Svenska
Blog
Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (3)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (3)

Då har vi då kommit in på upploppet på min lista vad jag vill se mindre av detta året. Nu är det bronsplatsen som gäller även om listans nummerföljd egentligen inte spelar någon roll. 

Superhjältefilmer (3)

Om ni hade frågat mig för några år sedan hade jag ärligt kunnat säga att jag aldrig skulle yppa dessa ord. Men nu sitter vi här, 2024 och jag måste säga att de senaste superhjältefilmerna gjort mig mätt. Proppmätt. Och vissa av dom har faktiskt fått mig att inbilla mig att jag haft magsjukan för jag vill liksom få dom ogjorda. Eller åtminstone osedda. Och för att komma från en sådan insnöad nörd som jag är som fullkomligt kastat mig över allt i trikåer på film som märkts med Marvel eller DC de senaste åren är det rätt överraskande. Jag har funderat på vad det var som kastade mig över kanten från kärlek till förakt och jag är inte helt hundra.

Men jag misstänker att det var någon gång när alla de älskade skådisarna man följt i deras många filmer som välkända trikånissar plötsligt skulle begravas och nya förmågor skulle skeppas in att anta deras roller. Ja, ni vet när Captain America gav bort sin sköld till Falcon, när Iron Man gick och blev pulveriserad och Thor flög iväg till en annan galax. Det var någonstans där de flesta meh-filmerna började. Meh är alltså ljudet som kom ut ur mig efter varje film där efter. Black Widow, Shang-Chi, Thor: Love and Thunder och för att inte tala om stinkbomben Eternals. DC började också släppa urk-filmer i form av Black Adam, Birds of Pray, Wonder Woman 1984 och Aquaman.

Innan hade jag en gyllene regel och det var att på bio såg man tre sorters filmer och de var Superhjältefilmer, Star Wars och pampiga äventyrsfilmer. Allt annat mås bäst av att ses hemma under en filt i sängen. Nu kan jag inte minnas när jag var på bio senast för filmfronten lider av stiltje. Sen känns det som om de försöker för mycket för att passa in i dagens ack så lättkränkta samhälle. Vi som läst serietidningarna vill ha våra hjältar så som de var skapade. I vårat huvud finns redan en bild av vår hjälte så vi vill helst inte att någon hipp Disneyanställd ändrar kön, hudfärg eller annat för att vara politisk korrekt. Vi vill ju ha det så autentiskt som möjligt. Kanske dom i stället borde skapa en ny hjälte bara? En som de kan pricka i alla boxar med?

Jag saknar dock de gamla filmerna och det gamla gänget, de kändes familjära och blev ett med rollerna. Kommer inte kunna se några andra ta över deras roller som det känns just nu. Ibland borde Hollywood pausa i sitt tänkande att bara rida på den senaste trenden. Man borde förstå att folk tröttnar av mer av samma hela tiden. Jurassic Park var en gång ett mästerverk till äventyrsfilm. 80 filmer senare, not so much. Transformer likaså, sen blev det robotdjur och annat trams. Sen höll jag på att glömma Vin Diesel och hans motorburna gängfilmer Snabb och Arg som den antagligen blivit döpt till i landet falukorv, The Fast and the Furious. Hur många svettiga bilfilmer kan man trycka ut egentligen? Man ska sluta när man är på topp, som Stenmark.

Eller landsförrädaren som min mormor Evy kallade honom när han la skidorna på hyllan. Så kära Hollywood, vi har sett alla bra hjältar nu. De ni mösar fram ur de dammiga lådorna nu är Superhjältarna inga ungar drömde om att vara som små. Den enda fortsättningen jag ser emot är Deadpool 3, för den kan liksom inte misslyckas. Den är typ den enda komedin jag skrattar helt spontant till och som tilltalar min under-bältet-humor. Det bästa hos DC just nu är faktiskt en serie, Peacemaker. Längtar mig fördärvad till nästa säsongen kommer. Samma där, Majsans sjuka humor i ett nötskal. John Cena är verkligen fenomenal i rollen Peacemaker och jag hoppas att det är en serie som kommer leva kvar länge med många säsonger framför sig. Så snälla 2024, låt de flesta trikåerna hänga kvar i garderoben detta året. Låt malarna har något att äta på. 

Är du trött på alla trikånissar?

Har du missat de tidigare delarna i min lilla lista och ligger nu i fosterställning och gråter dig till sömns? Oroa dig inte kompis, här är de tidigare delarna:

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (7)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (6)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (5)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (4)

HQ
Sneaky Pete var inte fy skam

Sneaky Pete var inte fy skam

För tillfället är jag helt insnöad på kanalen Amazon Prime Video. De andra kanalerna försöker locka mig tillbaka men Prime är lite som en skinande välslipad diamant bland zirkonerna. Och det är ju så det blir när du haft vissa kanaler för länge då du tömt dom på allt vettigt. Netflix har jag tröttnat helt på, känns som om det aldrig kommer några nya säsonger på serier jag följer utan bara nya serier om och om igen.

