Elvis var inte bra

När Elvis dök upp på HBO Max så blev det snabbt kvällens film. Klart man vill se en biopic om Kungen av Rock n' Roll. Egentligen tänkte jag se den med morsan då hon skulle bo hos oss ett par dagar p.g.a. renovering i hennes hem, men det sköts fram en månad och jag kunde inte hålla mig. Jag tänkte "äh, jag ser ofta om filmer ändå". Den här filmen kommer jag nog tyvärr inte att se om och jag kommer inte rekommendera den till morsan heller, trots att hon borde vara målgruppen. 

 I sann Baz Luhrmann (regissören)-anda så är tempot högt och färgglatt. Tyvärr är tempot lite väl högt och filmen får aldrig utrymme att andas riktigt. Filmen går aldrig riktigt in på djupet utan stressar för att försöka täcka så mycket som möjligt av Elvis liv, vilket resulterar i att den visar mycket, men berättar ingenting. 

Det jag stör mig mest på är valet att låta filmen berättas av hans onda manager Tom Parker som manipulerade, utnyttjade och körde slut på Elvis. Så istället för en trevlig film om Elvis Presley som människa och artist så känns det mer som att kolla på ett gisslandrama. Visst, Elvis liv var ingen picknick och jag väntade mig inte att filmen skulle vara en genomgående lycklig sådan. Den handlar trots allt om en man som dog på toaletten alldeles för ung.  Men allting i filmen som egentligen är bra gjort och trevligt förstörs av Parkers berättarröst som ligger över filmen som en äcklig, blöt filt. Istället för en "uppgång och fall" historia som t.ex. en regissör som Martin Scorsese är mästare på att berätta så är tragiken molande genom filmen redan från början, och i alla fall jag tänkte "stackars Elvis" genom hela filmen. 

Jag hade velat att det handlade mer musiken, Elvis som person och hur han hanterade kändisskapet, och visst får man lite smakprov av detta, men det flyger förbi lite väl fort. Nu porträtteras han som en fånge som tvingas uppträda, och det ligger väl nåt i det, men Kungen av Rock n Roll var ju mer än så.

Det var lite som att se Palpatine manipulera Anakin Skywalker i 2 timmar och 40 minuter. Enda plusset är Austin Butlers tolkning av Elvis, som är riktigt bra.