Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Så din spindel är på rymmen?

Kanske är du en av de ca 100000 svenskarna som stelnar av skräck när du står i badrummet och plötsligt står du öga mot öga (ögon?) med en husspindel. Eller kanske tom en kärrspindel. Tänk dig då att plötsligt se en spindel med ett benspann på 20 cm komma knallade mot dig. 😈😁. What to do?

Samlas runt Magistern, barn, så ska jag förklara:

Detta är tyvärr inte så ovanligt som man kunde hoppas. En stor utmaning med fågelspindlar är att de är experter på att ta sig ut ur sina hem. Oftast handlar det om val av boende, men det är nästa veckas inlägg om spindlar. Vi ska fokusera på vad du ska göra om detta drabbar dig.

1. Spindlar är långsamma och fega. Är de ute på främmande mark blir de ännu mer passiva. Så oavsett om du kan pinpointa flykten till de senaste fem minuterna eller har ett fönster på fem timmar att ta hänsyn till: stäng alla dörrar. Då blir det lättare att söka av.

2. Känn din spindel och lita på dina kunskaper om artens anpassningstendenser. En marklevande spindel kommer föredra att vara på marknivå, medan en trädlevande kommer ta sig uppåt.

3. Alla spindlar dras till fukt och mörker så kolla av hörn och skrymslen. Det är mycket större chans att den är still än ute och springer.

4. Trädlevande. Kolla gärna gardiner. De älskar att klättra upp för dessa och i sin traditionella vikning ger de skydd och mörker.

5. Marklevande. Kolla skor och lådor. 

6. Letar du i dagsljus är det större chans att spindeln lurar stillsamt någonstans. Nattetid är den i rörelse. Så håll dörrar stängda tills du hittat din spindel.

7. Om du har en katt: dubbla ansträngningarna (om ambitionen är att hitta spindeln levande) för då är det en jägare och en samlare (du) som tampas.

När du väl lokaliserat spindeln. Ta fram en sk catchcup. En låda av något slag som du kan lägga över spindeln. Helst genomskinlig. Kom ihåg att fågelspindlar i första hand förnimmer ljusändringar. En mörk plastburk kommer alltså sannolikt skrämma bort den när du närmar dig. Lägg lådan över spindeln och skjut in ett papper av något slag under lådan. En stekspade går också bra. Bär spindeln till sitt hem. Lägg allt varsamt på golvet i terrariet, lyft locket försiktigt. Presto. Du har löst situationen. Bra jobbat 😊.

Det är tisdag och min mor är på besök från Sthlm. Första besöket på nästan tre år. Hon har spindelfobi. Vi jobbar på detta idag 😁.

Nu lunch i form av ris med daal och kokt broccoli. 

NP: We will rise/Arch Enemy 

HQ

Dags för lite kiyay

Det var ingen slump att jag postade min top 5 av fighters igår. Under våren har jag känt ett pockande behov av att linda mina händer och träna kampsport igen. Sedan jag lämnade instruktörsrollen så har min gamla förening ändrat till Tsu Shin Gen Karate. En ganska trevlig stil som påminner en hel del om kyokushin men med en mer tillåtande attityd kring små moment i den egna tekniken. Vilket innebär att när jag kommer med mina haubitslika thaiboxningssparkar så är det ingen som gastar om att jag inte får göra dem. Det är skönt. Det enda som är svårare än att lära sig något är att programmera om sin egen metodik.

Så idag tog jag försiktiga steg in på min gamla matta och bad ödmjukt om att få delta. De senaste 2,5 åren har jag bara lyft vikter. Och druckit öl samt ätit mat. Så jag ligger på 94 kg muskler som omges av ett härligt fluff. Skitfint faktiskt 😁. Needless to say så protesterade kroppen ganska fort och påminde om det stillsamma i att lyssna på Iron Maiden i den svala källaren medan rep efter rep nöts enligt mitt PPL-schema. Och visst sitter tekniken ännu. Jag kan fortfarande göra snurr- och rundsparkar med både kraft och precision. Och andningen sitter som den ska, liksom rörelsemomenten innan-under-efter en kombination. Och mina 94 kilon till trots så kan jag fortfarande sparka strax över min huvudhöjd (173 cm). Spark 2? Kanske inte fullt så högt 😅.

Men nu är det gjort. Och roligt var det. Kom hem med blåmärken, precis som förr. Och hunger. Precis som förr. Jag tror att jag ska ta upp detta igen. Saknar sparringen. Och lugnet som faller över mig när jag ska slå eller sparka på ett mål.

Men först: en öl 😍.

