Yippee Ki Yay Motherfucker

För en vecka sedan blev det känt att allas vår charmiga actionhjälte Bruce Willis avslutar sin skådespelarkarriär för gott efter att ha fått sjukdomen Afasi. Afasi får du oftast efter en stroke men hur Willis fått det är fortfarande okänt. Afasi gör det svårt att läsa, skriva och prata. Du får även svårt att förstå vad andra säger. Och detta är ju självklart en nådastöt för en skådespelare som är beroende av sitt språk, sina ord och att kunna läsa och lära sig manus. Det har tydligen tisslats och tasslats i många år i Hollywood då tecknen funnits men nu har då mannen, legenden gått ut med det och valt att dra sig tillbaka. Och när han väl gör detta kan han se tillbaka till en lång och framgångsrik karriär som en folkkär skådis som alltid haft fötterna på jorden.

Första gången jag såg Bruce Willis i rutan var jag nio år gammal och jag tittade i smyg genom spjälorna från trappan där jag satt och gömde mig efter att ha blivit körd i säng. Serien var Par i Brott och kemin mellan Bruce Willis och Cybill Shepard var perfekt även om vi många år senare fick veta att så inte var fallet i verkligheten, utan det hela slutade i ett bråk som varade i över trettio år.

Året efter, när Majsan nu hade fyllt tio år var han plötsligt med på bioduken. Tyvärr tyckte pappa Jörgen att jag var för liten att se filmen, så några månader senare när pappa åkt för en helg till farmor Tyra i Kalmar hyrde mamma och min storasyster en Moviebox på Ljudvågen och filmen som gjorde att Bruce Willis namn fanns på allas läppar, nämligen Die Hard. Nu sitter det säkert en och annan Milleniumbäbis och undrar vad en Moviebox är och det är tyvärr mer en var, för de är nu döda och begravda. En moviebox var en VHS-spelare man kunde hyra där man hyrde sina filmer, för suckers som inte ägde en egen. Och familjen Wilander var suckers ett bra tag tills dagen pappa Jörgen trodde han skulle få tyst på sin filmgalna familj och gav dom ett val. ”Antingen åker hela familjen till Spanien i två veckor eller så köper jag en VHS-Spelare”. Kan ju säga att Tji fick han för mamma och hans tre barn räckte alla upp handen för spelaren. Spanien och tapas kunde vänta till pappa Jörgens stora frustration! Speedosarna och bonnabrännan blev alltså lagda på hyllan.

Men som vanligt irrade jag iväg mig själv från stigen, stigen som hette Die Hard. Plötsligt skrek vi snorungar på skolgården Yippee Ki Yay Motherfuckers till varandra och lärarna chockades över vårt språk som på den tiden säkert var grovt. Vi hade dock ingen aning om vad det betydde för översättningen var minst sagt i töntigaste laget: ”Tjosan, din jävel.” Den svenska översättningen var antagligen gjord av en Stockholmare för tjosan måste ju komma från fjollträsk, då vi på bästkusten redan tagit på oss skulden för ”Hallå eller.” Die Hard hade alla ingredienser en bra Actionrulle behöver. En ondskefull tysk skurk vid namn Hans Gruber spelad av den mästerlige Alan Rickman. En antihjälte med rapp trut som avlossar oneliners på löpande band och som är charmig som få. Explosioner och automatvapen, fönster som krossas och vi får ju inte glömma den härliga julmusiken som gör detta till den bästa julfilmen genom tiderna, förlåt griniga Grinchen, men det är faktiskt sant. Mina händer och tår räcker inte till om jag ska räkna hur många gånger jag sett John McClane krypa runt i ventilationstrumman på Nakatomi Plazas skyskrapa, men tillräckligt för att jag ska kunna alla punchlines stora som små, och självklart säger jag dom högt varje gång.

