Tidigare denna veckan satt på ett svenskt fik här i Sydney. Blev ganska länge. Vanlig vana när kaffe och te är påfyllningsbara. Senare kom det in en kille, en svenstrailiensare. Han var född i Sverige men uppvuxen i Australien tydligen. Hans svenska var inte den klockrenaste, men dialekten kändes väldigt svensk, något man inte vart med om förut=svensk brytning men inte flytande i svenska. I vilket fall så stannade han lika länge som jag gjorde på stället. Under tiden han gjorde det så gjorde han ett antal försök till att få till det med männsikor, något han inte lyckades med särskilt bra utifrån vad jag såg. Under hans vistelse så visades tydliga tecken på att något var fel inom den skallen.
Igår hängde jag med två stycken tjejkompisar, som sen hade med sig 2 till kompisar. Jag hade inte mycket att tillägga när detta pågick (tre h) och blev ganska utanför. Visst, ingenting alls att tillägga hade jag ju inte. Men det blev ju inte supersuccé. Det kom spontant också att de andra skulle hänga på (jag var på besök hos kompisarna) och det var ju en punkt i sig. Svårare att skämt-"hävda" sig blev det och jag fick svårare att gripa in i sammanhanget. Det är ju en dålig och ologiskt sak att dyka in i samtal bara för att man ska. I Och med att det kan bli ohälsosamt.