Och orsaken till detta fenomen är väl att Netflix är så upptagen med ständig förändring att de säger upp alla serier man har utan att man får se ett avslut. Det om något retar upp mig till förbannelse kan jag avslöja, för det betyder att jag lagt kopiöst mycket tid på att se något som aldrig får ett slut. Som att läsa en halv bok. Tänk att du bara har tre kapitel kvar på en dödsspännande bok du läst på i flera år och rätt som det är dyker herr Netflix upp med en tändare och eldar upp den. Så i stället för att börja se fler Netflix-serier som jag vet att de kommer avsluta när de missbelåtna tittar på tittarsiffrorna så har jag övergett den båten. Amazon Prime har de senaste månaderna roat mig, och det rejält.

Hittat många fina pärlor genom mitt zappande. Bosch Legacy, Reacher, Jack Ryan, Maktens Ringar. Sagan om Drakens Återkomst, The Boys och Absentia för att nämna några. Och nu då senast trillade jag in på ett bananskal på serien som går under namnet Sneaky Pete som får mig att icke så långsökt att tänka på Stinky Pete i Toy Story 2. I huvudrollen ser vi den underskattade Giovanni Ribisi och en av mina favoriter sen hans tid som methkokande högstadielärare, Bryan Cranston.

Och jag får väl säga att jag gillar historien om den smarta svindlaren och bedragaren Marius som norpar åt sig sin cellkamrats indentitet när han frigetts från fängelset för att undvika en gangsterboss ack så hårdhänta knogar. Hur han lurar in sig i Pete´s bortglömda familj och njuter av värmen som han själv aldrig haft men som även drar in honom i sina egna lögner och hemligheter för som vi alla vet har vi alla våra skelett i garderoben. Och somliga fler än andra.

Njuter av skickliga stötar och bedrägerier som ibland får en att sitta med en liten dum min när poletten trillar ner och man fattar att man blivit lurad på samma vis som hans offer i serien blivit. Så har du inte sett denna, så finns den på Prime att fiska upp en slö söndagseftermiddag. Själv sitter jag nu lite apatiskt och stirrar på rutan och vet inte vad jag ska ta mig till nu när jag plöjt igenom de tre säsongerna.

Vad ska man nu titta på? 

HQ
Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (4)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (4)

I början av detta året började jag, Majsan med min lilla lista på vad jag vill se mindre av detta året, 2024. Nummerföljden har egentligen ingen betydelse men det är tio punkter som ska avklaras och vi har nu kommit fram till nummer fyra. Häng med kompis!

Selfies (4)

Det finns vissa saker i livet som jag kanske inte riktigt förstår innebörden av, och en av dom sakerna är selfies. När jag växte upp var liksom inte fåfängd något positivt. Selfies är i mina ögon de mest meningslösa bilderna man kan ta. De fyller ju egentligen bara en funktion och det är ett ständigt fiskande efter bekräftelse och alla som ser din selfie vet att det är just det. Kommentarer som "Åh vad vacker du är!", "Wow, vad snygg du är!" dyker upp, men ibland ekar det rätt tomt under vissa bilder för folk har antagligen som jag tröttnat lite.

Vi har fullt upp med våra egna patetiska liv för att peppa och försäkra för folk att de ser bra ut. Alla har vi vänner som postar runt tjugo bilder på sig själva varje dag och nu för tiden vill jag egentligen bara skaka om dom och förklara att du duger precis som du är! Du är fan underbar och låt ingen annan jävel säga något annat. Och du är fan bättre än det här desperata ropet av ständigt SE MIG, ÄLSKA MIG, GILLA MIG Liiiite åtminstone. Vem fasen bryr sig om de 350 "vännerna" på Facebook gillar ens bild? Känner du ens dessa människor? Som aktiv hobbyfotograf ryser jag lite när jag tittar på bilderna för man vet att någon har tagit runt sextio bilder i sitt badrum och sedan suttit och synat dom med lupp och  granskat till förbannelse innan tre filter lagts på och de osäkert laddat upp den och sen sitter och väntar på domen från bödeln som består av den så kallade vänkretsen på sociala medier.