Men självklart har mannen som genom åren säkert spottat ut mer film än min döde släkting Wiktor ”Kulörten” Andersson även gjort mycket kalkoner genom åren. Ska tilläggas att Kulörten hamnade i Guinness Rekordbok som den svensk som vart med i flest filmer på sin tid, 186 stycken så inte illa skitet om jag får säga det själv. Tack och lov har jag lyckats glömma de flesta dåliga filmer Willis medverkat i och gör som jag gör med det mesta i livet, jag fokuserar på det bra. Och det är precis det jag tänker göra här. Fokusera på de filmer jag tycker är de bästa han gjort. Så här kommer Majsans lista på Bruce Willis främsta filmer:

Die Hard

Självklart finns Die Hard på min lista. Älskar den och ses minst fyra gånger varje år. När andra kollar på Kalle Anka på Julafton sitter jag och kollar på Dö Hårt och gastar Yippee Ki Yay Motherfucker så mammorna håller för öronen på sina små barn .

Tears of The Sun

En av de bästa men också en av de värsta krigsfilmerna jag sett. En film man får ont i magen av att se men som visar den mörka sidan av krig och monstren som frodas där.

Den Siste Scouten

En buddyfilm när de är som bäst. Två kaxiga män som är slängda i truten är som ett perfekt giftermål i en actionfilm.  

Armageddon

Pampig filmmusik, häftiga effekter och jordens undergång som bara kan stoppas av ett gäng oljeborrare. Och en kärlekshistoria mellan Batman och alven Arwen. Fint som snus.

Det femte Elementet

Säger bara ett ord, ”MUUULTIPASS!”, något som jag plötsligt kan ropa ut som om jag led av Tourette. Gary Oldman som Zorg som skriker ”Zero stones zero crates!” härmar jag än i dag när någon försöker pruta på loppmarknad. Luc Besson gav mig många härliga oneliners som är helt bananaz och svåra att pusha in i konversationerna utan att låta som ett wierdo.

Sjätte Sinnet

Filmen som fick mig att önska att jag tagit med mig ett par extra trosor i ombyte till bion. Regisserad av mannen ingen vettig människa kan uttala och som gjort sig ett namn på att göra filmer med stora twistar. ”I see dead people” är något man får förvänta sig att jag kan viska på ett pyjamasparty och det kan vi tacka Shamalama ,äh jag ger upp. Kan jag få köpa en vokal?

Die Hard 4.0

Jag vet att många hatade denna uppföljare, men själv älskade jag den. Det härliga tugget mellan Willis och Justin Long var pricken över i:et och väckte vibbarna från den gamla goda tiden när vi var bortskämda med buddy-actionrullar i stil med Dödligt Vapen och Snuten i Hollywood.

Gisslan

En enligt mig underskattad go rulle med Bruce Willis i sitt esse även om det kanske inte är han som gör de största lyften i filmen.

Die Hard 2 och 3 ( Hämningslöst)

Får ju inte missa dessa som även dom brukar rynkas på näsan emot. Men inte jag. Jag gillart. Och Samuel L. Jackson, What´s not to like liksom.

Jag listar som ni ser inte Pulp Fiction vilket jag tycker är en grymt överskattad film, kan tyvärr inte med Tarantino men tack och lov är smaken som baken, delad.

Jag börjar känna mig gammal på riktigt när jag nu ser mina filmhjältar pensionera sig. Alltså de där stora muskulösa grabbarna som räddat världen om och om igen är nu gamla och behöver säkert gå upp minst en gång på natten för att slå en drill. Jag snackar Arnie, Stallone och Clintan. Clintan var bedrövlig att se i sin senaste film Cry Macho där man verkligen inte såg något kvar av den resliga hårdnackade mannen som haft sin hesa röst som signum. Kvar fanns bara en väldigt gammal man med byxorna uppdragna till armhålan och som rösten falnat på. Åldern kommer i fatt oss alla, även de kvinnliga skådisarna även om de är duktigare på att få det att inte synas där de lyfter och skär och injicerar. Men det spelar ingen roll att det är en trettioårings ansikte som tittar tillbaka på dig i spegeln om det är en sjuttioårings hjärta som slår innanför bröstbenet. Gamla blir vi alla tillslut.

Så tack Bruce för alla dessa härliga år med många bra filmer. Hatten av!

Vilka filmer av Bruce Willis är dina favoriter?