Bränd (2018)

Sydkorea har de senaste decennierna etablerat sig som ett av de absolut starkaste länderna när det gäller film, en välkommen motpol till Hollywoods allt mer hjärndöda och strikt formelstyrda popcornrullar. Lite i skuggan av de mest namnkunniga regissörerna som Bong Joon-Ho (Parasite) och Park Chang-Wook (Oldboy) stod Lee Chang-Dong för en av 2018 års allra starkaste filmer med sin Bränd/Burning.

Bränd börjar långsamt som ett drama om kärlek och relationer men utvecklas under filmens gång till något helt annat. Vardagsrealismen ersätts undan för undan med en gnagande oro och känsla av att någonting är allvarligt fel, övergången är subtil och skickligt utförd. Ju mindre som man på förhand känner till om handlingen desto bättre fungerar filmen men en ytterst kortfattad och spoilerfri sammanfattning av inledningen följer här. Daglönaren Lee Jong-su träffar en dag Shin Hae-mi, en vacker kvinna som hävdar att de kände varandra som barn. De inleder en kort relation innan hon reser iväg på semester. När hon återvänder har hon blivit ihop med Ben, en rik och charmig yuppie. Det är någonstans här som handlingen börjar glida över i en härva av svartsjuka, besatthet och osäkerhet.

Utöver handlingen finns det även andra skäl att ge Bränd en chans. Det är en vackert filmad historia som ger en spännande inblick i det sydkoreanska samhället, dess starka skillnader i klass och mellan sömnig landsbygd och innerstadens Seoul. Skådespeleriet är ypperlig och alla tre huvudrollerna är välskrivna och välspelade. Här bör särskilt Steven Yeun lyftas fram, känd för de flesta zombieenstusiaster som Glenn från The Walking Dead. I Bränd överraskar Yeun med både talang hur sömlöst han passar in bland Seouls hipsterelit.

I slutändan är Bränd en ypperlig film, trots en något seg början är den aldrig tråkig. Relationsdramat glider obemärkt över i en fängslande thriller som biter sig kvar i minnet långt efter att eftertexterna har rullat. Bränd finns att streama gratis via cineasterna.

Betyg 9/10