Fighters, top 5

Jag är ett stort fan av kampsport. Alla former. Jag tycker att kampsport är den renaste formen av tävling. Jag spelade fotboll och ishockey i många år och något som alltid retade mig var att även om jag var bäst på plan så kunde jag förlora. Nu var jag SÄLLAN bäst på plan förstås, men ni hajar. I kamp däremot. Är man den bättre fightern så vinner man. Iaf 9 ggr av 10. En upset kan alltid ske. Jag ska försöka mig på att skapa en top-5 av fighters, oavsett kampform. Men först bakgrund för att förhoppningsvis ge en argumentativ förförståelse och eventuellt möjlighet att klargöra vad jag värdesätter. 

Kampsporter som testats i en termin: JuJutsu Kai, Kyokushin och Shotokan Karate.

1-2 år: MMA, judo, BJJ, SW.

3-5 år: ITF TaeKwon-Do, boxning, TSG Karate. 

10+ år: thaiboxning. 

Jag älskar kampsport i allmänhet och jag anser att den enda formen med uppenbara brister är WTF Taekwondo och Aikido. Övriga är fantastiska och fulla av möjligheter.

OK. Nu kör vi!

5. Conor McGregor. Tyvärr nerknarkad och en hopplös spillra av sitt forna jag idag. Men när han kom fram var han fantastisk. Fram tills hans ankomst så var alla MMA-mämniskor övertygade om att thaiboxning var den enda vettiga stående formen. Centrumlinjen gällde och tunga fötter. Conor kom in i Globen (vägrar använda nya namnet) 2013 med en tydlig sidostance och exceptionellt god teknik i benen och en vänsterslägga av rang. Floyd-fighten var ett spektakel som tog bort glans från boxningen som seriös form, och sedan gick det utför. Efter det tappade han benteknikerna och trodde att han var en bättre boxare än han var. Men de första årens Conor var fenomenal.

4. Anderson The spider Silva. Ännu en UFC-fighter. Mannen som var omöjlig i sin prime. Fighten mot Rich Franklin var sagolik. Kontrollen i kroppen som kom från alla år av TKD, judo, BJJ och thaiboxning. Det magnifika och svårlästa fotarbetet. Tyvärr gick hakan sönder efter Weidman 1 och benbrottet under Weidman 2 hördes över hela planeten. En revival i viss mån har erhållits i boxningsvärlden. Men fighten mot Chael The american gangster Sonnen när Silva ligger under på poäng men submittar Chael går till historien som en batalj av sällan skådat slag. 

3. Saenchai. I mitt tycke tidernas bästa thaiboxare. Evigt ung och en så stor influens för mig att jag övade på hans cartwheelkick i ett par år 😁. Lyckan när jag fick till den i sparring 2019 kommer jag aldrig glömma. En man som outtröttligt gör reklam för min favoritsport, alltid ödmjuk och med en enorm kunskap om de åtta vapnens metod. För övrigt en supertrevlig kille mot sina fans, aldrig sett honom annat än le. 

2. Mike Tyson. Som boxare vill många gärna avfärda honom som en "one trick-pony". Men då har man inte sett karln fightas. Hans duck n' move-stil bildade skola på 80-talet och hans patenterade uppercut i slutet av en sån rörelse var enorm. Pga fight-IQ. I sin prime var han oövervinnelig. Farsan brukade väcka mig för hans fighter. 4 på morgonen. Matchen börjar 4:05. 4:08 låg man i sängen igen för sömn. För matchen var slut. Enorm fighter och i mitt tycke alltså tidernas näst bäste.

1. Muhammad Ali. Trash-talkens fader. Frånsett ett rejält knockout-slag så hade Ali allt. Fotarbetet, konditionen, snabbheten, mentaliteten, anpassningsförmågan och en jabb vass som en kobra. Ali var före sin tid och jag tror att han hade nått toppen även om han kommit fram idag. Och en sann humanist, vilket gör att jag håller honom otroligt högt. 

Några namn som andra kanske vill ha med: George St. Pierre? Lite för tråkig för min smak. Men absolut en briljant fighter. Jon Jones? Knarkare och fuskare. Mikrodoping har trendat ett tag. Han bemästrade det. Bruce Lee? Ingen reell kamperfarenhet, värdelös boxning och hans "one inch-punch" är ren och förbannad lögn och bullshido. Viktig för kampsport (och bodybuilding) dock. 

Någon som har en egen lista?

Sommarlov eller semester (lärare)

Sommarlov eller semester (lärare)

Fick denna artikel länkad till mig av min Lina:

https://www.lararen.se/nyheter/kronika2/wiman-larare-har-inte-sommarlov

Jag har två tankar om detta. Den första innebär att jag ska svära i kyrkan. Jag tycker att min yrkeskår är en tämligen gnällig sådan som lite för ofta tar på sig offerkoftan. Jag ingick inte i den högröstade falangen som skrev med VERSALER och TRE!!! utropstecken om att vi undervisade med "livet som insats" under pandemin. Vi har blivit en väldigt lättkränkt yrkeskår och vi har oss själva att skylla. Vi har låtit huvudman bestämma för mycket kring saker som APT och detta under tystnad. Det stilla morret utvecklas då till ett rytande över småsaker. Det är viktigt att säga ifrån direkt. För sitt eget välmående. Annars blir det en överreaktion över en skitsak. Som detta.

