visar jag andra människor respekt och hänsyn. Jag motverkar hundattacker och skador på min och på andras hundar. Och det är fruktansvärt när en stor lös främmande hund kommer emot dig och din hund i full karriär.

Du vet inte vad detta är för hund eller vad den kommer göra. Ska den skada min hund? Vill den leka? Hur ska jag kunna försvara min hund om den går till attack? Allt detta skulle man slippa om alla bara tog sitt ansvar som hundägare. Oftast när man säger till en annan hundägare att koppla sin hund möts man av en rätt aggressiv attityd, för vi hundägare tar vårat "hundägande" på största allvar och det finns väl inget ställe med mer experter än på en hundsida på Facebook. Folk har i allmänhet en alldeles för stor tillit på sin egna "makt" över sin hund. De tror verkligen att de är nån jäkla hundviskare, en Cesar Millan, men ska ärligheten fram har många knappt en aning om vad de sysslar med.

Det räcker ju med att man ser hur många som fortfarande lämnar sina hundar i stekande heta bilar varje sommar trots att du inte kan missa informationen om hur farligt det är överallt. Sen har vi ju samma sak varje nyår när runt ett femtiotal hundar springer bort på grund av smällare. När ska folk lära sig att koppla sina hundar dessa dagar? När ska folk ta de extra säkerhetsåtgärder som behövs när man öppnar sin ytterdörr eller att inte lita på att staketet runt ens tomt är tillräckligt högt? Som hundägare måste man fatta vad rädsla gör hos en hund, den tar bort alla tankar och gräver bara fram en sak och det är att springa bort från det som skrämmer.

En hund i panik kan krypa ur ett halsband på nolltid, den kan hoppa det högsta staketet och den kommer springa tills den fastnar, faller ihop av utmatthet eller tills den blir påkörd av en bil. Att då som ägare tro att ens hund kommer lyssna på inkallning i paniken är skrattretande och idioter som har hundarna lösa dagarna innan och runt nyår borde kanske fundera på att skaffa en vandrande pinne i stället.

Men varje nyår läser vi löpmeter av desperata inlägg från hundägare vars jyckar sprungit bort för att någon smällt en smällare och jag kan väl tycka att vi nu borde ha lärt oss. Mitt jobb, mitt enda jobb som hundägare är att se till att just min hund har det bästa av liv. Min hund ska vara trygg och säker. Det är min prioritet. Då läser man på och man går den extra milen även om det ibland krånglar till det. Personligen finns det ingenting jag inte skulle göra för min hund. Han är min familj. Min vän. Är man inte redo att dedikera sitt liv i 15 år med tid, ömhet, kärlek och pengar ska man inte ens överväga att skaffa en hund. Läs en bok i stället, spela lite Candy Crush och käka en macka. 

Upplever du att folk blivit sämre på att visa hänsyn?

Har du missat de tidigare delarna i listan? Här nedanför kan du läsa dom!

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)<br />
 

För det är väl lite i det man ser hur ens år har varit. Hur många nya gråa hår har jag lyckats att tillverka? Min hårman är fortfarande rågblond men de små grå dyker upp lite då och då och gör min ålder lite mer påtaglig ifall jag skulle råka glömma där jag sitter i mitt tonårsrum och spelar mina TV-spel som jag alltid gjort. Så vad har då hänt detta år som gått, 2023? Det kommer alltid kommas ihåg som trötthetens år för jag kan ärligt säga att jag trampat vatten hela året.

Jag har egentligen sen tidigt i våras varit helt håglös, till gränsen av apatisk och jag har liksom inte riktigt kunnat sätta fingret på det. Jag som hela mitt liv varit en nattuggla har fått kämpa för att hålla mig vaken till klockan slagit 20 och varje vecka när fredagen har kommit har jag dragit mig undan från allt och alla för jag har helt enkelt inte orkat. I höstas blev jag tillslut iväg tvingad till farbror doktorn då jag börjat bli andfådd vid lätta promenader och mina nära och kära började helt enkelt bli oroliga. För att göra historien kort så hamnade jag på hjärtkliniken där mitt hjärta fick gå igenom alla de olika undersökningar man kan tänka sig, från ultraljud, arbetsprov till kranskärlsröntgen vilket var det oskönaste jag varit med om.

