För 25 år sedan hade WWE-legenderna Undertaker och Mick Foley en Hell in a Cell Match som än idag betraktas som en av de bästa genom alla tider. Av en god anledning. Den var nämligen vansinnig så det räckte och blev över med brutna fötter, hjärnskakningar, tänder som bröts så våldsamt att de kilades fast i näsan och en väldans massa blod. Utöver ett fall på fem meter från toppen av buren.
"Du vet väl att det inte är på riktigt?" förblir det vanligaste bemötandet jag får när jag berättar att jag älskar wrestling, prenumererar på AEW och köper alla WWE:s PPV. Ungefär som att namnen Världsbrottningsunderhållning (World Wrestling Entertainment) och Actionbrottningsunderhållning (Action Entertainment Wrestling) inte avslöjar att det handlar om just underhållning.
Om någon hade kommit fram till mig igår och frågat hur mitt dröm-wrestlingspel skulle se ut, så hade jag slutit ögonen och börjat drömma. Jag älskar visserligen wrestling än idag, men under 80- och 90-talet var det verkligen fullkomligt magiskt. Än idag använder jag Hulk Hogan som min bild på bland annat Skype och liknande.
Jag skriver inte om denna typ av nöjesindustri vanligen men jag såg idag att en favorit The Undertaker går i pension. Mark Calaway som är hans riktiga namn har skådespelat den här karaktären sen 1990-talet. Det är en av de mest ikoniska karaktärerna i denna populära typ av underhållning och skådespelerifighter. Allting har ett slut så även detta men att hålla på 30+ år i denna ändå rätt krävande form av tv-underhållning är imponerande. Mina bästa minnen från honom är nog hans olika intron genom åren som bilden ovan. Det var också alltid skoj att se honom i ringen med de andra. Jag såg en dokumentär nyligen om hur de förbereder sina slagsmål, träningspass och mycket annat. Det är sanslöst vad mycket jobb som finns bakom de här framträdandena. Det har varit på gång länge ändå trots en comeback så verkar detta som sista spiken i kistan. Han lämnar däremot ett omfattande tv-arv efter sig.
Det sista wrestling-spelet jag verkligen lirade sönder och samman var WWE All Stars. Det kom för närmare tio år sedan och bjöd på halsbrytande fribrottning med karikatyrer till wrestlare, där de största stjärnorna medverkade liksom ett urval av dagens mest aktuella. Vi hade skitkul, jag bjöd över polare som satt i min soffa och åt salta kringlor från Lidl, drack blaskig öl och levererade dropkicks mot varandras hakor (sistnämnda i spelet).
Nu kanske det inte är så många i Sverige som är intresserade av amerikansk wrestling men snart är det dags för det största eventet i WWE. Wrestemania 33, och det ser ut att bli en riktigt bra kväll med många bra
Det började någon gång i somras, jag upplevde att både UFC och WWE gick på tomgång, och jag orkade under hösten inte se mer än enbart respektive varumärkes galor. Inget försnack, inga podcasts och ibland kunde det dröja en vecka innan jag kom mig för att kika. Den som känner mig vet att det är halvt otänkbart från min sida.
"Blogga om wrestling istället" Utbrast Neostar när jag efter en längre bloggtystnad la upp en trailerlänk. Och ja, det var längesedan jag bloggade om wrestling, trots att intresset inte har svalnat. Jag går fortfarande på Svensk Wrestling Syds galor när Tangopalatset i Malmö förvandlas till Wrestlingpalatset samt sätter ihop deras galor och vissa promos till youtube.
Det har varit ett lite halvskakigt år för WWE där publiken och ledningen dragit åt helt olika håll kring vilka som ska pushas och vilka som absolut inte ska det. Det har lett till trista galor där fansen fullkomligt buat ut det som hänt i ringen (på goda grunder) och ledningen ytterst halvhjärtat försökt kompensera genom små eftergifter.
Japp, natt smäller det. Då går äntligen Royal Rumble av stapeln, min absoluta favoritshow i wrestling-sammanhang, inklusive Wrestlemania. En av årets absoluta höjdpunkter, rent av. För er som inte följer wrestling-cirkusen så är huvudnumret en 30-mannamatch där två brottare börjar i ringen varpå en ny kommer inkutande varannan minut. Istället för att knocka varandra, gäller det att kasta ut motståndaren från ringen, vilket snabbt leder till pakter där 2-3 personer slår sig samman för att besegra en annan.
Det är ju trots allt så att de bästa julklapparna fixar man själv. Julen 2014 blev inget undantag och jag har just fått min försenade men hett efterlängtade samlingsbox av WWE 2K15. Orsaken till att denna saknats är såklart det faktum att det är Hulk Hogan-tema, den störste och möjlige även ende idol jag någonsin haft.
Wrestling är som bekant inte överdrivet stort i Sverige, men det finns ett intresse med mycket lojala fans, och som en följd av att jag själv är frälst brukar jag alltid se till att ha kunniga recensioner av de spel som släpps på temat. Men WWE 2K15 lyser med sin frånvaro, som du säkert märkt, trots att det släpps på fredag.
Det har redan hunnit vara fredag i tre timmar, hjärnan har nått syltstadium av en ny artikel jag filar på och så snubblar jag över ett Vine-fenomen som jag tidigare sett som enskilda klipp. När jag däremot matas av för många på en gång kan min hjärna inte stå emot och hissar vit flagg med okontrollerbara gapskratt som följd.
Wrestling. Vänta, häng kvar ett tag till, även om du inte är någon entusiast för fenomenet. Jag vill bara ha det sagt inför rekommendationen av WWE SuperCard som släpptes till smartphones härom veckan. Ett kortspel med runt 400 kort i första omgången som är genuint roligt och vanebildande samt har fått mig att spela LG G3 så ögonen blöder senaste tiden.
Jodå, fick faktiskt chansen att träffa och intervjua Hulk Hogan idag. Om man får ha idoler är han det närmsta jag kommer, och han är orsaken till min livslånga kärlek till wrestling och allt roligt det fört med sig genom livet. Det kändes ungefär så stort som det kan bli, och jag tror ingen annan människa skulle göra mig lika häpnadsväckande starstruck som gamle Hulk (som var lika trevlig hans reality-serie ger sken av).
Det må vara mitt i natten, men jag ilar omkring efter en mastodontdag med Gamescom och packar min resväska. Som vanligt så lätt som det någonsin går. Jag ska nämligen till USA, och även om dollarn klättrat över sju kronor igen är det fortfarande obegripligt billigt att handla grejer därborta. Siktar som traditionen bjuder på att fylla väska + handbagage till absoluta gränsen till vad flygbolaget tillåter med sneakers, nerdprylar, kläder, saker jag inte visste att jag behövde, godis och annat.
Svensk wrestling har sommarlov, men i slutet av augusti smäller det igen med finbesök. Den 29:e augusti besöker WWE.legenden Hacksaw Jim Duggan GBG wrestling och den 30:e augusti besöker han Wrestlingpalatset i Malmö. Det kommer att bli awesome. Wrestlingpalatset har tidigare gästats av stora namn som El Generico (som numera brottas i WWE under namnet Sami Zayn) och WWE-legenden Tatanka.
Jag och frugan har som tidigare nämnt en podcast: Läget Annars? Lyssnarsiffrorna går lite upp och ner medans vi lär oss att håla tempot uppe och innehållet intressant.