Ni vet de där som bara skriver på din sida när du fyller år, vilken dom bara kommer ihåg för att Zuckerbergs anställda påminner dom med en notis. De där som i smyg följer allt du gör men aldrig kommenterar eller gillar. Deras gunst vill du vinna. Kan vi inte istället komma överens om att de enda selfies som godkänns hädanefter är de med roliga grimaser? De som får någon att vika sig av skratt? Låt oss slippa tillgjorda leenden som övats fram framför spegeln i timmar. Putande läppar och tom blick som bara får mig att undra hur du lyckades hålla dig för skratt när du tog bilden. Selfies är den mest fantasilösa, själlösa bild man kan knäppa av om man inte är på någon grym plats som Eiffeltornet eller Kebnekajse. Eller om man inte har ett galet, roligt gäng med sig i bilden.

Annars blir den ju liksom bara höjden av självbeundran, av lite otäck egenkärlek. Får mig att tänka lite på snubben som gav Narcissist ett ansikte eller rättare sagt ett namn från den grekiska mytologin. Den vackre Narcissus som blev kär i sin egna spegelbild. Låter lika patetiskt som det var. Sen bara detta att folk är så ogenerade av att ta selfies på offentliga platser gör mig väldigt generad och jag får fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt åt det som pågår framför mig. På sätet mittemot på bussen när tjejen framför plötsligt börjar le helt så där creepy rätt som det är och stirrar in i sin mobil samtidigt som hon försöker hitta sin snygga vinkel vilket tar nån minut och under den minuten falnar inte leendet en sekund.

Hade hon gjort detta på 80-talet hade vi dragit på henne en bakåt knäppt vit skjorta och spärrat in henne. Eller hon som stannar helt på måfå på övergångsstället på en av Göteborgs mest trafikerade gata och övar vinklar och leenden som aldrig förr trots att flera bilar tutar för att be henne flytta på sig och påminna att det fasen inte är grönt längre. Nä, ska vi tumma på det jag nämnde innan? Bara grimarsselfies hädanefter?

Eller för varje snygg bild man lägger ut så måste man lägga ut alla 40 fula som det faktiskt tog att komma fram till den bilder? Eller ett annat tips som kräver mindre teknik, ta ett läppstift, skriv med stora bokstäver på din spegel "FAN VAD SNYGG DU ÄR". För det är trots allt bara hon/han som du måste övertyga för att må bra i hjärttrakten. 

Plågar du dina vänner med ständiga selfies? Eller rättare sagt, är du på någons skitlista?

Har du missat de tidigare delarna i listan oroa dig inte, här kan du läsa dom!

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (7)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (6)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (5)

<br />
 

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (5)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (5)

Jag fortsätter min lilla lista av saker jag vill se mindre av detta året och vi har nu redan kommit fram till nummer fem. Om det är nått Majsan hatar så är det när spel inte blir vad man tänkt sig och varje år blir besvikelserna många.

Spelutvecklare som lovar guld och gröna skogar (5)

Hasse Andersson sjöng om Guld och Gröna skogar men jag tror inte det var om spelindustrin han joddlade om men det gör däremot Majsan. Det finns tre sorters spelutvecklare som sänker mitt humör till det sämre. Den första är dom som det senaste året har gjort spel som lovat allt och levererat typ inget vilket alltså fått oss att längta som dårar för att sedan falla ner i bottenlös besvikelse när allt visat sig vara ett endaste stort luftslott. Lite som kejsarens nya kläder som visade sig bara vara en fluktare som heter Bengt-Ove med sin lilla pille i vädret. Som den senaste spelutvecklaren att göra precis detta var Fntastic med sitt spel The Day Before som skulle bli en The Last of Us-dödare av rang. Trodde vi ja.

Det hela visade sig vara århundradets spelbluff och allt var bara fejk. Allt från bilder till trailers var bara skickligt gjorda luftslott för att roffa åt sig en förmögenhet i investeringspengar. Så nej, inget mer sånt här tack. Jag såg faktiskt fram emot att strida mot zombies i ett ödelagt New York och ni snöp mig på näsan. Sen har vi ju även de utvecklare som är skickliga på att göra snorsnygga trailers som får det att vattnas i våra munnar men sedan levererar ospelbara och rent ut sagt fula spel så som TLOTR: Gollum som inte hade det minsta gemensamt med bilderna och trailers och även det borde vara straffbart.

Det är som att ta in mig i en godisaffär och säga att jag får bara titta på godiset, inte smaka. Vad är då meningen? Sen har vi då de allra värsta, och det är faktiskt de som gör spel som faktiskt är riktigt bra om man bara bortser ifrån att de släppt ett trasigt förbannat spel som de egentligen borde jobbat på ett år till så det faktiskt är färdigt när det landar i knät på gemene spelare. Men i stället så sitter man där med ett spel som buggar värre än Lotta Engberg och där du får gå som en äggsjuk höna och vänta på att spelutvecklarna ska ta en paus i från att sitta och räkna sina riksdaler i några minuter och jobba på en patch eller två för att göra spelet någorlunda spelbart.