Krönikören menar alltså att en annan person uttryckt sig, i skribentens tycke, opassande om ferie som "sommarlov".

För er som inte vet, eller orkar läsa allt, så innebär en sk ferietjänst att en lärare jobbar 45 h i veckan och således tjänar in ledig tid som betalas ut i samband med jul, -sport-, -påsk samt sommarlov. Av dessa 45 h är 10 h sk förtroendetid. Det är tid man egentligen kan förlägga var man vill. Det är då man tex tar mail, dokumentation, rättningstid. Grovt formulerat.

Skribentens problem här är att personen ifråga uttalade sig om ferien som "sommarlov" och att det var en lyx hen inte hade möjlighet att njuta av själv. 

Och så enkelt är det ju. Har du en traditionell tjänst som innebär 40-timmarsvecka så har du heller inte den långa semestern. Min poäng här är att det är snudd på oroande att en begreppsskillnad leder till så hög ilska hos skribenten att det måste kåseras om i bildligt röd text. Jag får ofta frågan kring hur sommarlovet känns och jag vet att det är fel begrepp Egentligen, men jag förstår ju vad vederbörande menar. Man kan inte utgå från att folk utanför skolans värld ska ha samma koll som vi har. Precis som jag inte uttalar mig om finliret i en jurists värld.

Det det handlar om är alltså att en diskussion bygger på en överenskommelse om vad orden betyder. Ett socialt avtal som vilar mot att vi dels utgår från förståelse, inte ordpolisiär verksamhet. 

Skribenten talar även om alla mail och allt arbete som tar helger och kvällar i anspråk. Här vill jag gärna understryka fri vilja. Under alla mina år som lärare har jag ytterst sällan kollat min mail utanför min arbetstid/förtroendetid. Jag arbetar inte på min fritid. Men gränssättningen måste komma från oss lärare.

Tills dess får jag fortsätta ta fram skämskudden varje gång en kollega skjuter skarpt från höften. 

Vad tycker mina kollegor härinne? 

Detta med midsommar

Detta med midsommar

Då är det midsommar igen. Jag är inte mycket för traditioner och/eller kutym. Eftersom jag är exil-08 på västkusten och befunnit mig i en relation större delen av mina snart 22 år här, och då med kvinnor med starka band till sina respektive familjer, så har jag firat många midsomrar inom andras referensramar. Satan vad jag har spelat kubb. Jag avskyr kubb. Det är ett okontrollerbart spel. En midsommar fick jag åtminstone ha lite lite kul. Min dåvarande sambos svåger instruerar i BJJ och jag är ju gammal instruktör i thaiboxning. Vi besökte min klubb och tog några ronder av resp kampform. Det var kul.

Som barn firade jag i Finland. Idag är tex min morfar och mormors bröllopsdag. De gifte sig 1958. Min morfar dog 2009, men idag hade alltså varit deras 64e bröllopsdag. 

För tre år sen var senast jag var singel på midsommarafton. Vänner var bekymrade över situationen och många bjudningar kom. Men för mig var det första gången på nästan 20 år som jag kunde bestämma själv. Jag hade höns då bla. Så jag köpte några öl, ett paket John Silver (enda paketet jag rökt sedan jag slutade röka 2002) och satt på tomten och pratade med min tupp Elvis. En fantastisk midsommarafton 😊.

Idag har jag Lina i mitt liv. Hennes familjs traditioner är som min familjs. Det handlar alltså om att träffas, äta och dricka gott, ha spännande samtal. Och ingen djefla kubb. Det har varit roligt och avslappnat med jul och midsommar de tre senaste åren. 

Och det blir enkelt. Jag och Lina fixade maten igår, la fläsk och kyckling i marinad, förberedde potatisgratängen, tog varsin Smirnoff Ice. Jag har ställt några Staropramen på kylning och en flaska vodka finns till buds (Koskenkorva såklart, eftersom #finsk). Dricker vodka två ggr om året. Midsommar och jul. Full blir jag aldrig. Tycker inte om känslan. Men är rätt förtjust i vodka och det känns alltid högtidligt att få öppna flaskan innan grillen startas. Min bonusdotter är grillmästare så jag kan sitta still, känna hunden ligga vid mina fötter och njuta av lugnet.

28 grader ska det bli idag. Vilket försvårar klädvalet; jeans och skjorta. Jag har fått grönt ljus att bära shorts och piké, men jag får se. Jag har lite svårt för vardagsklädsel i såna här sammanhang. Även om vi bara är vi. Vi får se.

Men glad midsommar önskar jag samtliga. Vill man dela hur man själv firar får man naturligtvis göra det. Och hoppas att du får en fin, skandalbefriad midsommar 😊.