Fejk-Japp kallar min syrra mina inköp av den finska härligheten Tupla. Och ja, loggan är löjligt lik men innehållet är allt annat än den samma. Och en chokladbit skapad av bastubadare måste hålla en helt annan nivå av godhet än en lättsåld Maraboukaka som ständigt slängs i ditt ansikte vid varje affärs kassalinje. Tuplas chokladbitar var för ett tag sedan lite svårhittade och jag fick alltid besöka min lokala Rusta för att få min kakaokick men nu finns de tack och lov på de flesta matbutiker i stan.

Men så i helgen så var jag och hjälpte min gamle far att skaffa hem jord inför vårplanteringarna och så att jag kunde gå runt och skrika "I got a jar of dirt" och när vi skulle betala för sagda jord vid kassadisken fick jag ögonkontakt med en Tupla som aldrig passerat mina läppar innan. Tupla Double Layer Banana. Asså jag gillar banan i alla former. Som yoghurt, som glass, skumbananer men även äta bananer helt upp och ner. Ja, jag tar bort skalet först förstås för Majsan har faktiskt lite klass trots allt. Så sagt och gjort, inte missar jag att smaka på en chokladbit med banansmak för inget gifter sig bättre med choklad så som en guleböj!

Så vad tyckte då Majsans eminenta smaklökar om detta ihopkok? Riktigt god! Fin chokladsmak och mycket smak av banan. Så nu får jag väl ursäkta mig och köpa jord varje fredag så jag får tag i fler av dessa godingar för jag har inte sett den i fler affärer trots att jag efter en googling ser att den släpptes redan förra året. Så sorry att jag är sen på bollen, men för mig är detta en nyhet. Frågan är vart jag ska förvara all jord i min lägenhet? Kanske Tupla är orsaken till att finnar vinner pris för det lyckligaste folket år efter år? För inte kan det vara bastu, björkris och vodka i allafall.

Har du smakat på Tupla Guleböj edition?

För en vecka sedan hamnade vi i samtal om de bästa snacksen här på redaktionen och det är ju inget konstigt i det. Det mesta diskuteras hett i våran grupp och åsikterna är många och väldigt delade och Snacklife Matters liksom. Någon gapar om jordnötsringar, andra krigar för Sourcream & Onionchips och jag gör som jag brukar och höjer mina älskade grillchips till skyarna för alla vet att dom är det bästa som gjorts sen ostmackan skapades. Men mitt i allt höjs plötsligt en röst från skogarna och ut kommer ordet "Ostkrokar" på sån där lugn Jämtländska.

Tystnaden blev total så man kunde höra en fis i tarmen på Mackan och alla stirrade på mannen som piskar sig själv med björkris när han spelar på sin Switch bara för att bevara sitt finska arv och för att han tycker det är skönt. Ostkrokar? Vad är det för något? Är det dom där som säljs på babyavdelningarna som man ger till småttingar som precis fått tänder och som man alltid råkar trampa på när man hänger med trötta småbarnsmammor? Nä, tydligen heter dom Majskrokar. Stirrar fortfarande frågande på mannen som sover med en morakniv i sina vita tubsockar och som säger Perkele till typ allt.

"Eh, de är dom där spröda ostböjarna". Jaha, han menar OSTBÅGAR? Men nej, han vägrar ta ordet i sin mun. Ostkrokar VS Ostbågar är alltså frågan, men vi vet ju alla vilket det rätta svaret är på den frågan även om jag råkade springa på en stor låda fylld av Eldorados Ostkrokar på Willys idag.

Men vad vet Eldorado egentligen om snacks? De gör ju trots allt precis allt från apelsinmarmelad till diskmedel. Men låt oss kolla med en tillverkare som enbart gör Snacks, låt oss kolla med OLW. OSTBÅGAR. Vad säger Estrella då? OSTBÅGAR. I rest my case, Mäki. 

Vad säger ni kära läsare? Ostkrokar eller Ostbågar? Och när vi ändå har er uppmärksamhet, säger ni Käx eller Kex? Laaaakrits eller Lackrits? Och sist men inte minst, hänger man toarullen med pappret framåt eller bakåt? P.S Det är nu man synar vilka som är normala och vilka som är psykopater.  

