Efter förra inlägget, "jag rankar pålägg" så förstår jag varför det finns så mycket konflikter runt om i världen. För att hälla ytterliggare bensin på brasan har jag nu därför gett mig ut på nästa kontroversiella ämne: ranking av svensk husmanskost. 

Innan jag påbörjar inlägget så vill jag ge beröm till dom modiga användarna som vågade bekänna deras egna monstermackor som skulle få Frankenstein att klänga sig fast vid korset skapelser. En macka med makrill och messmör? Eller en macka med smör, aprikos marmelad, ost, kaviar och ättiksgurka? Vart är världen påväg? I dagens samhälle tillåts det mesta.

Nu, innan ranking börjar tänkte jag även dela med mig av Wikipedias information om just husmanskost:

Ordet husmanskost kommer efter husman, ägare till ett litet hus utan tillhörande jord. Begreppet var ursprungligen en sammanfattande benämning på enkel och billig mat som åts på landet, och härrör från att man skiljde på priser till herrskap och tjänstefolk vid gästgivargårdarna. Numera betecknar svensk husmanskost vanligen traditionell svensk mat som har lågt inköpspris, med stort mättnadsvärde, eller med andra ord klassisk vardagsmat. Den svenska husmanskostens råvaror är inhemskt svenska – fläsk i alla former, fisk, grova spannmålsvaror samt potatis och rotfrukter. Tids- och omsorgskrävande matlagningsmetoder som redningar och långkok är vanliga. Kryddor används i begränsad mängd. Företeelsen husmanskost och rätter som kan likna de svenska förekommer även i andra skandinaviska och nordeuropeiska länder.

Husmanskosten har under senare tid genomgått en viss renässans sedan kända kockar som Tore Wretman presenterat moderniserade varianter av klassiska svenska rätter. I Wretmans "Nouvel husman" har man ofta minskat på användandet av fett (som behövdes mer förr på grund av att kroppsarbete förekom i större utsträckning), infört vissa nya råvaror och ändrat vissa tillagningsmetoder för att snabba upp tillagningen och på ett bättre sätt ta vara på råvarornas näringsämnen och smak. Motsvarande utveckling finns också i andra länder.

Förenklat och generaliserat består mat i svensk teori av stekt kött, kokt potatis och brun sås.

Med ovan citerade nämnt, let's cut to the chase! Här är Sveriges bästa och sämsta rätter inom husmanskost:

S-tier

Köttbullar. Sveriges nationalrätt enligt många undersökningar. Fenomenala smaker och kombinerat med potatis, gräddsås och rårörda lingon så har du en svensk klassiker. Kungen av det svenska köket! Som pålägg på en smörgås är däremot köttbullar motsatsen, usel. 

Pannbiff. Det är som en köttbulle, fast större, går snabbare att snurra ihop. En gigant på husmansrankingen. 

Panerad rödspätta. Fenomenalt enkel och god maträtt, vinner alla fiskfajter!

A-tier

Stuvade makaroner & falukorv. Denna maträtten går alltid hem. Jag gör den ofta och serverar med rårivna morötter. En klassiker, enkel och fantastisk god. Markus Aujalay har ett grymt tips på hur du lyckas med stuvningen utan att det bränner fast i botten på pannan. Se här.

Korvstroganoff. En puttrande jätte. Det skall vara sälta från tomatpurén och citron och BAM så har du en maträtt som krossar det mesta i dess väg. Detta recepetet skall du använda. 

Köttfärssås. Enkel, smidig, den kan bara bli hur bra som helst, kidsen gillar det. Blanda i lite srirachasås och du har gjort en home run.

Lax. Egentligen alla laxrätter. Enkelt för gemena man, det smakar alltid bra. Lax och potatis funkar för det mesta.

