Fokusera för fasen på spelet Majsan!

Jag och min kompis köpte Crimson Desert ungefär samtidigt och vid varje samtal som äger rum frågar han hur långt jag kommit, som om vi medverkar i en tävling mot varandra och det är något slags race på liv och död. Han sitter pompöst och skryter om hur många uppdrag han klarat och hur många speltimmar han ligger på och jag har kommit på mig själv att förvandlas till Ljugar-Majsan. Varje uppdrag han nämner nickar jag igenkännande och säger ja, den har jag också gjort.

Jag skryter tillbaka att min gubbe är mycket starkare än hans som om vi gick i lågstadiet och dividerade om vems pappa skulle kunna klå den andras pappa. Ska sanningen fram så har jag knappt gjort några uppdrag om det inte räknas att man gjort lite fiskgröt och huggt några träd för en smed. Ska hemligheten fram så har jag förvandlats till något av en lallare, en sådan där som bara flummar runt helt betagen av den vackra världen och allt runt omkring mig.

Jag råkade spendera allt för många timmar i går med att bara fånga olika insekter som en förvirrad buglady. Vad jag ska ha dom till vet jag inte, men vad jag där emot vet är att jag antagligen har fler insekter än min kompis i byxfickan. Sen fick jag en yxa i ett uppdrag och rätt som det var kunde jag inte gå förbi ett träd utan att hugga ner det i småbitar. Hemsk känsla när man plötsligt såg sig själv som den där ondingen i Avatar som dödade alla träden på planeten Pandora. Och nu var det jag Majsan som sabbade Pywell med min yxa som någon slags anti-trädkramare. Jag mådde dock lite bättre efter jag kattnappat några kissar och tvångsklappat dom i fyrtio minuter i jakt på full tillit. Sen tänkte jag då att det var dags att göra lite nytta, dags att följa den röda tråden och ta tag i några huvuduppdrag så jag satte på mig min finaste rustning för man vill ju liksom "look the part" som om jag var på väg till en arbetsintervju.

Tyvärr hände det något på vägen dit. Nån jättelik man som antagligen hette Rolf om jag skulle gissa behövde hjäp med att hitta lite järn och totalt ovetande om mina meriter så räckte han över en hackyxa till mig och sedan var allt med nytta och huvuduppdrag glömt. En Majsan, glad i hågen trampade iväg med muntra steg mot skogen sjungande på dvärgarnas låt ur snövit, "Hej Hå vi till vår gruva går!" och det är nu där jag varit på tok för länge. Jag hackar på alla stenar jag ser och fyller mina kalasbyxor med ädla mineraler så som en gamling fyller sina byxor med skit om blöjan inte räcker till. Men frågar min kompis så har jag fullt upp med storyn. Ni vet, besegrar bossar, reser i graderna och är en fulländad krigare.

Jag avslöjar inte att jag ständigt råkar trycka in smygarknappen så min karaktär ser ut som den där puckelryggen i Notre Dame och jag avslöjar inte heller att jag råkar avfyra min pilbåde mot oskyldiga bybor var och varannan minut och gjort stämningen lite väl plågad och knystad ibland. Kanske borde ge mig hän med att lära mig styrningen komplett men jag råkar ju ha så trevligt med att fånga spindlar, hugga ved och mineraler att allt annat får vänta en stund.

Tack och lov är vännen min en obildad "Brute" som antagligen varken kan läsa eller skriva och aldrig fått för sig att läsa något så trivialt som en blogg, än mindre min så min hemlighet är säker. Min karaktär Kliff, eller Cliffy Barnes som jag döpt honom till efter min favoritskurk från Dallas kommer fortsätta vara tuffare än hans Kliff. Det han inte vet har han ju inte ont av. Hoppas bara att han inte håller sig vaken om natten med att gråta ner i kudden och ligger i fosterställning av tanken på att en tjejs Kliff är grymmare än hans Kliff. Tänk om han hade vetat att min Cliffy B var en simpel vedklyvare och fjärillsfångare? Jag hade aldrig hört slutet av det. Tur att mina läsare inte är några tjallare. Ni vet Snitches get stiches och allt det där om ni får för er tanken att sjunga.

Flummar du iväg i spel eller är du strikt som spelare?