Crimson Desert är det spel som för tillfället underhåller mig här i det Liljegrenska residenset. Varje morgon när jag vaknar på detta underbara påsklov så startas skördetröskan igång, alltså min PS5 och jag gnuggar mina händer i förväntan. För till skillnad från min kollega så gillar jag Crimson. Kanske för att jag inte följt storyn för fem öre? Jag förstår inte hälften av vad jag gör det ska erkännas men jag gillar att utforska denna otroligt vackra och gigantiska värld och sandlåda och jag har nog aldrig stött på en större värld än denna tidigare.

Tyvärr har jag kört mycket i det blinda för som vanligt kunde jag inte hålla mig i kurs, utan i stället gav jag mig av ut i vildmarken med kassa vapen, en tunika vars enda jobb är att täcka mina sexiga mansskinkor och inte ett endaste mynt i fickan. Så man kan egentligen säga att jag är som alla män när en Ikeamöbel ska sättas ihop, jag skiter alltså att helt titta i instruktionsbladet och inbillar mig att det kommer gå vägen bara för att jag har en tilltro på min egna kapacitet som gränsar till Trumps tilltro om att han är det bästa som hänt mänskligheten.

Så det var Majsan och min lilla Pålle som satte av i solnedgången och bara red runt för att upptäcka och hitta en massa kul grejer och platser. Och visst hittade vi en massa kul saker, men problemet var att jag inte kunde ta grejerna jag hittade. Efter att ha mördat en stackars bandit av misstag och hittat en mask gled poletten ner att den måste man kanske ha på sig när man stjäl och så var fallet. Sen hittade jag en platta i marken som jag ställde mig på så den började lysa tjusigt blått men inget hände. Kliade mig i huvudet och kollade in symbolen som kom fram på kartan men den sa mig heller ingenting. Efter att jag hittat två stycken gick andra poletten ner att det var en teleport som gör det möjligt att snabbresa.

Varför kunde de bara inte skriva det morrade jag för mig själv. Var sedan på några timmars stöldturné med min nya mask och plundade herrgård efter herrgård så jag nästan fick dåligt samvete. Tänk om rikingarna inte skulle kunna äta ripa och gåslever nu? Hittade en hälare men påsarna jag snott gick inte att sälja. Insåg då att man måste öppna upp dom manuellt för att få fram innehållet. Tack, då vet jag. Har jag sagt att jag hatar att inget veta och att fumla i mörkret? Har hittat nycklar som inte passat i några som helst dörrar i närheten och vips gick jag in i ett grannhus och där passade den logiskt, det tackar vi för.

Jag har snurrat mig trött på cylindrar på kassaskåp innan jag efter många om och men insåg hur löjligt lätta de var att lösa men skam den som ger sig och skam den som erkänner vilken idiot man är. Sen mitt i ett samtal med en kompis som också spelar samma spel så gnällde jag lite just om att man inte får några jäkla ledtrådar till vad man ska göra och då höll fanskapet på att skratta ihjäl sig och frågade om jag som vanligt dampat iväg på egen hand. Tydligen känner han mig bättre än jag känner mig själv. För tydligen ska man inte göra det förän efter man kört runt 10 timmar av uppdrag. Första tio timmarna är ju en tutorial, skrattade han bullrigt i luren på mig. Själv skrattade jag med men bara ljudligt. Inombords så marinerade jag i min egna irritation. FAN....

Så sen någon timme tillbaka har jag försökt svälja min äventyrslystnad och mitt vanliga galna spelsätt och bara följt den tråkiga raka röda tråden. Och vet ni vad? Allt jag suttit och muttrat och svurit om berättas där. Snabbresor och annat nödvändigt dök upp efter bara några minuter och jag sitter som ett dumhuvud. FAN. Men jag kan inte hjälpa det, man kan inte släppa av Majsan i en öppen spelvärld och inte tro att hon kommer leva loppan och ska uppleva precis allt inom en timma.

För jag slår vad att min karta är mer detaljerad efter de få timmar jag spelat än de som lagt över 50 timmar i Pywel. Likt en satans flipperkula har jag ridit från ena sidan av den gigantiska kartan till den andra. Jag har sprungit upp för en bergsvägg som en jäkla bergsget bara för att bli ihjälriven av Björne som tydligen  lämnat både snigel och magasinet hemma.