För det måste ju vara det som fäller dom. Pengar. Girighet. För vi vet ju att de gör bra spel, de lyckas bara inte släppa dom kompletta. Idag när spel ruinerar en med att ett ynka spel går för nästan 900 spänn så tycker jag det är det minsta man kan begära. Att det är färdigt. Klart. Buggfritt. Jag har varken tålamod eller tid att vänta på att nån finnig programmerare ska laga det när jag väl börjat mitt spel och äventyr. Då hamnar den i dammhyllan, omedelbart för att aldrig mer se dagens ljus. Ingen annan bransch funkar ju så här.

Tänk dig att du köper en TV och när du väl kommer hem och kopplar in den så finns det inga kanaler. Du går argt tillbaka och frågar vad felet är och får då svaret att de ska fixa problemet snart. När de känner för det. Kanske imorgon. Eller kanske inte alls. Ingen skulle godta detta, ingen. Men vi gamers vi är tydligen rätt lättmanipulerade. Så snälla, söta spelutvecklare, behandla era kunder lite trevligare detta året. Inga luftslott, ingen skit och inga 1000-buggar spel tack. Visa oss den artigheten och respekten, tack.

Blir du irriterad på spel som inte håller måttet?

Har du missat mina tidiga delar av listan? Oroa dig inte, klicka här så kan du läsa dom!

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)

 Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (7)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (6)<br />
 

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (6)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (6)

Jag tänkte fortsätta med min lilla lista vad jag vill se mindre av detta året och nu har vi kommit till nummer 6.. 

Kränkta människor (6)

Jag är kränkt. De flesta människor använder det ordet lite väl frikostigt, precis som ordet rasist som börjar bli lite väl utvattnat. Kränkt. Om man slår upp det ordet så står det att det innebär att man fråntar någon dess värde. Att förnedra och förödmjuka. Men ska vi vara ärliga så kan du inte bli kränkt av att någon annan tycker något annat än dig. Att någon har en annan åsikt. Men det är ofta här kränktheten kryper fram hos folk. När det är något man inte riktigt förstår. Genom åren har jag upptäckt att folk som frekvent använder ordet kränkt är människor som livnärar sig som professionella offer.

Det är människor som använder sig av dålig stämning för att må bra, det är deras bensin. De letar efter saker att peta i, att hälla bensinen över. De älskar att skapa oreda och de överanalyserar precis allt. Varje mening du säger och varje skämt de hör. De letar efter fel i tron att alla egentligen vill dom illa. En kvinna i min närhet blev ett år väldigt upprörd att hennes väninna skickat henne ett julkort med en ensam tomte som gick i snön och menade att väninnan med detta ville säga att hon var en ensam och ynklig människa.

Själv skrattade jag högt och frågade om det inte bara var så att hennes väninna med denna handling velat vara omtänksam och visa att hon tänkte på henne i juletider men jag kan väl säga att vi inte kom överens om denna sak. Samma sak kan vi som skribenter råka ut för. Att folk överanalyserar det vi skriver, det vi skojar om och letar efter en annan agenda än vad vi menat. Det är svårt att försvara sig emot sådant, emot vad någon tolkar och upplever. Vi människor måste lära oss att diskutera i stället, att debattera. Att inte svara med total surhet för att någon annan inte håller med. Att inte bli arg på humor bara för att du inte förstår.

Och samtidigt måste man förstå att allt handlar inte om dig Mr.Kränkt. Utan det handlar om hur du väljer att ta emot det. Hur gör man då för att hålla sig borta från dessa humorbefriade offer till homosapiens? De älskar tydligen att lurka runt i olika sociala mediers kommentarfält där de går igång på att lipa högljutt för alla som vill lyssna över hur kränkta de är, så mitt tips är att inte ingå i någon som helst kontakt. Det går liksom inte att omvända en offerkofta och oftast vet de inte ens om att de är just en sådan. Du kan aldrig vinna en diskussion hur mycket bevis du har på din sida. Det man däremot kan göra är att omgärda sig med människor som ger härlig positiv energi i stället, som kan skratta åt sig själva och som inte ser allt så nattsvart.

Mr. Kränkt är en energitjuv som alltid kommer tro att världen är ute efter dom och hans vattenglas är alltid nästan tomt. Kort sagt är de rätt tröttsamma individer. Så detta året vill jag se mindre av dessa olidliga människor. Låt detta året, 2024 bli året då vi pratar om de viktiga sakfrågorna, då vi står upp för det som betyder något och inte tramsar runt om varje liten sak som någon retar sig på. Hur ska man komma någonvart om skivan bara hakar upp sig hela tiden? 

Vad vill du se mindre av 2024?

Har du missat de andra delarna? Här har du dom!

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (10)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (9)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (8)

Vad Majsan hoppas se mindre av 2024 (7)<br />