Hej allihop. Idag avviker jag från trenden med mina tidigare blogginlägg. Jag har varit frånvarande ett tag... Anledningen kommer av mina tidigare inlägg. Min mor diagnostiserades med obotlig cancer och har nu fått en dödsdom. Samtidigt befinner jag mig i ett djupt mörker med jobbsökande där ingen vill anställa mig. Trots en lång och slitsam utbildning verkar samhället pissa mig rätt i nyllet... Studentbostadens slutdatum närmar sig och snart är jag kanske bostadslös... Om jag inte läser strökurser för att få bo kvar det vill säga... Stressen har gjort att jag nu enkom 34 år gammal har ångest, bröstsmärtor och sorg i hela mitt väsen. 

Jag trodde aldrig att jag skulle få allt detta serverat på en och samma gång. Jag trodde att jag gjorde en nyttig samhällsinsats när jag valde att utbilda mig till fysik- och matematiklärare för gymnasiet...

Det var allt för nu... Trevlig helg gott folk.

I dagens blogginlägg tänkte jag beröra ett ämne som kan vara både jobbigt och känsligt, särskilt om man vill dela med sig av sig själv och återbesöka svåra minnen...

Sorgen drabbar oss alla, vare sig vi vill det eller inte. Vi är trots allt bara människor och då har vi fått ta emot den fantatiska gåvan att vara dödliga. Vi blir sjuka, råkar ut för olyckor och skadar oss... Men när sorgen kliver in i ens trygga sfär och presenterar sig, så är den aldrig välkommen (med rätta). Men där och då måste vi ändå ta emot den, acceptera den och bearbeta den... Men hur bearbetar man sorgen av en dödsdom? Att rikta fokus åt någonting produktivt kan lägga en filt över känslan, temporärt... Men den försvinner liksom inte... Varför försvinner den inte? Vad ska man göra?

Vad säger ni, hur bearbetar ni sorg?

I dagens blogginlägg ska jag hålla mig kortfattad... Ibland är livet riktigt orättvist och man möter flera motgångar samtidigt... Förra hösten gick min älskade mormor bort i Alzheimers sjukdom och en tomhet bredde ut sig... Efter långa år av studier har jag påbörjat arbetssökandet... Men inget jobb i sikte... Det känns som att man inte är önskad på den svenska arbetsmarknaden... Inte nog med att jag har haft en period med arbetssökande som dränerat mig på energi och placerat mig på en mentalt mörk plats... I helgen fick jag dessutom beskedet att min mor har drabbats av cancer. Som ett knytnävsslag känns det... Varför kan jag inte få något positivt besked för en gång skull? Detta är också anledningen till att mitt bloggande lyst med sin frånvaro under några dagar... Jag befinner mig just nu i ett vakuum... Det enda jag kan göra nu är att vänta och hoppas på att framtiden förhoppningsvis, någon gång, erbjuder även mig en ljusglimt i tillvaron...

I dagens blogginlägg tänkte jag bara påminna alla skräckspelsfantaster där ute om den nya trailern på det kommande skräckspelet Retrieval...

Spelet beskrivs som ett cinematiskt skräck-äventyr i en retro-futuristisk bas. Se trailern här. Det är alltid lika spännande att se vad nya spel kan leverera till skräckspelsgenren, i synnerhet vad gäller inom science-fiction och rymden temat...

Vad tror ni, kan detta bli i klass med Dead Space? 

I dagens blogginlägg tänkte jag bara ventilera min bottenlösa nedstämdhet... Med andra ord så blir det inte ett särskilt muntert inlägg idag. Jag har sökt mängder med jobb både utanför och i storstaden... Denna process har just nu verkligen dränerat mig på energi. Jag har sökt lärarjobb som efterfrågar kompetens i specifikt mina ämnen... Gemensemt för samtliga är efterfrågan på lång erfarenhet (vilket jag inte har eftersom jag är helt färsk). De intervjuer jag fått möjlighet att gå på har varit både lärorika och positiva där arbetsgivare uttryckt att de fått ett gott intryck av mig...

Ändå står jag utan jobb. Den eviga frågan är såklart hur ska jag kunna få erfarenhet om jag inte ges möjlighet att efter en färdig lärarutbildning få börja arbeta? Kanske har jag haft en riktigt dålig period med maximal otur, men det går inte att undvika tanken, att stanna upp och fundera. Jag valde denna utbildning för att jag ville göra skillnad på riktigt. Istället ser jag mängder med bemanningsföretag som utlyser timvikariat med horribla villkor... De riktiga jobben som gör skillnad på riktigt finns inte... Det verkar inte vara intressant i dagens Sverige, alls.