Flygande Daniel. "Menar du inte Flygande Jakob?" Nej, jag har gjort en egen variant där jag plockat bort jordnötter och banan och POFF! A-tier. "Varför har du inte med någon bild på den?" Eftersom hungriga läsare inte skall dregla sönder tangentbordet. 

B-tier

Pannkakor. Tack gode gud för pannkakor. Annars vet jag inte hur dagens barn hade överlevt. 

Stekt strömming. Smakerna är nice, generellt, helst utan ben. Stekt strömming brukar beställas på den lokala korvkiosken med gott betyg.

Kokt torsk med äggsås. Denna maträtten är så risky, höghögstanivå eller låg lägstanivå men ifall den görs korrekt så är den ätbar.

Fiskgratäng. Must have i frysen för dom dagarna en inte är så engagerad i köket. Behöver vara med dillsmak!

Kålpudding. Väldigt lik pannbiff men kålen trycker ned maträtten till B-tier. Hade vunnit mer på att stanna som pannbiff och ta grönsakerna brevid. 

C-tier

Ärtsoppa. Genomlids för att kunna, med gott samvete, äta pannkaka efteråt. 

Smörgåstårta. Vet inte vad den gör här men enligt Google så är smörgårstårta husmanskost. Det blir bara för mycket med en tårta gjord av smörgåsar. 

Pytt i panna. Fryst pytt i panna är lika ångestframkallande som när sambon ber en att gå upp och röja på vinden.

Fiskbullar. Jag gillar fiskbullar, men det gör få andra. Min pappa sa, när jag var barn, att dagens ungdomar är så kräsna med maten men att han äter minsann allt. Jag frågade då, "äter du fiskbullar?" varav min pappa sa med en självklarhet, "absolut inte, där går gränsen". 

Köttfärslimpa. Forma till pannbiff istället så blir alla nöjda istället för besvikna. 

D-tier

Kåldolmar. Inget fan av något som är inlagt med kål. Det tar kål på aptiten. Pun intended.

Blodpudding. Är det någon som hoppar av stolen och börjar dansa Foxtrot för att de har läst att blodpudding står som dagens rätt? Knappast.

Ugnspannkaka. Pannkakan som inte ens försökte. För mycket och för äggigt. 

Falukorv i ugn med massa grönsaker och thafs. Jag gillar falukorv men här blir det bara fel. Varför förstöra en falukorv genom att trycka in ananas, tomat och strössla med ost? Hemskt.

Surströming. Är endast med som referens så ni kan se vad jag hellre äter än vad som serverar på lowest tier.

Inte i mitt kök-tier 

Palt. Kallas också för kroppskakor. Namnet och beskrivningen låter för läskigt. Vissa smakar med munnen, andra med ögonen och jag med öronen. Det låter inget vidare.

Rotmos och fläsklägg. Vem och varför? Det behöver jag veta. Potatismos forever. 

Stekt fläsk med löksås. Hur detta kan vara en favorit hos många är ett mysterium. 

Kalops. För kalopsigt. Men det värsta är inte kalopsen utan det är den kokta moroten. 

Raggmunk. Här har någon tyckt att blanda pannkakssmet med potatis är en bra idé. Därefter servera fläsk. Kaos.

Frukostmackan skall krönas. Jag har därför samlat min livserfarenhet för att reda ut vilket pålägg som är bäst.

Så ifall du står vid kylskåpet och funderar, här är några ledande tips:

S-tier

Ost. Osten briljerar, har alltid gjort och kommer att göra det. Outstanding. Hemma så kör vi mycket Åseda gräddost. Funkar briljant på alla smörgåsar!

A-tier

Kalkon. Lite lenare och fräschare än skinka. Smakar väldigt bra och finfin kombination med att kombinera med ost.

Skivat ägg. Min tvillingbror sa vid ett tillfälle när vi var yngre att "en ostmacka är godare än godis" och jag håller med. Föreställ dig ett luftigt nygräddat bräd med skivat ägg på, helt fenomenalt. 