Jag har råkat halka ner från en klipphylla och landade i ett banditläger av misstag och fick springa för mitt liv med 200 arga skäggiga hipstermän efter mig. Men nu ska jag vara duktig och bara följa tråden ett tag. Ni vet sitt vackert, rulla runt och ligg. Jag får se det på den ljusa sidan, jag har slutat att vådaskjuta stackars bybor med min pilbåge i allafall. Framstjärt, eller jag menar framsteg. Alltid något. Så har du kört som jag, gör om och gör rätt. Bit i det sura äpplet och kör storyn ett tag så klarnar det mesta upp sig ska du se.

Har du som jag svårt att inte vara precis överallt i ett sådant här stort och fritt spel?

Dörren smälls upp och in kommer Majsan i sin finaste rustning som glänser som solen och likt en pundare på jakt efter sin nästa fix börjar jag rafsa runt i huset på jakt efter allt av värde. Ja, även det som antagligen inte har något värde åker ner i mina fickor som rymmer det mesta, svärd, sköldar och en och annan klubba. Så länge det inte står "Steal" så åker det ner fortare än kvickt i fickan och att tanten som tydligen bor i huset står brevid och rör i en gryta stoppar mig inte, jag tar grytan också och paltorna hon har på sig.

Majsan kör taktiken vissa lever efter på hotellbesök. Är det inte fastspikat så är det ditt om det så är en badrock eller en papperskorg som det står Scandic på. Och så här fortsätter det. Riddar-Majsan kommer till en taverna och vips så dyker långfingrade Winona Ryder upp i mig och tre gafflar och en morot hittar sin väg ner i fickorna som rymmer Grekland och kanske en kanot. En potatis slinker ner i fickan samtidigt som köksan hälsar glatt på mig och jag gör det verkligen helt utan att skämmas nästan som att peta näsan framför den man för ett samtal med.

Och det är just detta som gör att jag ligger sömnlös i min säng i natt. Vad tänker alla dessa NPC:s om mig som spelare egentligen? Där sitter de i tryggheten av sina hem och så sparkas dörren in och självaste stor-kleptomanen stampar in och roffar åt sig allt de äger och antagligen jobbat hårt för att få. Samma sak när någon blivit dräpt av vakterna och man passerar, det första man gör är att söka igenom om det finns något av värde på den stackaren där han ligger och blöder ut även om hans änka sitter och gråter brevid. Ja, jag vet det är antagligen bara en till morot eller en ynka shilling men man vet ju liksom aldrig.

Vi är alltid så måna om att vi ska ha hög level av karisma så vi kan charma och muta och få bra priser hos handlare men att man antagligen beter sig som en mugglare 24/7 räknas inte i en gamers rättspraxis. Och jag måste verkligen te mig som en riktig rövhatt i spelets värld. En bonde ligger i sitt grönsaksland och jobbar när glupska Majsan passerar på hästrygg och snabbt förvandlar hans så grönskande salladsplantering till en sandstrand på Kanarieöarna. En stund senare kommer jag till ett fort där soldaterna gör sig redo för en ankommande belägring.

Ena stunden står vapen uppradade som ett välutrustat smörgåsbord och sekunden senare traskar jag iväg, eller traskar kanske är en överdrift. Jag asar mig fram sakta som om jag försöker hålla ihop skinkorna och inte göra på mig, men ska sanningen fram så har jag passerat min bärgräns. Alltså jag kan bära 112 vapen men inte 112 vapen och en påse druvor. Då kan jag knappt röra mig och inte heller snabbresa. De stackars NPC:erna kan alltså bara se hur ärkeskurken försvinner ett steg i taget med alla deras vapen och det finns absolut ingenting de kan göra för att stoppa mig.

Tänk att folk är oroliga för att AI ska slå tillbaka. Jag däremot är rädd den dagen NPC:erna ser sitt egna värde och vill ha sina egna äventyr och tar vapen emot oss alla självupptagna hjältar som utnyttjat dom i årtionden. Mest är jag rädd att Lydia som jag så snällt döpte till Klamydia i Skyrim ska ge igen för alla de hundratals timmar som jag enbart använde henne som en simpel packåsna. Från Winterhold till Falkreath, från Rift till The Reach.

Och jag vet att det är nått skumt med denna NPC för efter 250 timmar av bärande och släpande så gick hon magiskt upp i rök. I röken försvann även hela min arsenal av finfina vapen som jag tvingat henne att bära runt på. Runt 100 timmar senare hittade jag dock henne, latande runt en öppen brasa i ett fint hus i Whiterun som jag tänkte råna i skydd av natten och där satt hon med fötterna högt. Rena divalaterna och inte gick det att kommunicera med henne heller så att jag kunde få tillbaka mina dyrgripar. Bug säger vissa, de första stegen mot NPC-Anarki säger jag.

