Håll käften om hundar

På förekommen anledning lät jag härom veckan rasa lite mot så kallade tränings-mansplainers, folk som dödar träningslustan genom att på tveksamma boliner känna sig tvångsmässigt utsända för att komma med tveksamma tips, ofta med överlägsen attityd. Men de här lirarna hittar man ju såklart även utanför träningsvärlden.

Därför vill jag återigen be en grupp hålla käften, och den här gången handlar det om lallare som kommer med tips om hur man bör hantera hundar - ofta utan att ha några själv. Istället "har de haft", "har en god vän som har" eller bara helt enkelt vet allt ändå på grund av ????

Råden är vanligtvis totalt infantila, direkt felaktiga (har på allvar två gånger hört rådet att man ska sticka hundens nos i egen avföring om det skett en olycka inomhus) eller angränsande till djurplågeri där skrik och bestraffning anses vara vägen till framgång snarare än nervvrak.

I sistnämnda kategori har jag en bekant (med hund) som tyckte jag skulle nypa till min hund när den kom tillbaka efter att ha rymt och förstod inte varför jag gav beröm. Men... min hund kom tillbaka, de gör det när de tycker om sin matte och husse samt litar på dem och man lockar med belöning. När hans hund kommit loss, drar hunden ofta extra stora lovar för att slippa gå tillbaka, för då väntar ju bestraffning.

Dessutom är det chockerande många som missar det faktum att hundar är individer. Jag och min sambo har två hundar, och de är så olika som man någonsin kan bli. En är en vänlig själ som är lugnet och klokheten själv, och den andra ett litet monster som efter nio år fortfarande är valp och evigt busig och glad. De har verkligen inget gemensamt, och för att bäst hantera dem krävs helt olika metoder.

Det finns definitivt riktigt risiga hundägare som förtjänar allt skit de kan få, men den som inte har koll  och heller inte känner hundarna bör avstå från att komma med tips. Tack för ordet.

Såhär ser det ut när jag fikar något vid skrivbordet medan jag jobbar.