B-tier

Skinka. En klassiker men tappar mark mot kalkon och till viss del grillad kyckling. Finns flera variationer men kokt skinka. Det är fina saker. Bacon hade hamnat här också. Det är ovanligt som pålägg men kan vara riktigt nice.

Salami. Pepparsalamin kan vara riktigt fin men den är ganska chewy. Smakrik.

Gurka. Flera av grönsakerna är mer kompliment till påläggen som t.ex. ost men skivad gurka är fräscht på en ostmacka så därför tar den plats här uppe. 

Avokado. Vem har avokado på mackan? Ifall jag besöker Subway, alltid jag, annars aldrig, vem gör sånt? Myten om att dagens ungdom inte har cash på grund av att de käkar avokado toast påverkar inte betyget.

Paprika. Nice, fräscht, fin färg, enkelt. Go paprika!

C-tier

Marmelad. Oerhört allsidigt är det med marmelad. Apelsinmarmelad, oj, oj, oj där snackar vi grejor. Har problem med att bära en macka alldeles solo men kan solo scones i värsta fall. Jag har en kollega som har vispgrädde+marmelad på sina scones. Det smakar lika förfärligt som det låter.

D-tier

Kaviar. Nej, usch, funkar bara på kokt ägg. Funkar inte ens på stekt ägg. Vinner någon placering på grund av det svenska arvet. 

Falukorv. Med risk för att reta upp en hel yrkeskår a truckchaufförer. Nej, falukorv i all dess form bör hålla sig borta från frukostbordet och framförallt, mackan.

Honung. Vem använder honung som pålägg? Tydligen vanligare i sydliga breddgrader. Jag vet inte ifall jag har provat det själv men jag vet åtminstone att det inte kan vara liga illa som produkterna på den nedersta listan, därav D-tier.

Nutella: Njae, nej, jo, men nej. Det funkar inte hela vägen fram. Inte som plägg. Blir totalt överkört av ost, skinka, kalkon i loppet om bästa pålägget.

Cream cheese. Min sambo använder cream cheese som pålägg. Att hon även valt att förlova sig med mig styrker också faktumet om dålig smak.

Snusk-tier

Messmör. Det ser illa ut, luktar värre och smaken är värst. Bort med denna. Min dotter gillar mjukost och det är väl... släpper den.

Leverpastej. USCH! NEJ! BORT MED DIG! ALDRIG!

Jordnötssmör: Sorry Mäki men ditt pålägg kvalificierar sig inte ens till D-tier.

Fisk: Nej, gör det någon annanstans. Gärna utomhus, i ett vattenbad. Med det sagt så har jag en viss craving på surströmming, tunnbröd, mosad potatis, gräddfil, ost och lite gräslök.

Köttbullar: Nej, bara nej. Rödbetssalladen gör det också bara värre. Oätligt.

Tomat. Det är inte tomatens fel men tomaten är alltid low-tier oavsett vilken lista som skapas.

Vem öppnar du helst upp dig för? Din partner eller ett träd? Det är en bra fråga, men frågan, hur rankar jag svenska träd i dagens samhällsklimat? Det är en fråga som vi behöver gå ned på rötterna med.

Hur rankar man träd i den svenska floran? Varför rankar man dom? Och varför är flertalet trädsorter inte med på listan? Det är jättebra frågor men istället för att besvara dessa så går vi pang på rönn-betan istället. Här rankas svenska träd:

S-tier <br />
Ek. Eken är totally overpowered. Om den svenska faunan vore ett MOBA så hade den blivit nerf-hammered direkt. Ett av världens mest mytomspunna träd. Har använts som material från örlogsfartyg till massiva köksbord. Eken kan bli mer än tusen år.

A-tier

Gran. Granen är tyvärr ganska mainstream och Sveriges vanligaste träd (nästan 40% av svenska skogar består av gran). Egentligen hade granen bubblat på en lägre placering men tack vare att den deltidsjobbar under julen som prydnadsträd så når den ändå A-tier.