Vad ser NPC:erna när de tittar på dig?

Jag och min kompis köpte Crimson Desert ungefär samtidigt och vid varje samtal som äger rum frågar han hur långt jag kommit, som om vi medverkar i en tävling mot varandra och det är något slags race på liv och död. Han sitter pompöst och skryter om hur många uppdrag han klarat och hur många speltimmar han ligger på och jag har kommit på mig själv att förvandlas till Ljugar-Majsan. Varje uppdrag han nämner nickar jag igenkännande och säger ja, den har jag också gjort.

Jag skryter tillbaka att min gubbe är mycket starkare än hans som om vi gick i lågstadiet och dividerade om vems pappa skulle kunna klå den andras pappa. Ska sanningen fram så har jag knappt gjort några uppdrag om det inte räknas att man gjort lite fiskgröt och huggt några träd för en smed. Ska hemligheten fram så har jag förvandlats till något av en lallare, en sådan där som bara flummar runt helt betagen av den vackra världen och allt runt omkring mig.

Jag råkade spendera allt för många timmar i går med att bara fånga olika insekter som en förvirrad buglady. Vad jag ska ha dom till vet jag inte, men vad jag där emot vet är att jag antagligen har fler insekter än min kompis i byxfickan. Sen fick jag en yxa i ett uppdrag och rätt som det var kunde jag inte gå förbi ett träd utan att hugga ner det i småbitar. Hemsk känsla när man plötsligt såg sig själv som den där ondingen i Avatar som dödade alla träden på planeten Pandora. Och nu var det jag Majsan som sabbade Pywell med min yxa som någon slags anti-trädkramare. Jag mådde dock lite bättre efter jag kattnappat några kissar och tvångsklappat dom i fyrtio minuter i jakt på full tillit. Sen tänkte jag då att det var dags att göra lite nytta, dags att följa den röda tråden och ta tag i några huvuduppdrag så jag satte på mig min finaste rustning för man vill ju liksom "look the part" som om jag var på väg till en arbetsintervju.

Tyvärr hände det något på vägen dit. Nån jättelik man som antagligen hette Rolf om jag skulle gissa behövde hjäp med att hitta lite järn och totalt ovetande om mina meriter så räckte han över en hackyxa till mig och sedan var allt med nytta och huvuduppdrag glömt. En Majsan, glad i hågen trampade iväg med muntra steg mot skogen sjungande på dvärgarnas låt ur snövit, "Hej Hå vi till vår gruva går!" och det är nu där jag varit på tok för länge. Jag hackar på alla stenar jag ser och fyller mina kalasbyxor med ädla mineraler så som en gamling fyller sina byxor med skit om blöjan inte räcker till. Men frågar min kompis så har jag fullt upp med storyn. Ni vet, besegrar bossar, reser i graderna och är en fulländad krigare.

Jag avslöjar inte att jag ständigt råkar trycka in smygarknappen så min karaktär ser ut som den där puckelryggen i Notre Dame och jag avslöjar inte heller att jag råkar avfyra min pilbåde mot oskyldiga bybor var och varannan minut och gjort stämningen lite väl plågad och knystad ibland. Kanske borde ge mig hän med att lära mig styrningen komplett men jag råkar ju ha så trevligt med att fånga spindlar, hugga ved och mineraler att allt annat får vänta en stund.

Tack och lov är vännen min en obildad "Brute" som antagligen varken kan läsa eller skriva och aldrig fått för sig att läsa något så trivialt som en blogg, än mindre min så min hemlighet är säker. Min karaktär Kliff, eller Cliffy Barnes som jag döpt honom till efter min favoritskurk från Dallas kommer fortsätta vara tuffare än hans Kliff. Det han inte vet har han ju inte ont av. Hoppas bara att han inte håller sig vaken om natten med att gråta ner i kudden och ligger i fosterställning av tanken på att en tjejs Kliff är grymmare än hans Kliff. Tänk om han hade vetat att min Cliffy B var en simpel vedklyvare och fjärillsfångare? Jag hade aldrig hört slutet av det. Tur att mina läsare inte är några tjallare. Ni vet Snitches get stiches och allt det där om ni får för er tanken att sjunga.

Flummar du iväg i spel eller är du strikt som spelare?