Jag ryggar sällan mot att rikta kritik mot religion och det som följt i svallvågorna av den tsunami av mörker som religion inneburit och fortfarande innebär. Det är inte fel att tro någonting, inte alls, men jag hittar ingen logik i att tro på någon slags gud från någon typ av religion. Det passar inte mig - är inte min kopp té - men tror du så är jag nästan lite avundsjuk. Det måste finnas något vackert och lugnande i att tro på något allsmäktigt som styr och ställer över vår vardag. 

Innan den här texten svävar alldeles för långt bort från det jag ursprungligen planerat att skriva om vill jag bara klargöra, för att undvika att trampa någon på tårna, att jag inte påstår att jag har rätt. Jag vet inte vad som är korrekt eller inte och därför kallar jag mig inte för ateist utan ikläder mig rollen som agnostiker istället. Förvisso känner jag att fenomenet där folk känner sig tvungna att sätta etikett och namn på allt ligger bakom en del mörker också.

Nåväl - snabb synopsis för Heretic:

Två unga kvinnor, mormoner, knackar dörr och genomför möten för att värva medlemmar till deras kyrka. Ett av dagens sista möten är hos en mr. Reed (Hugh Grant). Väl där verkar herr Reed vara en trevlig herre, men efter ett tag anar de oråd. Mannen de ska samtala med är inte någon de hoppats stöta på.

Vi slutar där och fortsätter med en rejäl jäkla spoilervarning och ett incitament om att ni måste se filmen om ni inte redan gjort det. För det är en film som måste ses.

!!!NEDAN FÖLJER SPOILERS AV HERETIC - HAR NI INTE SETT DEN SÅ GÖR DET INNAN NI LÄSER VIDARE!!!

Eftersom att de enda som ska läsa den här texten är ni som redan sett filmen skippar jag att förklara handlingen vidare och i ett mer utförligt format. Istället tänkte jag vara mer pang på rödbetan och diskutera några punkter som jag tog med mig efter att ha sett Heretic. Den kryllar av intressanta detaljer och godbitar att diskutera.

Iterationer

Reeds exempel av hur brädspelet Monopol kan jämföras med hur olika religioner växt fram som iterationer av andra religioner är intressant. Någon ser/hör något de gillar, efterapar och twistar till det och kallar det något annat. Det är en god poäng och nuförtiden är det svårt att inte inspireras av något oavsiktligt men fallet med Monopol är det tydligt att det handlade om en ren kopia och det är ju heller ingen hemlighet att kristendomen påstod sig vara en förbättrad version av judendomen. Det hela blir ju ännu mer extremt med mormonerna vars bibel säger sig vara den enda rätta över tusen år senare. 

För mig, som inte alls är troende, har det alltid legat på en absurd nivå att en bok skriven av människor kan generera så många följare som helt och hållet sväljer innehållet och anser att det är något mer än en berättelse med moraliska riktlinjer. Ännu tokigare blir det att nya religioner dyker upp och viftar med händerna vilt åt både höger och vänster i hopp om att folk ska köpa budskapet och generera inkomst åt de som grundat den. Det är inget annat än ren och skär cashgrab - precis som alla femtioelva utgåvor av Monopol där den ena har en märkligare USP än den andra.

Kontroll

Reeds definition av den enda sanna religionen är kontroll. Jag köper den tanken, på sätt och vis. Han har full kontroll inuti sin egen domän och utövar den på ett sätt som gör honom till gud. Så fort han stiger ut ur sitt hus fallerar hans värld då han inte längre har möjlighet att kontrollera omgivningen utan själv blir kontrollerad av samhället. För visst är det så - samhället, staten, media och sociala konventioner styr oss och kontrollerar oss. Avviker vi från normer och regler blir man utpekad som märklig och drar man det till den yttersta spetsen kan det till och med resultera i att man blir inspärrad. 

Jag säger inte att det är fel. Hade vi inte blivit kontrollerade hade allt gått åt skogen direkt. Sen gäller det ju att den som faktiskt sitter längst upp i näringskedjan inte är en maktgalen och dåraktig diktator. Hur man än vrider och vänder på det är vi ändå styrda, kontrollerade och beroende av att vara det. Vi sitter inte inspärrade i små burar i en källare i USA men liknelsen finns ändå där. Kontroll är en garanti och något som vi alla kan vara överens om att det i högsta grad existerar. Kontentan är alltså, eller det jag något klumpigt försöker säga, att precis som de stackars offren Reed har inspärrade i sin tortyrkammare så vandrar vi dagligen runt i en gigantisk version av en annan, lite mer förlåtande variant av samma bur.