Men det ska väl kanske inte vara skönt att köra upp en slang från handleden hela vägen upp till sitt hjärta? Det glädjande svaret blev att mitt hjärta är starkt som en T-Rex och jag kommer antagligen överleva er alla och terrorisera er med feta texter på 10 000 tecken ett tag till. Vad som är mindre kul är att jag tydligen lider av Anemi och är satt på fortsatt utredning tills vi får mer svar på varför. Men nu vet jag i alla fall varför jag tyckt det varit jobbigt att bolla två arbeten och sedan haft svårt att trycka ut texter med jämna mellanrum. Men till lite mer glädjande sakfrågor. År 2023 var året jag äntligen kom över den efterlängtade Playstation 5. Så som jag längtat mig fördärvad och hur jag surt lyssnat på grabbarna på redax där de suttit i sin bastuklubb och bara pratat om sina tröttsamma PS5:or och alla roliga spel de spelat...Jag har inte varit det minsta avundsjuk.

För min del var det två saker som höll mig från att skaffa en, för det första så var de äckligt svåra att lägga vantarna på och del två så var det ekonomin. Att lägga över 7000 kronor på en konsol känns så satans fel för mig. Kanske på grund att jag har ett sådant lågavlönat arbete att jag vet hur mycket jag måste jobba för att få ihop den summan? Men efter lite pepp från min kära kollega Mackan att jag faktiskt satt på en halv förmögenhet med alla mina spelprylar i form av gubbar och spel jag inte spelar så ledde han in mig på Tradera som en pappa leder in sitt barn till tandläkaren.

Och pang, en vecka senare satt jag här med min vita blanka spelmaskin och kunde njuta av att äntligen få spela Star Wars Jedi: Survivor och Ratchet & Clank: Rift Apart och lyckan var gjord! Jag har även fått njuta av ett gäng väldigt bra spel detta året trots att jag på något sätt inbillat mig att jag knappt spelat något i år för jag varit så upptagen och framförallt trött. De orden fick jag äta upp när Mäki ville se min speltid som Xbox summerat för detta året och jag ursäktande sa att jag spelat löjligt lite i år. Men oj, det hade jag tydligen inte för det var många hundratals timmar spelade bara på den gamla krysslådan och då är ändå det den konsol jag spelar minst på här hemma då de flesta spel köps till Playstation.

De flesta timmarna på Xbox misstänker jag är Hogwarts Legacy som jag föll hejdlöst för och som jag la en massa timmar på och verkligen älskade. Sen blev det Resident Evil 4 Remake som fick mig att gå med bruna byxor i några veckor. Sen tog jag John Marston på en tur för att skåda på alla saker som inte snyggats till i Red Dead Redemption Remake och det var rätt mycket. Typ allt. Sen blev det Starfield som bevisade att jag är världens sämsta rymdpilot som inte förtjänar att få flyga utan stödhjul. Dead Island 2 som visade mig att Hollywood är glamour och väl värt ett besök även när apokalypsen är här.

Star Wars Jedi: Survivor fick mig att plocka upp mitt gamla dammiga lasersvärd igen och skiva Troopers som om de vore nallekorv. Assassins Creed Mirage fick mig att njuta av lite sol och värme emellan avrättningarna, det var ju sådan brist av just värme sommaren 2023 så man får ta den sol man kommer åt. Sedan kom fantastiska Baldur´s Gate 3 och fick mig att verkligen se ut som en idiot då jag inte har någon som helst aning om vad jag sysslar men eftersom jag tydligen är en självplågare så älskar jag att spela det och har svårt att slita mig. Och sist men inte minst så har Majsan dragit på sig lycraoutfiten och spenderar nu dagarna att svinga mig runt i New York som allas vår Spiderpig, eller jag menar Spider-Man i Marvel´s Spider-Man 2.

Och för att sedan lugna mina stackars nerver ibland så har jag även fortsatt mitt äventyr i My Time at Sandrock där jag struttar runt och bygger och letar material och helt glömmer bort tiden.Vem visste att det kunde vara så kul att gräva efter vatten? Ja, det summerar väl mitt spelår om jag utesluter alla gamla spel som jag i smyg spelar då och då för fyrtiofemte gången. Red Dead Redemption 2, GTA V och The Last of Us. Det har också varit året då mina prylar haft en förmåga att bara plötsligt dö. Min scooter drog sitt sista andetag i år, 17 ljuvliga år gav Röda Faran mig och jag måste säga att jag saknar doften av tonårsmoppe och att tanter hytte med näven åt mig när jag fräste förbi.

