Svenska
Udda spelminnen

Udda spelminnen

Har följt Big Bubbens och Världens Bästa Bloggares resa med "Ett enda spel". Har fått ta del av många spelminnen här och det har fått mig att fundera över alla spel jag har spelat sedan 1988 när jag officiellt blev en som spelar.

Min första stationära videospelsgrunka var en Commodore 64. Mina två då bästa polare hade varsin, så det var givet att jag också skulle ha en. Jag sparade mina månadspengar, presentpengar och samlade pant i 9 månader. Då hade jag fått ihop 700 kronor. På den tiden, barn, så fanns något som hette Gula tidningen.  https://www.gulatidningen.se/

och där sålde man prylar. Farsan älskade bra deals som följd av att vara ensamstående farsa till tre pojkar. En dag hittade han ett C64 med två dosor och 500 (!) spel. Haken var priset. 1400 spänn. Men farsgubben sponsrade med halva summan. 

Någon diskdrive hade jag aldrig, men jag gillar att organisera och tog mig snabbt an uppgiften med att katalogisera varenda kassett. Komplett med sifferangivelse. Medan jag metodiskt plöjde igenom en kassett med 150 spel så dök det upp ett spel på siffran 232: Samantha Fox Strip-poker. Jag visste inte vad strip-poker var 3 månader innan min 9årsdag, men Samantha Fox kände jag till. Har tom hennes Satisfaction på vinyl. Min första vinylskiva tom 😁. Mer än så tänkte jag inte på spelet. Men farsan hojtade från soffan. "Startaa, poika!" Farsan talar en blandning av finska och meänkieli.

Sen fick jag sitta där och klura ut vilka händer som var bra. Det listade jag aldrig ut. Men jag listade ut hur man kunde slå spelet genom att betta livligt. Fem skärmar senare var spelet knäckt. Förbryllat tittade jag på ett par pixeltuttar medan farsan log glatt i soffan. 

Det tog mig några år att lista ut att farsan är fan av storbystade damer och då trillade poletten ner 😅. Detta är, vid sidan av Punch Out, det enda spel där farsan faktiskt tittat och hejat. Annars tyckte han att TVspel var fördummande, fjolligt och något endast veka svenskar ägnade sig åt. 

Men där och då delade vi trots allt ett ögonblick. Även om jag själv inte förstod det. 

Samantha Fox och min fars ickekomplexa relation till hennes byst skulle även förekomma i en desperat akt av att utplåna ev homosexualitet några år senare. Men den anekdoten lämnas åt en annan dag och en annan bussresa.

Men finge jag välja ett enda spel till C64, vad blev det då? Bra fråga. Jag minns ett Marvel-spel där man kunde vara antingen Spindelmannen eller Kapten Amerika. Kommer inte ihåg titeln. Men det var fränt som fan.

HQ

Super Smash Bros Melee- jag har gjort bort mig

Sedan jag fick hem spelet så har jag inte startat det. Viljan finns, men just nu saknas tiden/energin. Min vårtermin såhär långt har varit ovanligt krävande.

Min son har precis utmanat mig dock. Som den tävlingsmänniska jag är så meddelade jag att en burk rövpisk öppnats och att pojken kan förvänta sig smörj och smädelser.

Sen kom jag på att pojken "hundraprocentat" smash brawl medan jag inte gjort en enda rond i något av svitens bidrag. Jag inser nu att jag kommer få smisk deluxe 😳.

Återkommer med reflektioner.

HQ
GameCube-prylen växer

GameCube-prylen växer

Rätt bra månad. Hela vintern har det varit rätt dött och så i mars skräller det till med hela 4 spel till samlingen.

Idag anlände Simpsons Hit n' run. Ett spel jag inte ens spelat, men har alltid varit nyfiken. Som mången barn av min generation så var jag med när serien hade Sverigepremiär på TV3. Jag var ett stort fan. Men tror att jag slutade följa serien nån gång kring när filmen släpptes (som i sin tur är rätt bra, tycket jag).

