Under torsdagen publicerade jag en krönika som värkt fram i mig under väldigt lång tid, nämligen slutsatsen att nuvarande konsolgeneration är den sämsta någonsin från Microsoft och Sony. Jag tänkte inte motivera varför eftersom du redan kan läsa om det i en mastig artikel, du hittar här, men väl bjuda lite på det motsatta.
I artikeln nämner jag nämligen den kanske bästa generationen någonsin; Playstation 3 och Xbox 360. Det startade förvisso lite svajigt med Microsofts havererande konsoler och ett Sony som tog ohemult mycket betalt för Playstation 3 – trots att den presterade mycket sämre än Microsofts billigare alternativ i alla multiformatsspel, men sedan tog det fart.
Även om Microsoft tjuvstartade med Xbox, så var det här trots allt generationen då hårddiskar blev en självklar del av spelvärlden, då trådlös gaming blev standard, Achievements lanserades, onlinetjänsterna byggdes ut till vad de är idag, spel kunde köpas online och indie-grejen växte tack vare Xbox Live Arcade.
Dessutom så hade live service som koncept inte etablerats ännu. Visst fanns det irriterande betal-DLC (Horse Armor, jag tittar på dig), men spelen var generellt sett väldigt kompletta, säsongspass var inte en grej, alla spel låg på skivorna (och är därmed skyddade när digitala tjänster stängs) – och framför allt så fanns det halvt overkligt bra spel.
Jag citerar mig själv från artikeln:
”Här fullkomligt drällde det av spel som Bioshock, hela Gears of War-trilogin, hela Mass Effect-trilogin, Halo 3 (och Halo: Reach), The Elder Scrolls IV: Oblivion (och självaste Skyrim), Fallout 3 (och New Vegas), de båda första Batman: Arkham-titlarna, Red Dead Redemption, Grand Theft Auto IV (och Grand Theft Auto V), Call of Duty 4: Modern Warfare, Guitar Hero, Borderlands 2, Infamous, The Last of Us, Fable II och så mycket mer.”
Och varför begränsa sig där. För vad sägs om L.A. Noire, The Orange Box, Bioshock Infinite, Heavy Rain, Dirt 2, Portal, Rock Band, Uncharted 3: Drake's Deception, Assassin’s Creed, Forza Horizon, Killzone 2, Dragon Age: Origins, Far Cry 3, Dead Space (och uppföljaren), Dead Rising, Lost Planet, Left 4 Dead, Dark Souls, Deus Ex: Human Revolution och så vidare i all oändlighet.
Det var helt enkelt en period om sju år då det kom riktigt bra och stora titlar nästan varenda månad, och det var en utmaning att hänga med i svängarna. Idag tar det fyra-fem år att göra ett stort spel, och att det ska hinna komma fler än en del i en AAA-serie under en hel generation är halvt otänkbart (till Playstation 4 och Xbox One kom inte ett enda Grand Theft Auto eller numrerat The Elder Scrolls, och vi har inte fått något av dem denna generation heller trots att åtminstone halva passerat).
Kort sagt tror jag aldrig vi hade det bättre som gamers än just där och då. Och det är tveksamt om vi någonsin kommer få samma koncentrerade kvalitet igen till Playstation och Xbox – men jag blir såklart gärna överbevisad.
Artikeln om tidernas sämsta konsolgeneration hittar du här.