Bok. Ifall det är något träd som du ska luta dig mot och dela med dig alla din inre bördor och få utlopp för att prata ut så är det boken du kan vända dig till för dina bekännelser. Under bokens blad och massiva stam kan du en sommarkväll andas in löftet om frihet och drömma tillbaka om en tid då allt var mycket enklare. Boken är poetisk lyssna bara på vad wikipedia har att säga om dess topp:

"Kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del av bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen".

Visst låter det magiskt? Och om du fortfarande inte är övertygad om bokens plats på A-tier så kan jag bara lämna dig med att på hösten, så blir bokens blad kopparfärgade.

B-tier

Björk. Får ej förväxlas med artisten med samma namn. Björk känns lite som mellanmjölk. Den är vit, syns där och var, vissa är allergiska/laktos och ingen tycker att björk är sådär, the new hot thing, såvida det inte bränns och det är även därför det hamnar på B-tier. Bra support träd som används mycket under vintern för att elda med. 

Lönn. Hamnar på en stabil B-tier för att inte reta upp Jonas Mäki och hans intresse för lönnsirap. Lönnen har funnits långt före Kanada existerade. Lönnen vinner också på att man kan ta deras delfrukter, "näsor", där man kan peta bort fröet och tack vare klibbigheten kan fästas en kortare stund på nästippen som en lösnäsa. Perfekt partytrick för druiderna som har rave ute i skogen.<br />
 

C-tier 

Asp. Svenska uttryck eller talessätt kommer ofta från historier. Känner du igen uttrycket "att darra som ett asplöv?" den minsta vindpusten skakar runt löven och ligger till grund för dess namn. På latin heter den europeiska aspen Populus tremula där tremula betyder darrande. Den amerikanska aspen heter på engelska quaking aspen vilket betyder skälvande asp.

Eftersom vi nyss pratat om Kanada ovanför så kan vi fortsätta. Kanadensiska skogshuggare trodde på 1600-talet att aspen darrade av rädsla eftersom korset som Jesus korsfästes på var gjort av asp. 

Det finns däremot en anledning till att aspen skakar av rädsla och det är för att skadeinsekter ska få svårt att få fäste på bladen. Aspen uppskattas inte heller av giraffen som med sina 4,5m har svårt att nå löven där uppe på 30 meters höjd. <br />
 

D-tier 

Tall. Jag blev alltid så kladdig om händerna efter att jag tafsat på en tall. Jag visste inte då att många år senare skulle jag kunna ge igen med denna listan. D-tier, varsågod! Tallen är Sveriges näst vanligaste träd med cirka 39% market share av den svenska skogen. Kådan däremot är antiseptisk, antibakteriell och är även effektiv mot vissa svampinfektioner. 

Rönn. Jag är inte sådär förjust i rönnbärsgelé och därför hamnar den på D-tier. Rönnen blir runt 50 år gammal och Linné roastade trädet genom att beskriva det som, "ett träd, som icke blir gammalt". 

Trädet har sedan gammalt ansetts som heligt i Norden, och kallats ”Tors hjälp” då det ansetts att en gång ha räddat Tor och Loke från att drunkna i en flod. Det omtalas ofta i folksägner och sagor.

Al. Historiskt sett har man använt al som material för trätofflor. Idag ska vissa hamburgarkockar på Södermaln skryta om att deras köttpuckar är grillade över alspån. D-tier. 

Det råder vass konkurrens på knivlisten i köket. 

Däremot, sedan denna sylvassa historia införskaffades för drygt två år sedan så har den varit ohotad etta på listan över mitt köks mest använda kökskniv. 

Den har konkurrerat med knivar från OBH Nordica (katastrofalt) och en brödkniv från Jamie Oliver (jösses) så okej, konkurrensen har kanske inte varit mördande. Däremot gick jag till min bror, som är medlem i någon grupp för personer med intresse för knivar och bad om rekommendationer. Jag ville ha en rolls royce, ett verktyg av metall som kan dominera skärbrädorna likt en ballerina med vässade skridskor. 

