Det var många (nåja) som hörde av sig och ville veta om den där spellistan jag slängde ihop för att slippa genomlida åtta timmar hissmusik i Bakery Simulator fanns publikt. Svaret var tyvärr nej men nu har det blivit ändring på det. Kanske är det fler som planerar att baka små bröd och därmed vill knåda deg till de ljuva och peppande tonerna av Survivor, Night Ranger och Toto.

Jag har därmed flyttat över listan till mitt GR-konto på Spotify och även slängt upp den på Apple Music för den som föredrar det. 82 speciellt utvalda, magnifika AOR hits av bästa sort. Ibland rockar Degevall loss till lite tyngre grejer, som Def Leppard och White Lion men hårdare än så blir det aldrig. Trivsamt är vad det är. 

Jag slog till nu, och beställde hem en airfryer efter att funderat länge och väl. Risken finns förstås alltid, det har hänt förr så att säga. Att en pryl som kändes mer eller mindre nödvändig där och då bara kommer att stå och samla damm. Jag var trots allt med när bakmaskinen blev årets julklapp och min pastamaskin har jag använt en gång. Salladsslungan likaså. 

Kommer jag verkligen att använda en airfryer? Jag tror ändå det. Det verkar oerhört smidigt att bara kunna stoppa ner allt och trycka igång. Dessutom gillar jag hälsoaspekten i det hela och att allt går att köra i diskmaskinen. Tidsbesparande och hälsosamt. Det låter ju bra i alla fall. Men det återstår förstås att se om det finns någon sanning i det där. Nu vill jag såklart veta hur jag får ut så mycket som möjligt ur min airfryer. Det mesta är ju förinställt, med färdiga program för kyckling, ägg, pommes och så vidare men det finns alltid de som sitter på den där specialkunskapen man aldrig kan läsa sig till. Den som bara kommer med livserfarenhet. Så ni som var tidigt ute och hoppade på trenden, har ni några recept och tips man inte får missa?  

Eller egentligen är det ju inte jag som bakar. Jag har precis startat Bakery Simulator och här skall jag i egenskap av MasterChef Degevall baka surdegslimpor och napoleonbakelser hela natten. Hur det kommer att gå? Det får vi se på söndag då en recension kommer att landa här på Gamereactor. 

Som du märkt, eller kanske inte så har jag till Chefredaktör Hegevall stora glädje varit borta från sajten en vecka, mer eller mindre och för en gångs skull beror det inte på att jag har suttit fast på jobbet med någon riktigt sur deadline. Nej, jag har firat. Eller kanske sörjt, lite beroende på hur man ser det. I förra veckan betalade jag nämligen färjekarlen Karon för en tur över floden Styx och vi är nu halvvägs. Någonstans mellan livet och döden. The big five-ohhhh som en av mina trätobröder tycker att det är svincoolt att säga, så till den milda grad att han tjatade om det i en hel vecka. Jag tog nämligen ledigt för att kunna fira denna nationella högtid och även om jag inte visste vad som skulle hända så hade jag blivit förvarnad att det skulle vara något exeptionellt och jag var ICKE besviken. 

Det är väl ingen hemlighet att jag älskar det som Petter kallar "pretentiös finsmakar-mat", och har så gjort i över 20 års tid. Det har varit ett brinnande intresse från dag ett då jag för första gången blev medbjuden på en stjärnkrog, Alain Ducasse at The Dorchester och det handlar om så mycket mer än bara maten. Det är hela upplevelsen. Resan till aktuellt land, vistelsen där, klädseln och sällskapet. Det är heller inte bara smaken av det som ligger på tallriken. Det är wine pairingen, dofterna och inte minst estetiken. En maträtt kan vara rena konstverket. Ibland är det till och med så estetiskt fulländat att det tar emot att äta upp något så vackert.

Nu behövde jag inte åka så långt, det räckte med Stockholm. Där ligger nämligen vår enda trestjärniga krog och nummer 30 i världen Frantzén och dra min ålderstigna kropp på en liten vagn vilket restaurangbesök jag bjöds på. Vår egen lukulliska stolthet golvade mig med en sagolik meny som stundtals saknade motstycke och ett vinpaket som inte kan beskrivas som annat än magiskt. Jag fick se alla ingredienserna på is innan de serverades och att få stå där och kika ner i livets ljuva låda och se några av världens bästa råvaror ligga där och se kompromisslöst erotiska ut innan de slutligen skulle landa på mitt fat i form av en niorätters avsmakningsmeny är förmodligen exakt som att stå framför himmelrikets gyllene portar när de slås upp på vid gavel. 

Att Herr Frantzén själv inte bara är branschens hetaste namn utan också en rock 'n' roll-gubbe av rang, som inte drar sig för att köra allt från Kiss till The Cure till både marulk och wagyu-servering skall han förstås också ha all tänkbar cred för. För att inte tala om Sympathy for the Devil som drar igång på högsta volym så fort man trycker på knappen i den helt nedsläckta hissen som leder upp till själva himmelriket. Champagnebaren. 

Jag hade väl inte riktigt en nära-döden-upplevelse i veckan men inte heller långt ifrån. Överrasknings-chipsen med obskyr julsmak, där jag tror att vi till slut unisont landade i en griljerad julskinka med senap och lök, kanske med en hint köttbullar, sur røv och Gwyneth Paltrows huvud var ingen rolig historia.

Så var det och bästa medicinen mot monumental besvikelse är att snabbt söka sig till välbekanta jaktmarker. Plocka upp grejer man vet fungerar och återställa smaklökarna så i kväll blir det ljuvligt knapriga och lagom dominanta tryffelchips från Gårdschips och en magisk luftad Pappe. Det blir en perfekt fredag det, när det är dags att trycka igång Alan Wake. Subtil skogsskräck avnjuts trots allt alltid bäst lätt salong. Det är sen gammalt. 

Hoppas att du får en riktigt fin helg!