Okänd soldat (2017)

Okänd soldat följer en finsk kulsprutepluton under fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen 1941-1944. Det är en brokig skara soldater vi stiftar bekantskap med, den tystlåtne Koskela, idealisten Kariluoto, hetsporren Letho, ynkryggen Riitaoja och supersoldaten Rokka. Tillsammans utgör plutonen ett mikrokosmos, en liten kugge i det ofattbart stora världskriget. Skildringen är realistisk och närgången, både krigets ofta trista vardag och dess förvirrande och intensiva strider. Jämfört med de flesta amerikanska krigsskildringar är Okänd soldat befriande osentimental, kriget är aldrig storslaget, det finns inga hjältar eller höga ideal, ingen soldat är odödlig.

Detta är den senaste filmatiseringen baserad på Väinö Linnas klassiska bok med samma namn, och har den släppts i tre olika format. Först två filmversioner från 2017, där den kortare tyvärr ofta visas internationellt, och året därpå utgiven som en fem timmar lång miniserie. Alla versioner är sevärda men det är miniserien som verkligen glänser. Det expanderade formatet låter soldaterna blomma ut som individer, vi får reda på mer om deras bakgrunder och personligheter. Jämförelsen med Band of Brothers ligger nära till hands och är på intet sätt orättvis då jag skulle ranka Okänd soldat nästan lika högt som det amerikanska mästerverket.

Filmbudgeten på sju miljoner euro är en spottstyver i Hollywoodsammanhang och hade knappast ens räckt till att betala lunchmaten under inspelningarna av Rädda menige Ryan eller Fury. Den skicklige regissören och producenten Aku Louhimies uträttar emellertid stordåd med de begränsade medlen och serien känns aldrig lidande av det. Visuellt är Okänd soldat en lysande upplevelse, miljöerna präglas av den karga skönheten hos de nordiska barrskogarna och naturligt ljust används för ljussättningen. Här påminner den om Terrence Mallicks Den tunna röda linjen, vilket är ett högt betyg.

Betyg 9/10