I spelväg har jag ägt tre spel: Bart Simpson vs the Aliens på NES. Ett utskällt spel här och där, men jag gillade det. Satt fast på sista banan tills jag fick tips av klasskompis om att leta upp lilla Maggie. Hade även Bart Simpsons Nightmare på SNES. Snyggt som faen, urusel spelmekanik. Blev en parentes där och då. Och så hade jag Krusty's funhouse också. Men det bytte jag till mig på gamla TVspelbörsen för att det var det enda mitt inbytesvärde räckte till som jag inte redan ägde 😁. Föll mig aldrig i smaken dock.

Så kommer vi nu till detta spel. Det sägs att det hämtat inspiration från GTA 3. Vet inget om det. Men gillar Crazy taxi en hel del och även om jag förstår att Road rage är Simpsons-motsvarigheten till det.... Så tänker jag ändå att detta spel säkert kan stimulera mig nog så mycket ändå.

Den som lever får se.

Dags att resa igen

Tidigare har jag kommit ut med Den Stora Skammen. Att jag är illa berest. Fram tills för två år sedan hade jag endast besökt ett enda land: Suomi. Jag har för all del rest runt så gott som hela Sverige och Finland. I Finland är det endast områden kring Karelen som aldrig besökts. I Sverige har jag besökt alla landskap förutom Öland, Gotland, Dalarna samt Dalsland. Men hur högt smäller "En gång blev jag jagad av en yster älg på Dundret i Gällivare" när någon pratar om att ha gått med tiger i koppel i Phuket? Spoiler: inte särskilt mycket. 

Men med små steg har jag börjat råda bot på Den Stora Skammen. Jag besökte de vandrande sanddynerna i Danmark samt skrev ihop en fysiklektion kring där Skagerrakk möter Kattegatt. Och sjöng mitt lov över ett land där man kunde köpa mellanöl precis överallt.

Året därpå besöktes Rom (+Vatikanen=två stater i en smäll 😁). Under resan hem befäste jag mig som en "Worldtraveller i vardande".

Iår blir det England och då med fokus mot London. Nu himlar du säkert med ögonen eftersom: London, där har ju alla varit. Tanken här är att jag vill besöka ett land där jag klarar mig verbalt lika lätt som här hemma. Min fru har varit där så då finns lite erfarenhet att ta del av. Och eftersom jag varit Tottenham-supporter sedan 1990 så kommer en match sannolikt att ses (ja, jag har kollat matchschemat och en match mot ett ej superstort lag spelas, dvs ej utsålt. Än.)

Så nu frågar jag er som varit i London: vad rekommenderar Du att man kikar på? Jag är ganska svennebanan såtillvida att jag gärna tittar på givna turistattraktioner, bucketlist-tänket. Men det jag gillar är där man möter landet mer "på riktigt". Min Rom-resa tex nådde zenit när vi stängde av gps:en och gick dit näsan pekade. När jag någon timma senare diskuterade fotboll med en pensionerad taxichaffis över en grande birra i en lokal med liberal syn på cannabis tyckte jag livet var mycket lustigt och givande. 

Och finns några som inte älskar att flyga? Jag är inte flygrädd. Jag är rädd för att planet ska upphöra med själva flygdelen. Hur hanterar ni detta isf?

The day after tomorrow × 3

Sedan vecka 8 har jag undervisat om värme, väder och tryck I fysik, åk 7. Ett område som inte är helt lätt att göra spännande och roligt, upplever jag. Så jag var rätt så taggad när jag under planeringen vecka 7 kläckte idéen att se "The day after tomorrow" med samtliga klasser. Syftet blir att notera alla fysikaliska fenomen och börja resonera med hjälp av naturvetenskapliga förklaringsmodeller. 

Bonus att eleverna tyckte om filmen, som jag själv faktiskt gör. Och det blev många bra diskussioner om hög-/lågtryck och spännande förslag kring om en ny istid faktiskt skulle kunna binda upp koldioxid i den mängd som filmen föreslår. 

Men fan i mig alltså. Även om man gillar en film så är det bra mäktigt att se samma tre ggr inom loppet av fem dagar.

Inatt drömde jag att Dennis Quaid gjorde inbrott och stal mina spindlar.

Jag behöver påsklov 😁.