Min laptop blev plötsligt invaderad av en poltergeist som gjorde att tangentbordet slutade funka, ungefär varannan tangent så Petter frågade om jag var full när jag skrev till honom. När sedan min extradator som togs fram fick samma fel började de grå håren att växa på skallen vill jag lova. Fanns bara en sak att göra, beställde ett jättefint tangentbord som skulle skifta i färg och allt och blev konfunderad när lådan sedan kom på posten och den visade sig inte vara större än en bakpotatis. Tydligen hade jag råkat beställa lösa tangenter och i ett svagt ögonblick beklagade jag mig för grabbarna på GR och idag har jag fått ångra detta bittert då dagliga bilder postas i gruppchatten av Pedro med bilder på lösa tangenter. Årets roligaste händelse i hans ögon helt klart. Själv tyckte jag det var när Måns reccade ett bakspel och kom på namnet Degevall. Älskar det rent av men av lathet avrundar jag det bara till Degen ibland.

Tur då att han inte vet om att jag senare bad Conny om hjälp att hitta ett bra tangentbord och som den otåliga kvinna jag är bara lyssnade på halva örat när han snällt förklarade att jag ska tänka över vilken färg jag vill ha på tangenterna när jag väljer ett mekaniskt bord. Innan han berättat klart hade jag beställt ett med blå brytare utan att veta vad det var mer än att jag gillar färgen blå. Vad som anlände i brevlådan kan väl närmast beskrivas som en skrivmaskin från 30-talet om vi snackar om ljudnivå och med tanke på att jag beställt tangentbordet för att ha när jag skulle ligga några nätter på hjärtkliniken och behövde kunna jobba kan vi väl komma överens om att detta inte var min bästa stund 2023.

Det enda positiva var ju att patienterna som snarkade som björnar nu hämnades på genom att behöva lyssna på Majsans 10 000 ordtexter som klickades ut i samma anda och hastighet som när man tömmer magasinet på en AK-5:a i en sovsal. Men som sagt, tur att Pedro Degevall inte vet något om detta. Mitt filmår 2023 är väldigt tunt får jag väl säga. Oppenheimer har inte ens tilltalat mig det minsta, gäsp, gäsp och Barbie stängde jag av efter 10 minuter av "Hi Barbie" i introt. Mitt år har istället bestått av serier. Och oj, vad serier jag sett. Ondskan var full pott för min del, The Boys älskade jag att plöja igenom och Reacher får min puls att skena.

Outlander, Banshee, Bosch Legacy, The English. The Last of Us var något av det bästa jag sett i serieväg. Sen allt Taylor Sheridan tagit i, Yellowstone och alla tillhörande serier och Special Ops: Lioness. Poker Face var riktigt bra och The Rings of Power lyckades jag också sluka även om folk runt omkring spytt galla över den, men nope, Majsan gillart. Min enda bitterhet är att min favoritserie Peacemaker lyst med sin frånvaro detta år så jag fått kolla om de avsnitt som finns lite väl många gånger. Men, men, det är ju inte så långt till 2026, eller?

Mäki har i alla fall lugnat mig att en spinoff serie kommer inom en snar framtid för att hålla mig sysselsatt så länge. Så trots att 2023 varit ett nästintill komaår för mig så har det varit ett bra år. Ett bra år för spel och serier. Ett bra år för semester som tog mig tillbaka till min gamla hemstad Karlskrona där jag fick hänga med mina bästa vänner igen som jag saknat mig fördärvad av. Jag fick njuta av en bakad potatis på Café 3G, äta en femkule-glass på Glaciären och spela minigolf på Dragsö äventyrs golf och krama ut varje minut av "hemma" en liten stund. Sen att jag hade otur att råka springa på min exmake i en stad på 70 000 invånare de få timmar jag var i stadskärnan fick mig bara att inte köpa en trisslott den dagen. Men det är som han alltid sagt, jag är en skitmagnet.

Så vad har jag då för förväntningar på 2024? Vad sägs om att ge mig en remake på Resident Evil Code Veronica? Jag längtar efter Star Wars Outlaws, Prince of Persia och Tomb Raider 1,2,3 Remastered till att börja med. Sen svär jag att Grand Theft Auto VI dröjer. Har svårt att tänka att jag ska behöva vänta ytterligare ett helt år. Men som tur har jag en fet backlog som antagligen kommer hålla mig sysselsatt hela 2024. Jag vill avsluta med att tacka för ett förtrollande år här på GR! Ni vet verkligen hur ni ska få en tösabit att känna sig som om hon är på en bal på slottet hela tiden.