Rekomendationen som jag fick var en helt annan kniv men det ledde mig ändå fram till en santoku från Takamura! Här är länken, Varsågod! Kniven sitter superfint i handen, den är följsam och man kan hacka saker med glädje (formuleringen låter rätt våldsam men ha överseende) och detta har lett till att den, i mitt kök, varit fullständigt briljant. Den är lika vass idag som den dagen jag införskaffade den.

Min sambo har en egen favorit som hon använder till allt, det är från samma serie. en nätt skalkniv som fixar det mesta.

Är jag imponerad? Nej.

Kommer jag att köpa konsolen? Nej.

Kommer jag köpa den om det lanseras ett nytt Fire Emblem som är exklusivt till konsolen? Ja, på direkten, utan att tveka, jag brottar ned min plånbok och tvingar fram degen.

Är jag stolt över det? Nej

Det har gått två dagar sedan lanseringen av Switch 2 kom och det var väl, sådär enligt jantelagen, lagom bra och hyfsat trevligt. Men det var ingen "håll käften"-lansering. Jag hade önskat ett nytt (riktigt) Zelda (och inget sådant där BotW eller ToTK), Super smash teaser, Ett tajtare Mario Kart, World är genialisk men jag trodde att man skulle få uppleva mer delar av verkligheten, min dotter kommer inte kunna köra ett lopp on track, finns säkert handicap för det men ändå. Därefter hade jag önskat att Nintendo bara trummat på på nyheter och comebacks av klassiker.

Många spel som visades upp är ju... spel som redan finns men som gör entré hos Nintendo. Jätteroligt såklart men det är exklusiva spel som säljer konsolen och anledningen till att jag väljer Nintendo sedan länge. 

En av mina favorit spelserier är Fire Emblem. Och nu kommer visserligen Radiant Dawn och Path of Raiance till Nintendos retro-shop. Men jag vill inte betala en månadsavgift för att spela dessa - jag vill betala en gång och sedan äga spelet. Så de faller bort. 

Använda joy-conen som en mus är också en genialisk idé men jag föredrar att använda en pro-controller så jag kommer aldrig använda den funktionen. Sitter hellre i soffan eller på stolen och avståndet till vardagsrummsbordet är en dealbreaker.

Men jag är inte heller den moderna målgruppen. Jag kommer inte chatta med någon. Chatt-funktionen är också genialisk, supersmidigt. Men jag har inga vänner ingen att spela med, lilltjejen sitter brevid i sådana fall. Och att betala för funktionen? Då kör jag nästan hellre på telefonen med headset och loggar in på Teams eftersom chattfunktonen var en enda laggfest. Det hackade mer än vad det görs i köket på Hells kitchen. 

Kameran är också genialisk för den som streamar. Det verkar synca riktigt bra. 

Allt detta är lysande för den yngre målgruppen men för mig som har 20 minuters egentid strax innan elva på kvällen och behöver röra mig tyst som en urkopplad brödrost så ingen vaknar har ingen funktion för detta. 

Sedan. Jag har en switch Oled med flera pro-controller och micro-sd kort idag samt en Xbox Series X och xboxen har i princip stått orrörd. Att kunna spela switch på ett bärbart sätt är det jag nyttjat den till 95% av tiden. Därför blir det också svårt att motivera mig själv att göra ett generationsbyte. Jag tycker inte att Switch 2 är en "ny" konsol utan den är lite som Wii U. 

Varför LCD och inte OLED?

Varför 256GB och inte 512 GB?

Varför sparade man på krutet sett till prestanda?

Jag har därför kommit till insikten att, jag behöver inte en Switch 2, utan jag behöver ha en Switch 2 Pro istället.