Det har blivit allt svårare att känna någon glädje i att vara Xbox-spelare. Det som en gång kändes som en levande plattform, med tydlig riktning och en växande gemenskap, har i dag reducerats till något otydligt och splittrat. Istället för att bygga vidare på sin styrka verkar Xbox mest famla, medan viktiga delar försvinner och människorna bakom spelen försvinner med dem.

Under det senaste året har Microsoft gjort det allt svårare att ens vilja bry sig. Studios stängs ner, spel som tidigare var exklusiva släpps på konkurrenternas plattformar, och Xbox Design Lab, en av få charmiga detaljer kvar, har varit nedsläckt i över ett halvår utan ett ord från Microsoft. Även den handhållna konsolen verkar ha skrotats innan den ens hann ta form.

Som om inte det vore nog cirkulerar det nu även rykten om att Xbox helt kan komma att sluta säljas i Skandinavien. Det är svårt att känna sig som en prioriterad användare när ens region i praktiken överges utan förklaring. Eller jo, förklaringen är för att Xbox säljer dåligt. Inte konstigt då det saknas incitament att köpa konsolen. 

Och i mitten av allt detta står Phil Spencer och säger att allt går enligt plan. Vad är det för plan? Att förvandla Xbox till en app i ett moln? Att utplåna sin egen identitet till förmån för ett obestämbart ekosystem som ingen riktigt vill ha?

Jag har varit med sen original-Xbox. Jag älskade 360-eran, försvarade One-generationen mer än jag borde och gick in i Series X med hopp. Men Series-generationen har blivit en sorglig kulmen på en lång nedmontering. Det är inte längre en plattform. Det är ett varumärke som långsamt avvecklas, med våra achievements och våra spelsamlingar som collateral damage.

Xbox-försvarare brukar säga att allt handlar om Game Pass nu. Det kanske stämmer. Men då återstår en rätt viktig fråga: hur är det tänkt att Game Pass ska fungera när det inte längre finns några konsoler att sätta det på?

The Last of Us Part 2 har precis släppts till PC och jag har första parkett till föreställningen. I ett tidigare blogginlägg skrev jag att berättelsen inte håller lika starkt vid en andra genomspelning. Men nu, efter att ha spelat igenom The Last of Us Part 2 ungefär sex gånger (bland annat på svårighetsgraden Grounded) på PS5 och nu för första gången på PC, får jag nog pudla lite. Spelet är fortfarande fantastiskt bra.

Första spelets story är fortfarande mer engagerande, helt klart. Part 2 har sina strukturella problem, men sett ur ett tekniskt perspektiv är det fortfarande ett makalöst imponerande spel.

PC-portningen fungerar dessutom ovanligt bra, trots att jag bara kör med ett RTX 3080. Jag får stabila 60 fps utan en enda dipp, med det mesta inställt på High och i 1440p-upplösning. Inte en enda krasch hittills.

Jag gillar PS5. Det är en fantastisk spelkonsol med imponerande grafik och ett grymt spelbibliotek (ish). Men det är dags att säga farväl. Mitt spelande har ändrats på senare tid och jag spenderar större delen av min fritid vid datorn eller med min Xbox. Det passar mitt spelintresse bättre och är där mina vänner oftast hänger. Tyvärr har min PS5 mest stått oanvänd på sistone. Sen så är inte livet superlätt rent ekonomiskt just nu med stigande räntor och jag behöver helt enkelt pengarna till andra viktiga saker som räkningar och sparande. Dessutom började alla mina spelsystem ta upp för mycket plats och jag ville ha en mer organiserad hemmiljö. Som en en tröst kommer många av de bästa titlarna till PC. Förhoppningsvis, om det ens blir av längre, kommer Last of Us Faction få en back to back PC release. Det är i särsklass det spel jag ser fram emot mest.

Så, är jag ledsen över att behöva sälja PS5:an? Ja. Är det en stor grej? Nej. Sen finns ju Game Pass... Så.

Det ska visst handla om något licensstrul när jag kollat runt efter exakta anledningen. Tydligen ligger filmen kvar på Amerikas HBO och även HBO Max Europe. Jag upptäckte det sent ikväll men den har varit borta sen mitten av sommaren och då florerade ryktet att Warners kostymfolk drog bort den för att hålla filmernas canon mer intakt och konsekvent. Tydligen är det Josstice League som fortfarande räknas som Snyderverse canon. 

Jag var själv inget större fan av varken 2017 eller Zacks version av Justice League. Men uppskattade att han fick chansen att göra klart sin film. Väldigt tråkigt att den är borttagen för oss i Skandinavien.

Efter 65 timmar med endast 8 hjärtan men full stamina, så klarade jag spelet. Det är 10 timmar mer än min total för Breath of the Wild och där klarade jag ut alla huvuduppdrag som ledde till slutbossen. Det gjorde jag inte i Tears of the Kingdom utan valde istället att halka mig in till slotbossen rätt så omgående. Nu i min andra spelomgång väljer jag istället att ta det mycket lugnare och klara ut mer av uppdragen som kretsar kring huvudstoryn. Fantastiskt spel. Bättre än Breath of the Wild på alla sätt och Tears är således mitt andra Zelda spel som jag klarat ut. Dessutom på rekordsnabb tid för att vara mig. 

Lite stats: 8 hjärtan. Full Stamina. 12 000 Rupees. 7 kompletta armor sets. Master Sword och Hylian Shield hittade. (Skölden hittade jag nästan direkt av en slump för övrigt).

Hur ska Nintendo någonsin kunna toppa detta?