Och framför allt tack för att du orkade läsa denna vägg med text som denna Nyårskrönika råkade bli. Dagen till ära firas med en liten skara då hälften av sällskapet ligger i Covid. Det blir sällskapsspel, högljudda diskussioner, löjliga hattar och Oxfilé på menyn. Inga raketer för jag har vovve och jag hatar eländet och vi kommer antagligen däcka hela bunten innan 12-slaget då vi väcks av grannarnas raketer och sveper varsitt glas fesljummen skumpa skuldmedvetet. Alltså en helt vanlig nyårsafton. Så tack än en gång! Vi hörs igen 2024! Skål! 

<br />
Vad ser du fram emot 2024?

Jag började i veckan att lista saker som jag vill se mindre av detta kommande år och vi har nu kommit till nummer åtta. Häng med!

Idioter på sociala medier (8)

Jag vägrar Tiktok och Snapchat men har Facebook och Instagram åtminstone mest för att hålla kontakten med folk jag sällan ringer eller träffar. Jag lägger dock mindre och mindre tid på sociala medier och har den senaste tiden mer börjat känna lite av en smak av äckel när jag skrollar igenom vad som postas. Har all stolthet lämnat mänskligheten? Har vi verkligen kommit till den punkten då vi måste dela allt? Seriöst? Kan vi prata om alla dessa par på sociala medier som viger sitt liv att pranka varandra? Hur mycket är vi egentligen villiga att göra och offra för att få en like och några hundra följare? En snubbe blev fastlimmad i sin stol in till bara huden av sin kärring med superlim vilket han sedan hämnades genom att vaxa av hennes båda ögonbryn så hon gick runt och såg allmänt förvånad ut.

En annan idiot prankar sin fru att deras lilla 2 åring trillar ner från andra våningen och wow vad hon tyckte det var roligt när hennes chock och hysteri lagt sig... Not. Blir grymt förvånad om de fortfarande är gifta idag. En snubbe på nätet roar sig med att gå runt på stan och lägga brakare på folk och filma deras reaktioner. Jag har en sjuk kiss och bajshumor och visst garvar jag när man ser detta men samtidigt så är det så djupt tragiskt. Har vi inte kommit längre än så här? Är detta hur vi vill lämna vårat avtryck på jorden? Har dessa människor riktiga arbeten de går till? Eller lever de på att fisa på andra på heltid?

Och sen ska vi inte tala om alla dessa dansande idioter som i var och varannan video står och dansar och ser hyperseriösa ut. Har jag missat ett memo att vi är med i en jävla musikal eller? Är verkligen folk så kåta på att få två sekunder i rampljuset att de gör vad som helst? Och de värsta av allt är väl alla idioter som sitter och glor på eländet. Jag kan ibland när jag spelar ett historiskt spel eller ser en film från en svunnen tid drömma mig bort och fundera på hur det var att leva då. Vilda västern med indianer och cowboys, revolvermän och öppna landskap. Vikingatiden med långskeppen, plundringståg och skäggfagra krigare.

Vad ska människorna om 100 år se när de slår i historieböckerna om oss? Ett gäng idioter som postar allt som egentligen borde kvävts i sin linda och som gladligen visar världen vilka ytliga egocentriska narcissister de är? Som står i grupp och dansar som om de vore med i ett pojkband från 90-talet och blockar trafiken på en av New Yorks mest trafikerade gata. Hoppas i mitt stilla sinne att detta ska bli fruktansvärt omodernt och försvinna som ett svidande munnsår eller som en illaluktande fis i vinden. Om nu människan är beviset på intelligent liv på jorden är det då inte dags att vi vaknar till liv igen och visar det? Fortsätter det så här så är det aporna som snart köper biljetter för att se på oss. Läste en artikel att männsikan bara blir dummare och dummare och jag är faktiskt inte det minsta förvånad. Eller kanske är det så att jag bara börjar bli för gammal för den här skiten?

Är jag ensam om att tycka att denna tid är fylld med totalt hjärndöda individer?

<br />
Har du missat de andra delarna? Lipa inte, klicka här sötnos!

Vad Majsan vill se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan vill se mindre av 2024 (9)