Profeten och plotthålen

Knyter ihop säcken med en lättsam punkt. Ingen allvarlig livsåskådning här utan bara något jag funderade på när eftertexterna hade rullat. Ni vet ju hur det gick till när profeten uppstod och “miraklet” visade sig vara en bluff. Men… hur gick det egentligen till? De inspärrade kvinnorna var utmärglade och orkeslösa - på randen till döden och man ska gå med på att en av dem orkar ta sig upp ur luckan, släpa ner den döda profeten och dessutom dra henne en bra bit in i tunneln. Det köper jag inte, men samtidigt så spelar det heller ingen roll.

Jag bryr mig desto mer om att vi blir skedmatade med ett riktigt mirakel när den blodtömda mormonflickan uppstår och räddar sin vän. Och samma sak med slutet och symboliken kring pånyttfödelse och en ny början. Kanske försöker regissören säga att allt inte är svart och vitt. Att kontrollen vi hukar under faktiskt inte är allt och att det finns poänger med att tro. Det är en fin tanke och ett fint slut på en underbar film.

Planlöst har jag vandrat från rum till rum. Drivit runt likt ett höstlöv i vinden och då och då stannat tvärt precis som oanande fågelungar ofta råkar göra när de försöker ta en genväg rakt genom rutan på uterummet. Jag har letat nycklar, hittat nycklar och förbrukat en hiskelig mängd nycklar. Nycklarna har varit lite av en monetär resurs som.jag behövt förbruka för att ta mig framåt - norrut i huset. 

Jag letar koder, tecken och symboler. Skissar ner allt i ett anteckningsblock som jag har nära till hands. Än så länge råder det mestadels oklarhet kring det mesta men i vissa avseenden har jag gått framåt. Jag hittar små lappar, läser dem och förstår att min omgivning ger mig lika mycket ledtrådar som det försöker sätta krokben för mig. Det gäller att vara kritisk för mycket av sakerna jag sett, läst och tagit till mig finns bara där för att avleda mig. 

Nu, när jag börjar vänja mig vid att inte veta vad som väntar bakom nästa dörr, förstår jag att det finns strategier och system jag kan använda för att slutföra uppdraget. Jag sätter upp tydliga mål för varje dag och utnyttjar varenda steg jag kan. Precis som nycklarna har även mina steg förbrukats i rask takt men jag fyller på den kvoten genom att fylla på energin med lite frukt, en rejäl middag eller en svängom i sovrummet. 

Jag har fortfarande mer frågor än svar - men något står verkligen klart för mig; Blue Prince är ett fenomenalt spel som du inte får missa om du, likt mig, gillar pussel och att få gnugga geniknölarna rejält.

Årets hittills bästa spel, om du frågar mig.

Jag och familjen TILLBRINGADE dagen inne i Örebro idag och besöket kulminerade i en visit på Filmstaden där vi hade lagt surt förvärvade pengar på biljetter till Minecraft-filmen. Jag hade lågt ställda förväntningar efter att mina kollegor sågat filmen vid ankelhöjd och dessutom har allt annat innan dess dessutom talat för en upplevelse jag inte direkt sett fram emot att vila ögonen på. Och jösses. Att filmen har spelat in över fem miljarder kronor världen över är verkligen inte tack vare att det är en bra film - för den var bland det sämsta jag sett. Rent piss.

Jag gillar ju Minecraft, spelet alltså, och har lagt väldigt många timmar på det och att se ursprungsmaterialet bli slaktat på detta sättet gjorde mig inte bara ledsen utan känslan som tog över var trötthet. Fick kämpa för att hålla ögonen öppna och nickade flertalet gånger till när ögonlocken blev för tunga. Den var så olidligt tråkig. Noll spänning och en helt intetsägande och oinspirerad story med kassa karaktärer och en pinsam Jack Black tillsammans med en outhärdlig Momoa. Nej fy fan. Usch. Min dotter somnade på riktigt. Sov sista halvtimmen. Grabben tyckte den var bra och gav den 9,5 av 10. Av mig får den en svag etta. Katastrof.

ZzzzzzZzzz

Har bakat chokladbollar idag. Det blev ett lite annorlunda recept där jag försökte närma mig en lite lyxigare boll och en vuxnare, mer mogen smak. Smält mörk choklad, O'boy-pulver och grädde + allt annat som hör till som smör, havregryn, socker och kaffe. Blev mycket gott. Mycket smaskigt. Tjock kommer jag bli. Garanterat.

<br />
Fy-helviddeeeh så goudt!

In och läs - direkt! Ett mycket fint spel som har löjligt hög potential och jag tror/hoppas att det är teknik vi får se mer av i framtiden. Riktigt fränt även om det då och då lider av en del tekniska bekymmer.

Fin-fint!