Fredagsmyset som kom av sig

Kvällen började perfekt så som fredagsmys ska hanteras. Det grillades och åts god mat i vänners goda lag på altanen tills den lite kyligare luften jagade in oss när solen gått ner. När ögonen började gå lite i kors bröt vi upp och jag kastade BH:n och kröp ner gott under en filt och satte på en bra film att däcka till så här efter en lång arbetsvecka och tuggade Pollygodis som en hamster i takt med filmens intrig. Dock hann jag inte komma så långt i min film som var av det läskigaste laget då en tyst paus i filmen överröstades av ett skrik som inte kom från TV:n. Min storasyster Tessan skrek som en stucken gris inifrån garaget och jag rusade dit och slet upp dörren som går från hallen in till det trånga utrymmet. Långt borta vid porten står hon, systrami och skakar ynkligt och pekar emot mig, stammar fram ordet spindel.

Jag log inombords för min syster lider av en fruktansvärd spindelfobi, jag snackar alltså om att hon blir paralyserad av skräck och har en förmåga att förstora de små spindlarna till håriga monster stora som blåmesar och sen visar det sig att de är som en lillfingernagel. Jag som står i dörrposten börjar sakta vrida på mitt huvud mot punkten hon pekar emot, som råkar vara precis vid sidan av mig. Jag förväntade mig att se det vanliga, en ynklig liten stackare som behövde hjälp att bli utlyft. Jag såg honom innan jag såg honom. Alltså jag såg något svart i min ögonvrå, något stort. När jag väl la blicken på honom hände två saker. Nummer ett, jag blev chockad av hans storlek och jag som inte bryr mig det minsta om spindlar i normala fall höll på att bajsa ner mig. Nummer två, jag smällde igen dörren till garaget och lämnade min spindelfobiska syster ensam med herr anabola, Big Berta som han nu även kallas.

Det sista jag hörde var hennes hysteriska rop på hjälp. Det var liksom min första reaktion. Att lämna henne åt sitt öde. Två sekunder senare vaknar förnuftet till fånga. Eller förnuftet. Om förnuft är att i bara trosor och t-shirt hoppa i världens största gummistövlar och beväpna sig med både sopborste och bordsben och kroka i ett rengöringsspray vid höften på trosorna som om jag vore John Wayne på väg till en duell i skymningen. Som sidearm valde jag mitt starkaste hårspray, "Wellas ultra strong" men inte ens det fick mig att känna mig trygg. Sen började operation rädda Drutten som min syster så kärt kallas av mig sen barnsben. Och med rädda Drutten menas döda den förbannade monsterspindeln. Nu vet jag att det sitter ett gäng djurvänner där ute och läser och förfasar sig, men det var spindeln eller vi.

Bara en blick på honom och jag misstänker att det är han som gjort att det är mindre katter på gatan än var det brukar vara. Han ser ut som om han kunnat äta en eller två till frukost. Medans han funderade på att dricka vårat blod till kvällsmat. Mordet på Tage som jag efter ett tag döpte honom till, för han såg ut som en Tage på nått vis blev en utdragen historia. Jag sprang runt lite villrådigt i garaget och visste inte hur jag skulle ha ihjäl honom. Han var ju så stor och han satt så illa till. Tänk om han trillar till golvet och sticker in bakom frysboxen? Jag stod nog i över tio minuter och resonerade med mig själv samtidigt som min spindelrädda syster stod utanför garaget och hejade på mig likt en lynchmobb från medeltiden. Tillslut tog jag borsten och tryckte till. Hade bara inte tänkt på att håren på borsten mer klappar spindeln än dödar den så det blev mer ett hysteriskt borstande av spindel Tage. När jag var klar hände det som inte fick hända.

Min syster avkrävde proof of killing, ni vet som maffian haft i många år. Ett huvud som bevis eller ett långfinger. En kropp som visar att fanskapet har gått vidare till Nangijala eller till det gröna slätterna i norr eller vad nu spindlar sticker när det är dags att ta på sig träfracken. När jag lyfte på borsten fanns inte ett spår av spindeln. Jag skakade borsten, ingenting. Så jag dränkte in borsten i både hårspray och rengöringsmedel.  Med en gång börjar den där klådan på kroppen. Den krypande känslan att han kanske gjorde ett hopp på 1,78 cm och landade i min frilla? Men nej, nu kanske han är på ryggen? Skinkorna? För det kryper och kliar verkligen överallt. På väg ut genom garaget slänger jag ett öga vid den stora porten och se på fan om inte Tage hade en lillebror som även han går på Anabola Steroider och blivit doppad i kärnavfall och muterat. Broder Sten fick även han smaka på borsten innan tvagning med hårspray så jag misstänker att när vädertjejen på TV4 presenterade morgondagen och hela helgens väder med regn och åter regn är det mitt fel för alla vet ju att dödar man en spindel kommer det bli regn. Så förlåt på förhand eller förhud att jag sabbat erat strandhäng imorgon.

Krypningarna fortsatte men börjar nu ge sig lite smått. Detta efter att jag gick och hämtade ett badlakan och la under den obefintliga springan under dörren in till garaget. Så Tage inte kan ta sig in om han nu undkommit Majsans illdåd. Alltså jag har sett många husspindlar i mina dar men denna satan är nog den som gav Spindelmannen hans krafter. Denna lille jävel bänkpressar nog på max på gymmet varje kväll fem dagar i veckan. Detta stora as är som tagen ur spelet Dolmen, och lika svårdödad som krypen i spelet. Jag har aldrig sett spindlar stora som tennisbollar i Sverige innan. Kanske han är här på turistvisa eller bara liftat i en banankartong? Så nu säger Majsan god natt. Kände att det var viktigt att få ut ordet, om jag nu inte överlever natten. Om så är fallet så vet ni vem min baneman är. Så vad har jag då att visa upp efter denna kväll? Nervösa ryckningar under ögat? Check! Kryp i kroppen? Check! Grannen har sett mig i underkläder och gummistövlar? Check! Död monsterspindel? Förhoppningsvis. Känner mig redo att ta Ryssen om han får för sig att komma, i gummistövlar och med bordsben och en flaska hårspray.

Tips på framtida vapen och överlevnadstips mottages tacksamt inför en framtida spindelinvasion. Vem vet, Tage och Sten kanske har en stor släkt?